tisdag 18 december 2018

The Abominable Dr. Phibes (1971)


The Abominable Dr. Phibes är en skräckfilm från 1971 regisserad av Robert Fuest. I rollerna syns bland annat Vincent Price (The Fly, Last Man on Earth).

Filmen har en väldigt underlig ton, som för tankarna till filmer som A Clockwork Orange. Slutscenen har garanterat varit inspirationen till tortyrfilmen Saw.

Handling: En galen doktor tänker döda alla läkare och sjuksköterskor som var inblandade i en misslyckat operation som ledde till hans frus död.

En helt okej film, som säkert var chockerande för sin tid, men jag tycker att det finns bra mycket bättre filmer med Vincent Price. Jag förstår inte riktigt varför den här räknas som en av hans bästa.

2½/5

//Wilke

söndag 16 december 2018

The Lost Skeleton of Cadavra (2001)


The Lost Skeleton of Cadavra är en skräckkomedi från 2001 regisserad av Larry Blamire. Filmen driver med 50-talets våg av science fiction filmer. Filmskaparna har medvetet gett sina skådespelare usla repliker och skådespelarna har fått jobba hårt med att skådespela dåligt, med flit. Samtidigt känns det som att filmskaparna hyllar klassikerna från 50-talet, så den så kallade "spoofen" är gjord med kärlek.

Handling: En forskare och hans fru, en galen professor och hans talande skelett och 2 rymdvarelser letar efter ämnet "atmospherium" som de av olika anledningar vill få tag i till varje pris.

Om du gillar science fiction från 50-talet och den så kallade "Atomic Age-eran", så kommer du älska den här filmen, och skratta dig igenom den. Ett exempel på hur den dåliga dialogen i filmen är när den galna professorn inte lyckas få liv i ett skelett han funnit i en grotta och utbrister:

"Youre against me arent you? Of course you are! All skeletons are against me, they always have bin! Even when i was a child i was hated by skeletons!"

Det här är så jävla roligt.

4/5

//Wilke

lördag 15 december 2018

The Frighteners (1996)


The Frighteners från 1996 var Peter Jacksons (Bad Taste, Braindead) första påkostade film. Filmen ledde till att han fick i uppdrag att filmatisera Sagan om Ringen-trilogin som han idag är kändast för.

I rollerna syns ett imponerande stort gäng av bra skådespelare. Där ibland Michael J Fox (Back to the Future), John Astin (Familjen Addams, När Skinkorna Tystnar), Jeffrey Combs (Re-Animator), Dee Wallace (The Howling), Jake Busey (Starship Troopers), Jim Fyfe (X-Files) och Troy Evans (Fear and loathing in Las Vegas, Twin Peaks).

Handling: En snubbe som kan se och tala med andar driver mer eller mindre framgångsrikt en firma där hans spökkompisar hemsöker folk, och han åker dit och "jagar bort dem" och tar betalt. När människor runt omkring han börjar att mystiskt avlida så tror polisen och FBI att det är han som är skurken.

Jeffrey Combs (på bilden) gör vansinnigt bra ifrån sig. Även om han bara har en biroll som en spritt språngande galen FBI-agent, så är i mitt tycke är de bästa delarna i The Frighteners de scener där Combs får briljera.

En underhållande film.

3½ / 5

//Wilke


torsdag 13 december 2018

The Raven (1935)


The Raven är en rysare från 1935 regisserad av Lew Landers, baserad på en berättelse av Edgar Allan Poe. I huvudrollerna syns Bela Lugosi (Dracula) och Boris Karloff (Frankenstein). Detta är en film där Bela Lugosi verkligen får skina, kanske en av hans bästa roller bortsett från Dracula.

Handling: En ond doktor (Lugosi) tvingar en deformerad man (Karloff) att utföra ett gäng hemska handlingar. Doktorn säger att han ska göra den deformerade mannens ansikte vackert igen om han utför de uppdrag han får av doktorn. Det blir alltså en slags gisslan-situation.

En film som tar inspiration från flera berättelser av Edgar Allan Poe, inte bara "The Raven".

Mycket bra!

4/5

//Wilke

onsdag 12 december 2018

The Whisperer in Darkness (2011)


The Whisperer in Darkness är en science fiction-film från 2011 regisserad av Sean Branney. Filmen är baserad på H.P. Lovecrafts novell med samma namn. Filmen är svartvit och filmad på ett sätt som för tankarna tillbaka till klassiska skräckfilmer som Frankenstein och Dracula.

Handling: En professor i folktro åker till Vermont för att undersöka rapporter om underliga varelser som setts smyga omkring i mörkret.

The Whisperer in Darkness är en lågbudgetfilm. Men det stoppar inte filmskaparna från att ha gjort så mycket de har kunnat med de resurser de haft. Lovecraft sägs ju också vara svår, eller nästan omöjlig att filmatisera, men jag tycker att de lyckats bra. Nu var det några år sedan jag läste novellen, men filmen återberättar historien som jag minns den.

3/5

//Wilke

tisdag 11 december 2018

Tales of Terror (1962)


Tales of Terror är en så kallad antologi-film med 3 olika berättelser baserade på Edgar Allan Poes verk. För regi står som vanligt när det gäller Poe-filmatiseringar Roger Corman (The Wasp Woman, Fall of the House of Uscher) och i rollerna syns bland annat Vincent Price (The Fly, Last Man on Earth), Peter Lorre (M, The Raven) och Basil Rathbone (känd som Sherlock Holmes i ett 15-tal filmer).

Handling:

1. En kvinna ska besöka sin pappa som hon inte träffat på 25 år. Till hennes skräck så bor pappan i ett slott som inte städats på 25 år, han är alkoholiserad och pratar om självmord. Han har även sparat liket av hans avlidna fru.

2. Historia nummer två är inte lika allvarlig, utan här finns lite svart humor titt som tätt. En alkoholiserad skitstövel tänker döda en känd vinprovare för att han uppvaktat hans fru.

