The Fly (1958)

Den kommande tiden kommer det bli lite återbesök till filmer jag redan recenserat för 100 år sedan. Eftersom jag raderade alla recensioner från Skrattar och Spyrs 2 första år så känns det på sin plats att plocka upp