3. En man som ska dö går med på att utföra ett experiment i sitt dödsögonblick.

Detta är den sjätte Edgar Allan Poe-filmatiseringen av Roger Corman jag ser. Min favorit är "The Fall of the House of Uscher", men denna är helt klart den läskigaste av de filmer jag sett och en av de bättre av Cormans Edgar Allan Poe-filmer.

3/5

//Wilke

måndag 10 december 2018

The Raven (1963)


The Raven är en skräck-komedi som är regisserad av Roger Corman (The Wasp Woman) och baserad på en berättelse av Edgar Allan Poe. I rollerna syns bland annat Vincent Price (The Fly, Last Man on Earth), Boris Karloff (Frankenstein), Peter Lorre (M, Mannen som visste för mycket) och en väldigt ung Jack Nicholson (The Shining).

Filmen är varken rolig eller läskig, men den är underhållande och intressant tack vare alla dessa giganter till skådespelare. Boris Karloff känns obekväm med all humor medans Vincent Price ser ut att ha kul.

Handling: En snubbe som förvandlats till en korp tar kontakt med en trollkarl, som i sin tur tar kontakt med en annan trollkarl.

2½ / 5

//Wilke

söndag 9 december 2018

The Haunted Palace (1963)


The Haunted Palace är en rysare från 1963 regisserad av Roger Corman (The Wasp Woman). Filmen lanserades helt felaktigt som en Edgar Allan Poe-filmatisering eftersom regissören Corman, hade haft stora framgångar med sina tidigare Poe-filmer. Filmens titel är det enda med den som har med Edgar Allan Poe att göra. I själva verket är "The Haunted Palace" baserad på HP Lovecrafts berättelse "Fallet Charles Dexter Ward".

I huvudrollen briljerar Vincent Price (The Fly, Last Man on Earth) och i en annan roll ser vi ingen mindre än en åldrad Lon Chaney Jr (The Wolf Man).

Handling: Charles Dexter Ward flyttar in i ett gammalt slott som tillhört hans familj i hundratals år. Hans förfader dräptes av en lokal folkpöbel, och byborna verkar inte så glada nu heller att nytt blod, från samma familj, flyttar tillbaka till Arkham.

Mycket bra! Men, jag ska erkänna att jag i skrivande stund inte läst just denna Lovecraft-berättelse. Så jag kan inte säga hur mycket filmen följer boken.

3½ / 5

//Wilke


lördag 8 december 2018

Vampires (1998)


Vampires är en actionfylld skräckfilm från 1998 regisserad av skräckmästaren John Carpenter (The Thing, Halloween). I rollerna syns bland annat James Woods (Videodrome, Family Guy), Daniel Baldwin (Grimm) och Sheryl Lee (Twin Peaks).

Handling: James Woods spelar en vampyrjägare som måste stoppa en gammal katolsk relik från att hamna i händerna på vampyrer.

Vampires är ännu ett bevis på att man inte alltid ska lita på IMDB. Även om det tar 30 minuter innan filmen kommit igång, så är den resterande timmen riktigt underhållande. Vampires känns som en släkting till "From Dusk Till Dawn".

När vampyrerna släpas ut i solljus och självantänder, så ser det riktigt häftigt ut. Mycket välgjorda praktiska effekter!

3/5

//Wilke

onsdag 28 november 2018

The Pit and the Pendulum (1961)



The Pit and the Pendulum, eller "Dödspendeln" som den lanserades som i sverige, är en rysare från 1961, baserad på en berättelse av Edgar Allan Poe. För regi står Roger Corman (som har regisserad en uppsjö av Poe-filmatiseringar) och i huvudrollen briljerar Vincent Price (The Fly, Last Man on Earth, Edward Scissorhands).

Handling: En man reser till 1500-talets Spanien för att undersöka varför hans syster dött. Han finner hennes änkling, sörjandes i ett gammalt slott där 1000-tals människor torterats till döds genom historien.

En av de bättre Poe-filmerna av Roger Corman. Men av de jag sett så är "The Fall of the House of Usher" favoriten.

3/5

//Wilke

måndag 26 november 2018

The Innocents (1961)


The Innocents är en skräckfilm från 1961 regisserad av Jack Clayton. Till en början trodde jag att det skulle handla om en typisk så kallad "haunted house-film", men så är icke fallet. The Innocents är lika mycket en psykologisk skräckfilm som för tankarna till både Kubricks The Shining och den briljanta 60-talsrullen The Haunting, som den är en övernaturlig skräckfilm som för tankarna till filmer som The Old Dark House eller The Others.

Handling: En kvinna skickas ut till en herrgård på den brittiska landsbygden för att ta hand om två rika barn, som förlorat sina föräldrar. Väl på plats börjar hon misstänka att spöken härjar i huset.

Detta är faktiskt en obehaglig film i mitt tycke. Det kusliga ledmotivet som sjungs av ett sorgset barn filmen igenom hemsöker mig fortfarande. Den briljanta handlingen och frågeställningen om det verkligen spökar eller om det bara är i huvudet på huvudpersonen.

Se The Innocents. En näst intill perfekt psykologisk spökfilm.

4/5

//Wilke

tisdag 20 november 2018

The New York Ripper (1982)


The New York Ripper är en giallo/skräckfilm från 1982 regisserad av Lucio Fulci (The Beyond, Zombie Flesh Eaters). Filmen innehåller väldigt mycket grafiskt våld och naket. Så känsliga tittare varnas.

Handling: Flera människor blir brutalt mördade av en en spritt språngande galen seriemördare. Seriemördaren imiterar dessutom Kalle Anka medans han utför morden och ringer och trakasserar offrens nära och kära.

The New York Ripper är en riktigt spännande och samtidigt brutal film. Jag är förvånad över hur bra den var, då jag inte hade särskilt höga förväntningar. Se den!

4/5

//Wilke

Dracula (1992)



Då var det dags för Dracula från 1992. För regi står Francis Ford Coppola (Gudfadern) och i rollerna syns bland annat Gary Oldman (Sid & Nancy, The Dark Knight), Winona Ryder (Alien Resurection, Edward Scissorhands), Anthony Hopkins (När Lammen Tystnar), Keanu Reeves (Matrix) och den fantastiska musikern Tom Waits.

Handling: Dracula kommer till London för att suga blod. Ja, ni kan storyn vid den här tiden.

Det finns flera intressanta aspekter med den här filmen. Tydligen försökte regissören undvika att använda datagjorda effekter, så nästan allt vi får se är praktiska effekter och utnyttjande av ljus och kameravinklar. Tydligen anlitades trollkarlar och experter på illusioner för att hjälpa till med alla effekter.

En rolig sak är att Anthony Hopkins som spelar Draculas ärkefiende Van Helsing fungerar som den roliga karaktären. Van Helsing är en rolig prick i den här filmen när han beskriver hur huvuden ska huggas av och hjärtan slitas ut som om det vore som vilket jobb som helst.

3½ / 5

//Wilke

The Howling (1981)



The Howling är en skräckfilm från 1981 regisserad av Joe Dante (Gremlins, Pirahna). The Howling hade oturen att komma ut samma år som en annan skräckklassiker på varulvstemat, nämligen "An American Werewolf in London", som tillhör en av mina favoritfilmer. Detta gjorde att bland annat snubben som skulle vara ansvarig för specialeffekterna i The Howling, lämnade produktionen för att ansluta sig till "American Werewolf" som hade en större budget.

Det gör dock ingenting att The Howling hade mindre pengar att röra sig med. Resultatet blir en grötigare film, med varulvar som ser ut som att de fått skabb eller är besläktade med Stephen Kings rabieshund Cujo.

Handling: En reporter skickas ut på vischan efter att ha attackerats av en seriemördare inne i stan. Vad hon inte vet är att här vimlar det av varulvar.

The Howling är mycket mörkare än "American Werewolf", och kanske är det synd att de alltid jämförs med varandra. Men hur ofta kommer det 2 filmer, på samma tema, samma år, som båda blir klassiker? Se båda, för de är bra på olika sett.

4/5

//Wilke

The Legend of the 7 Golden Vampires (1974)



Ja haha. Vad var det egentligen jag nyss såg? The Legend of the 7 Golden Vampires är en rysare/kung fu-film (!!!) från 1974. Den ingår i Hammers Dracula-serie, men räknas ofta bort på grund av att Christopher Lee vägrade spela Dracula en gång till efter att han läst manuset till 7 Golden Vampires. Den lojale Peter Cushing (Horror of Dracula, Curse of Frankenstein) gör där emot sin sista insats som Van Helsing i den här rullen.

Handling: Dracula tar skepnad av en kinesisk munk och sticker till Kina där han ska leda en armé av vampyrer och odöda i ett kung fu-krig mot Van Helsing med vänner.

Ja, ni hör ju. Det här är en konstig film. Gillar man action och kung fu-slagsmål så kan den här säkert vara underhållande. Jag själv är dock inget fan av den typen av filmer, så jag tycker mest att 7 Golden Vampires var konstig.

2/5

//Wilke

The Tingler (1959)



The Tingler är en sci-fi/rysare från 1959 regisserad av William Castle (House on the Haunted Hill). I huvudrollen ser vi Vincent Price (The Fly, Last Man on Earth), som är briljant som vanligt.

Handling: En forskare upptäcker en ny typ av parasit som lever inuti människokroppen där den livnär sig på rädsla, han kallar den för "The Tingler". Samtidigt försöker hans fru döda honom medans hans kompis försöker döda sin fru. Konstigt.

The Tingler var den första filmen någonsin att visa ett LSD-rus på film.

Det är en kul B-film som på ett charmigt vis försöker få publiken att delta.

3/5

//Wilke

onsdag 14 november 2018

Black Sunday (1960)


Black Sunday är italiensk skräckfilm från 1960 regisserad av Mario Bava (Bay of Blood). Filmen har en hel uppsjö med olika namn som den är lanserad som i olika delar av världen, men "Mask of the Demon" eller "Black Sunday" verkar vara de vanligaste namnen den går under. Detta är faktiskt en av de äldsta skräckfilmerna från Italien.

Handling: En häxa som dödats med den så kallade "demonmasken" reser sig ur graven och är ute efter hämnd.

Härlig, gotisk rysare som känns som en blandning av något som filmbolaget Hammer skulle kunna spotta ur sig, blandat med de klassiska Universal monster-filmerna. Inte alls vad jag förväntade mig.
Mycket bra film!

4/5

//Wilke

tisdag 13 november 2018

Twins of Evil (1971)


Twins of Evil, eller "Draculas Döttrar" som den lanserades som i Sverige, är den tredje och sista filmen i den så kallade "Karnstein-trilogin". Trilogin utgörs av The Vampre Lovers, Lust for a Vampire och Twins of Evil. Det enda som filmerna har gemensamt är att de kretsar kring vampyr-familjen Karnstein och att en del skådespelare är återkommande, men varken handling eller karaktärer hör ihop med varandra.

För regi står denna gång John Hough (The Legend of Hell House) och i rollerna ser vi Peter Cushing (Star Wars, Horror of Dracula) och Damian Thomas (Roman Polanskis Pirates).

Handling: En religös dåre (Cushing) leder en häxjakt och bränner påstådda häxor och vampyrer på bål. När satanisten och vampyren Karnstein siktar in sig på hans släktingar som är på besök blir det totalt krig.

Twins of Evil är nära en perfekt vampyrrulle. Slott, mörka skogar, blod, dimma och ockultism, Det mesta man vill ha återfinns i den här vampyrfilmen. En otroligt underskattad film! Se den, även om du inte sett de två föregångarna i serien. Peter Cushing briljerar.

4/5

//Wilke


måndag 12 november 2018

The Mummy (1959)


The Mummy från 1959 är en remake på filmen med samma namn från 1932. För regi står legenden Terence Fisher (som även ligger bakom filmbolaget Hammers remakes på Dracula och Frankenstein) och i rollerna syns skräcklegenderna Christopher Lee (Horror of Dracula, Sagan om Ringen) och Peter Cushing (Star Wars, Horror of Dracula).

Handling: En mumie ger sig efter några brittiska arkeologer efter att de öppnat en grav som en förbannelse vilar över.

Handlingen är väldigt annorlunda från originalet från 1932. Men det funkar ändå!

3/5

//Wilke

lördag 10 november 2018

The Witches (1966)


The Witches, eller "The Devils Own" som den också är känd som, är en ockult rysare från det legendariska brittiska filmbolaget Hammer.

Handling: En kvinna kommer till en liten brittisk småstad för att börja jobba som lärare. Hon märker snart att invånarna i staden praktiserar svart magi.

Jag gillar konceptet med filmen, och är svag för just denna typ av ockulta rysare. Filmen har dock ett problem. Under de första 50 minuterna så byggs en spännande stämning upp. Vår hjältinna utforskar sin nya ort och kommer det ockulta på spåren. Men sedan tar filmen plötsligt och lägger krokben för sig själv, får en helt ny vändning och spänningen försvinner till stor del.

Jag kan tänka mig att filmer som The Wicker Man tagit inspiration av The Witches. Det är överlag en bra film, och de sista 15 minuterna är riktigt urflippade. Filmen kunde dock ha blivit så mycket bättre om de struntat i vändningen som avbryter spänningen 50 minuter in i filmen.

2½ / 5

//Wilke

måndag 5 november 2018

The Black Sleep (1956)


The Black Sleep är en rysare från 1956 regisserad av Reginald Le Borg (The Mummys Ghost). I rollerna syns flera kända skådespelare. Där ibland Lon Chaney Jr (The Wolf Man), Bela Lugosi (Dracula), den svenska brottaren och skådespelaren Tor Jonson (Plan 9 From Outer Space) och Basil Rathbone (Son of Frankenstein, men kanske mest känd för att ha spelat Sherlock Holmes i över 15 filmer).

Handling: En galen doktor har uppfunnit drogen "The Black Sleep" som får folk att somna in och framstå som döda. Han räddar en hjärnkirurg som ska dömas till döden för ett brott han ej begått. I gengäld så måste kirurgen hjälpa doktorn med hans experiment, som tar sig allt extremare former.

Bra film, men synd att varken Lon Chaney Jr eller Bela Lugosi fått någon dialog, då båda är fantastiska skådespelare. Detta var Lugosi's sista film innan han återvände till graven.

3/5

//Wilke


Curse of the Crimson Altar (1968)



Curse of the Crimson Altar, eller "The Crimson Cult", eller "Monstret i Skräckens Hus" är en ockult dramarysare från 1968 med både Christopher Lee (Horror of Dracula, Sagan om Ringen) och Boris Karloff (Frankenstein). För regi står Vernon Sewell (Blood Beast Terror).

Handling: En man letar efter sin försvunna bror och hamnar i luven på ett gäng satanister.

"Om Boris Karloff och Christopher Lee är med så kan det inte gå fel" tänker man. Men i det här fallet gör de nästan det. Det finns scener där skräcklegenderna briljerar, men överlag var filmen långsam och rörig. Den hade sina bra delar, jag gillar temat, men det är nog inte en film jag kommer att se om.

2/5

//Wilke

söndag 4 november 2018

The Fall of the House of Usher (1960)


The Fall of the House of Usher, eller bara "House of Usher" som den heter i vissa länder, är en rysare av Roger Corman (The Wasp Woman) baserad på en berättelse av Edgar Allan Poe. I rollerna ser vi Mark Damon (Das Boot), Myrna Fahey (The Time Tunnel) och Vincent Price (The Fly, House of Wax) som briljerar i vanlig ordning.

Handling: En man anländer till familjen Ushers nedgångna herrgård för att träffa kvinnan han älskar. Han får reda på att samtliga i familjen är sjuka och väntar på sin undergång. Är detta bara trams eller vilar det en förbannelse över familjen Usher?

I skrivande stund så är detta den tredje Edgar Allan Poe-filmen av Roger Corman jag ser, och jag vill säga att "House of Usher" är den bästa hittills. Scenografin är magisk och Vincent Price är hypnotiserande bra.

3½ / 5

//Wilke

Basket Case (1982)


Basket Case är en jävligt originell rysare från 1982 regisserad av Frank Henenlotter (Brain Damage, Frankenhooker). Detta är en film jag känt till i flera år, men inte fått arslet ur vagnen att se för än nu.

Handling: En snubbe går runt med en korg.

Mer av handlingen kan jag tyvärr inte berätta, utan att spoila hela filmen. Så vi stannar där helt enkelt.

De praktiska effekterna ser riktigt bra ut, och förutom en hel del blod och gore så innehåller filmen även charmiga stop motion-animationer. Skådespeleriet är bland det sämsta jag har sett, vilket gör filmen rolig. Så i det här fallet blir det bara ännu en plus. Se den!

4/5

//Wilke


måndag 29 oktober 2018

Christine (1983)


Christine är en rysare från 1983 baserad på Stephen Kings bok med samma namn. För regi står legenden John Carpenter (Halloween, The Thing) och i rollerna syns bland annat Keith Gordon (kändast som regissör till tv-serien Fargo), John Stockwell (Top Gun), Alexandra Paul (Spy Hard) och Harry Dean Stanton (Alien, The Green Mile).

Handling: En snubbe köper en bil. Bilen visar sig vara ond och ute efter blod. Snubben börjar också att förändras.

I början tänkte jag att en film om en mördande bil inte skulle vara någon höjdare. Jag har tidigare sett Stephen Kings "Maximum Overdrive" som behandlar samma ämne, fast mycket sämre. Christine är där emot en välgjord film, med en bra handling. Filmen känns väldigt Stephen King och har den där härliga atmosfären som många av Kings verk besitter.

Låt inte konceptet skrämma dig, Christine är en bra film!

3½ / 5

//Wilke



Pet Sematary (1989)


Det är dags att göra en så kallad revisit till en gammal klassiker. Pet Sematary från 1989. För regi står Mary Lambert som även ligger bakom den otroligt underskattade uppföljaren till Pet Sematary. I rollerna ser vi bland annat Fred Gwynne (The Munsters), Denise Crosby (Deep Impact) och Brad Greenquist (Water for Elephants). Stephen King själv gör dessutom en liten cameo som präst.

Handling: En familj gör det dumma beslutet att bosätta sig bredvid en mycket trafikerad väg. När familjens katt blir överkörd berättar deras vänlige granne om en djurkyrkogård där det man begraver kommer tillbaka till liv. Nästa offer för den trafikerade vägen blir familjens yngsta barn. Pappan får en plan. Djurkyrkogården.

Detta är faktiskt en av de första skräckfilmerna jag någonsin såg, så den har en särskild plats i mitt hjärta. Boken är också en av mina absoluta favoriter av Stephen Kings verk. Filmen förblir en av mina favoriter.

Ännu ett plus är punkbandet Ramones musik till filmen.

4/5

//Wilke


Lust For a Vampire (1971)


Lust For a Vampire är den andra filmen i den så kallade Karnstein-trilogin. Filmerna hänger inte ihop rent handlingsmässigt, utan det enda de har gemensamt är att de följer medlemmar från vampyrfamiljen Karnstein genom olika skeden i historien. För regi står Jimmy Sangster (Fear in the Night) och i rollerna syns bland annat Ralph Bates (Taste the Blood of Dracula).

Handling: En författare reser runt för att göra research till sin nya bok. Han hamnar i en by där invånarna fruktar vampyrfamiljen Karnstein som sägs återvända till liv var 40:onde år. Vampyrerna verkar ha siktat in sig på en flickskola i närheten.

Snygg scenografi, men ganska trött film. Underhållande till och från, men stundvis även tråkig.

2/5

//Wilke

söndag 28 oktober 2018

The Dark Half (1993)


The Dark Half är en rysar-thriller från 1993 baserad på Stephen Kings bok "Stark". För regi står ingen mindre än zombiekungen George A Romero (Dawn of the Dead) och i rollerna syns bland annat Timothy Hutton (The Good Shepherd), Amy Madigan (Gone Baby Gone) och Robert Joy (Land of the Dead). 

Handling: En författare måste rädda sin familj när hans onda alter ego blir verklighet och börjar mörda folk runt omkring honom.

En underskattad Stephen King-filmatisering faktiskt. The Dark Half är spännande från början till slut och även fast filmen är över 2 timmar lång så blir den aldrig seg eller långdragen. 

3/5

//Wilke

Frankenstein and the Monster From Hell (1974)


Då var det dags för den sjätte och sista delen i filmbolaget Hammers Frankenstein-serie. För regi står än en gång Terence Fisher (Horror of Dracula, Curse of Frankenstein) och i rollen som det galna geniet ser vi för sista gången Peter Cushing (Star Wars, Curse of Frankenstein).

Handling: En ung doktor fängslas efter att ha blivit påkommen med underliga experiment. På fängelset möter han ingen annan än Dr Frankenstein som bytt namn och fungerar som fängelsets läkare. De slår sina kloka huvuden ihop för att skapa ännu ett monster.

Denna film har mycket av det som jag saknat i vissa filmer i serien. Här är det monster, experiment och faktiskt en del blod och inälvor. Men ska man jämföra Frankenstein and the Monster From Hell med andra filmer som kom ut 1974 så känns den faktiskt redan föråldrad här. Den hade legat bättre i tiden om den kommit 10 år tidigare.

Trots detta så är det en av de bättre filmerna i serien.

3/5

//Wilke

torsdag 4 oktober 2018

Frankenstein Must Be Destroyed (1969)


Frankenstein Must Be Destroyed är den femte filmen i ordningen i filmbolaget Hammers serie. Som Dr Frankenstein ser vi som vanligt Peter Cushing (Star Wars, Horror of Dracula) och för regi står än en gång Terence Fisher (Horror of Dracula, Curse of Frankenstein osv).

Denna film är på sätt och vis den sjukaste av alla Frankenstein-filmer. I flera av filmerna håller man ändå på det galna geniet, men i den här filmen går han verkligen över gränsen och blir en total ondskefull dåre.

Handling: Dr Frankenstein kommer på ett nyförälskat par med att stjäla medicin. Han får dem i en gisslansituation och hotar att gå till polisen om de inte hjälper honom med hans experiment. Han lyckas även få den unge mannen att döda en snubbe, så de har inget val än att lyda Dr Frankenstein.

Jag tycker att den här filmen är den bästa i serien efter del 1 "The Curse of Frankenstein".

3½ / 5

//Wilke


onsdag 3 oktober 2018

Frankenstein Created Woman (1967)


Frankenstein Created Woman är den fjärde filmen i ordningen i filmbolaget Hammers serie där Peter Cushing (Star Wars, Horror of Dracula) spelar geniet Dr Frankenstein.

Handling: Filmen börjar med att en pojke får bevittna sin farsas avrättning. 20 år senare så finner sig den nu vuxne mannen Hans sig i Dr Frankensteins grupp av assistenter. När 3 vidriga överklasskillar mördar Hans så förs hans själ över till hans flickväns kropp. Nu ska hon hämnas!

Jag tycker tyvärr att denna film, precis som den andra filmen i serien "The Revenge of Frankenstein", saknar monster och science fiction. Det är en bra story, och jättebra scenografi. Men jag vill ha mer monster!

2½ / 5

//Wilke


tisdag 2 oktober 2018

The Evil of Frankenstein (1964)


The Evil of Frankenstein är den tredje filmen i ordningen i filmbolagets Hammers serie, där Peter Cushing (Star Wars, Horror of Dracula) spelar det ondskefulla geniet Victor Frankenstein.

Handling: Dr Frankenstein tar tillfället i akt och återvänder till sin hemstad medans en karneval hålls i staden. Till sin förskräckelse finner han sitt slott plundrat och vandaliserat. Långt uppe i bergen finnar han dock sitt monster som har hållits välbehållen infryst i en glaciär. Han blir besatt av tanken att väcka monstret till liv igen.

Den här filmen innehåller mycket mer action än den föregående filmen. Men istället så ser monstret förjävligt ut. Evil of Frankenstein har rykte om sig att vara den sämsta delen i serien, men nog är den underhållande trots allt.

3/5 

//Wilke

måndag 1 oktober 2018

The Vampire Lovers (1970)



The Vampire Lovers är den första delen av den så kallade Karnstein-trilogin, som även utgörs av "Lust For a Vampire" och "Twins of Evil". Vampire Lovers är en riktigt gotisk rysare med övergivna slott, rökmaskiner och 1700-talsklädsel. Klassiska filmbolaget Hammer ligger självklart bakom produktionen, och som om inte det skulle räcka så briljerar Peter Cushing (Star Wars, Horror of Dracula) i filmen.

Handling: Vampyrfamiljen Karnstein anfaller ett gäng överklassmänniskor i 1700-talets Tyskland.

Vampire Lovers är inget mästerverk, men Peter Cushings skådespelarinsats lyfter filmens betyg. Vi har tidigare sett honom som Van Helsing i en hel drös med Dracula-filmer, så det känns jävligt gött att se han dräpa vampyrer igen. En del onödig dialog hade de dock kunna skippa, stundtals känns filmen långsam.

2½ / 5

//Wilke


The Revenge of Frankenstein (1958)


The Revenge of Frankenstein är den andra filmen i ordningen med Peter Cushing (Star Wars, Curse of Frankenstein) i rollen som det galne geniet Victor Frankenstein. För regi står legenden Terence Fisher.

Handling: Dr Frankenstein har gjort en taktisk reträtt och bytt både ort och namn. Han kallar sig numera för Dr Stein och jobbar på ett härbärge där han vårdar fattiga och utslagna människor. Självklart har vår doktor en agenda. Kroppsdelar som blir över går så klart till att konstruera en ny skapelse, som denna gången tar sig ett mycket normalare uttryck.

Underhållande film. Men sämre än föregångaren "Curse of Frankenstein". Jag vill se monster!

2½ / 5

//Wilke

Murders in the Rue Morgue (1932)


Murders in the Rue Morgue är en rysare från 1932 baserad på en berättelse av Edgar Allan Poe. I rollen som filmens skurk briljerar Bela Lugosi (Dracula).

Handling: Lugosi spelar en slags performer som reser runt med en freakshow och dödar folk genom att injicera dem med gorillablod.

Helt ärligt så är filmen rätt rörig när det kommer till handlingen. Konceptet med att döda folk med gorillablod känns även det långsökt samt att den fejkade apan inte åldrats väl. Det som dock lyfter filmen är just Lugosis skådespelarinsats. Han gör faktiskt en av sina bästa roller i den här filmen, vilket höjer betyget avsevärt.

Jävligt vacker scenografi och Lugosi i toppform. Underhållande!

3/5

//Wilke

söndag 30 september 2018

The Man That Could Cheat Death (1959)


The Man That Could Cheat Death, eller "Skräckens Ansikte" som den lanserades som i Sverige är en rysare från brittiska Hammer som återupplivade skräckgenren i slutet på 50-talet. För regi står Hammer-legenden Terence Fisher (Curse of Frankenstein, Horror of Dracula) och i en biroll syns så klart Christoher Lee (Sagan om Ringen, Horror of Dracula).

Handling: En man måste döda folk för att själv hålla sig ung i 1890-talets Paris.

Helt okej, men bland de mindre intressanta filmerna jag sett från Hammers katalog.

2½ / 5

//Wilke

söndag 23 september 2018

Dune (1984)


Då var det dags för Dune regisserad av mästaren David Lynch (Twin Peaks, Lost Highway). En otroligt påkostad film som över 1700 personer jobbade med framför och bakom kamerorna. David Lynch vill idag inte ha något med Dune att göra, han hävdar att Dune är det största misslyckandet han gjort i sin karriär. Tydligen skulle filmen från början både få 2 stycken uppföljare, samt ha en mycket längre speltid. Filmbolaget som ägde rättigheterna tyckte dock annorlunda och klippte bort en tredjedel av filmen. Så visst förstår jag Lynch frustration!

Massor med kända skådespelare medverkar i Dune. Några av dessa är Kyle MacLachlan (Twin Peaks), Patrick Stewart (Star Trek, Green Room), Everett McGill (känd som Big Ed i Twin Peaks), Virginia Madsen (Candyman), Jack Nance (Eraserhead, Pete i Twin Peaks), Sting (Lock, stock and two smoking barrels) och Max von Sydow (Exorcisten).

Handling: En ung prins leder ett motstånd mot en ond kejsare med kumpaner som dödat hans pappa. Det finns även en krydda som sägs förlänga livet.

Detta är andra gången jag ser Dune, och ja, det är en rörig film, samtidigt som den är sjukt intressant. Jag hade gärna sett den som den var tänkt från början. Den hade kunnat bli en riktigt fet, episk mastodontfilm, men tack vare att den är sönderklippt så blir den rörig. Då behöver man också ha i åtanke att David Lynch inte är helt lätt att begripa i vanliga fall, tänk då hur det blir när de klippt bort massor av hans material.

Som avslutning vill jag säga att det är en enormt snygg film. Tankarna förs till klassiker som Metropolis.

3½ / 5

//Wilke

måndag 3 september 2018

Phenomena (1985)


Phenomena är en skräckfilm regisserad av en av Italiens  stora skräckmästare, Dario Argento (Suspiria). I rollerna syns bland annat legenden Donald Pleasence (Halloween) och en ung och då okänd Jennifer Connelly (Requiem for a dream, A butiful mind).

Handling: Vi får följa den 15-åriga tjejen Jennifer som har en underlig förmåga. Jennifer kan kommunicera med insekter.

Phenomena är en otroligt snyggt filmad film, den ska tydligen ha varit en av de filmer Dario Argento är mest stolt över. Den är både välgjord, vacker och spännande. Känns lite som en Stephen King-film ibland.

Uppdatering 2024-07-30: Även filmmusiken är riktigt bra, den bästa musiken i en Argento-film efter Suspiria. Ännu en bonus är att Goblins sountrack varvas med Motörhead och Sex Gang Children. 

4/5

//Wilke

onsdag 8 augusti 2018

Combat Shock (1984)


Combat Shock är en super-lågbudgetfilm från 1984 utgiven av filmbolaget Troma, som gjort sig kända för att ge ut all skitfilm ingen annan vill ge ut. Det är svårt att sätta en genre på Combat Shock, men jag skulle beskriva den som en psykologisk drama/thriller.

De första 15 minuterna av filmen är inte imponerande, men om man tar sig igenom den fruktansvärda starten så utvecklas snart filmen till en jävligt mörk, snyggt filmad psykologisk film. Det känns som att regissören både tagit inspiration från David Lynch Eraserhead och den legendariska sovjetiska filmen Stalker.

Handling: En vietnam-veteran börjar tappa förståndet och kämpar sig fram genom det US-amerkanska klassamhällets botten.

Otroligt samhällskritisk, filmad som en kritik mot Ronald Reagans nedskurna USA. Inte alls en typisk Troma-film.

3½ / 5

//Wilke

söndag 5 augusti 2018

Man from Deep River (1972)


Man from Deep River är filmen som startade den så kallade "Cannibal Boom"-genren. Cannibal Boom syftar på åren 1977-1981 då flera Italienska regissörer (I detta fallet Umberto Lenzi) skapade extremt våldsamma kannibal-filmer där djur ofta dödas på riktigt(!!!). Det fejkade våldet är även det extremt. Man from Deep River är dock en av de "snällare" kannibalfilmerna.

Första halvan av filmen känns som en typisk Cannibal Boom-film. Den andra halvan är dock långdragen och filmen ändrar skepnad till någon slags kärlekshistoria.

Handling: En fotograf tillfångatas av någon slags thailändsk urbefolkning. Ska han ta sig där ifrån?

Jag förstår att filmen är viktig för genren. Men superbra var den faktiskt inte. Jag föredrar i så fall den mycket mer spännande och kontroversiella Cannibal Holocaust.

2/5

//Wilke

The Bird with the Crystal Plumage (1970)


The Bird with the Crystal Plumage är en giallo/thriller från 1970 regisserad av Dario Argento (Suspiria, Inferno). Filmen var en av de filmerna som fick den italienska genren giallo att bli populär. 

Handling: En snubbe bevittnar ett mordförsök i ett galleri. Han beslutar sig för att själv försöka luska ut vem gärningsmannen är vilket leder till att gärningsmannen, en seriemördare, ger sig ut på jakt efter honom. 

Väldigt spännande, flera twistar och oväntade vändningar. Dario Argento gör dig inte besviken. Det kommer nog bli en hel del italienskt på bloggen fram över, då jag har flera italienska giallos och skräckfilmer på lager. 

3/5

//Wilke

lördag 4 augusti 2018

Tenebre (1982)


Tenebre är en giallo/deckare/thriller från 1982 regisserad av Dario Argento (Suspiria, Inferno). Giallo är en genre som uppstod i Italien på 60-talet och beskrivs bäst som blodiga och våldsamma deckare/thrillers.

Handling: En känd författare förföljs av en seriemördare som dödar massor med folk i hans närhet. Ska han bli oskyldigt anklagad för morden?

Tenebre är den tredje giallo-filmen jag ser. Att jag inte upptäckt den här genren tidigare? Tenebre var riktigt spännande och rekommenderas varmt.

3½/5

//Wilke


torsdag 2 augusti 2018

Burial Ground (1981)



Burial Ground, eller "The Nights of Terror" som den också är känd som är en Italiensk Zombie-film från 1981. För regi står Andrea Bianchi (Massacre, Strip Nude For Your Killer).

Det första jag tänker när jag ser den här filmen är "herrejävlar vilket fult barn" när ungen i filmen visar sig. Efter lite efterforskningar så inser jag snabbt att barnet spelas av en kortväxt person som vid tillfället då filmen spelades in var 26 år gammal.

Handling: Zombies anfaller en herrgård där massa överklassmänniskor söker skydd.

Burial Ground är en film där det händer massor. Zombieinvasionen drar igång på en gång och pågår genom hela filmen. Massor med zombies, massor med gore, men tyvärr saknar filmen istället handling vilket sänker betyget. Gillar du zombies borde du dock se filmen, då den faktiskt har ett underhållningsvärde.

2½ / 5

//Wilke

onsdag 1 augusti 2018

Dont Torture a Duckling (1972)


Dont Torture a Duckling är en giallo/rysare/thriller från 1972 regisserad av Lucio Fulci (Zombie Flesh Eaters, The Beyond). Detta var filmen som Lucio Fulci slog igenom med, och enligt han själv den film han var mest stolt över.

Handling: Någon rövar bort och dödar små barn i en liten Italiensk bergstad. Det finns många misstänkta. En rik nyinflyttad kvinna, en djupt religös man, en byfåne, en galen kvinna besatt av svart magi. Ska polisen hinna gripa mördaren innan fler barn dör?

Riktigt jävla spännande. Jag skulle till och med säga att Dont Torture a Duckling ligger på delad plats med The Beyond över mina favoritfilmer av Lucio Fulci. Se den!

4/5

//Wilke

tisdag 31 juli 2018

Alien 2: On Earth (1980)



Det är inte James Camerons "Aliens" vi ska prata om nu. 6 år tidigare gjorde nämligen Italienaren Ciro Ippolito en egen, billig uppföljare till klassikern Alien från 1979. Det är kul med dessa regissörer, som utan lov gjorde lågbudget-uppföljare till filmer som haft stora ekonomiska framgångar.

Handlingen har inte mycket att göra med Alien (1979), utan namnet "Alien 2" är enbart taget för att profitera på originalets framgång. I den här filmen får vi följa ett gäng grott-utforskare som letar efter ett gäng astronauter, vars raket (förmodligen) störtat ner i en grotta på jorden. Här möter de ett gäng illasinnade organismer från yttre rymden. 

Jag gillar hela grejen med filmen, och den är underhållande. Men jag vill se mer aliens! Det tar 20 minuter innan filmen kommer igång, och de kunde gott haft med de fula rymdvarelserna lite mer. 

En rolig detalj är detta som står på DVD-fodralets baksida:
"Arguably more exiting than Alien 3". Så säljer man verkligen in en film. Haha! 

3/5

//Wilke

söndag 29 juli 2018

Deep Red (1975)


Deep Red eller Profondo Rosso som den också är känd som, är en italiensk giallo från 1975 regisserad av Dario Argento (Suspiria, Inferno). Giallo är en genre som uppstod i Italien i mitten av 60-talet. Genren beskrivs bäst som deckare och thrillers med ovanligt mycket våld och blod. På 70-talet "peakade" genren i sin popularitet.

Handling: Under en föreställning kollapsar ett medium efter att hon har fått kontakt med en ond människas tankar i publiken. Snart är hon det första offret i en mordvåg som drar igång. En musiker och en journalist beslutar sig för att lista ut vem mördaren är.

Deep Red känns som en film som har tagit inspiration från de klassiska mysterie-rysarna från 30 och 40-talet. Under hela filmens gång försöker man lista ut vem mördaren egentligen är.

Mycket spännande!

3½ / 5

//Wilke


onsdag 25 juli 2018

Demons (1985)


Demons är en Italiensk skräckfilm från 1985 regisserad av Lamberto Bava (A Blade in the Dark, You'll Die at Midnight). Den Italienska skräckmästaren Dario Argento (Suspiria, Inferno) har både producerat och varit med och skrivit filmen.

Handling: Demoner anfaller en biograf mitt under en filmvisning. Besökarna är fångna i byggnaden, ska de överleva?

Demons är faktiskt en av de bättre Italienska filmer jag sett. Jag är förvånad att jag inte kollade in den här filmen tidigare. Jag ser fram emot att se fler filmer av Lamberto Bava.

Våldsam och riktigt spännande!

4/5

//Wilke

tisdag 24 juli 2018

Zombie Flesh Eaters 2 (1988)


Zombie Flesh Eaters 2 eller Zombi 3 som den ibland kallas, är uppföljaren till Lucio Fulcis klassiker Zombie Flesh Eaters (även känd som Zombi 2 eller bara Zombie). Den första Zombie Flesh Eaters var en inofficiell uppföljare på George A Romeros Dawn of the Dead, som lanserades som "Zombi" i Italien. Romero godkände inte Zombi 2 som en uppföljare till hans Dawn of the Dead (Zombi) så då fick Fulcis film byta namn från Zombi 2 till Zombie Flesh Eaters. Förvirrande, eller hur?

Zombie Flesh Eaters 2 är dock bara till hälften regisserad av Lucio Fulci. Efter att halva filmen producerats så drabbades Fulci av en stroke, och kollegor till honom fick färdigställa filmen. Detta tror jag är en av anledningarna till att denna inte är lika bra som den första filmen.

Handling: När en zombie bränns på krematorium så sprids viruset via skorstenen ut över djur och människor. Snart är invasionen av de levande döda ett faktum.

Underhållande film, men jag tror att den kunde ha blivit bättre om inte Fulci tvingats hoppa av den.

2½ / 5

//Wilke




måndag 23 juli 2018

The Fifth Element (1997)


The Fifth Element eller Det Femte Elementet som den kallas i Sverige är en sci-fi från 1997 regisserad av Luc Besson (Leon). I rollerna syns bland annat Bruce Willis (12 Monkeys, Pulp Fiction), Gary Oldman (Dracula 1992, The Dark Knight) och Milla Jovovich (Resident Evil,  The Fourth Kind).

Handling: I framtiden är onda krafter ute efter det så kallade femte elementet, som kan användas som ett fruktansvärt vapen i fel händer. Det visar sig att det femte elementet har tagit form av en människo-kvinna (Milla Jovovich) som en taxichaufför (Bruce Willis) måste hjälpa, så att hon inte hamnar i händerna på ett gäng ondsinta utomjordingar.

En film med massor av praktiska effekter. Knappt några datoranimerade rymdvarelser alls, utan det mesta är praktiskt, analogt gjort vilket gör filmen sjukt snygg och intressant att kolla på.

3/5

//Wilke

The Day the Earth Stood Still (2008)


Då var det dags för remaken på klassikern The Day the Earth Stood Still. För regi står Scott Derrickson (Sinister, Deliver Us from Evil) och i rollerna syns bland annat Keanu Reeves (Matrix) och Kathy Bates (Lida).

Handling: En utomjording kommer till jorden för att rädda planeten. Men människorna svarar med våld i vanlig ordning.

Filmen har bra skådespelare och effekter, men tyvärr räcker inte det för att ro filmen i land. Originalet från 1951 är en av de bästa filmerna från den så kallade Atomic Age-eran och har ett mycket viktigt och bra politiskt budskap. Den här remaken tappar budskapet om fred och nedrustning och ersätter det istället med massa snack om kärlek. Vilket gör att hela poängen med filmen försvinner.

Se originalet istället.

2/5

//Wilke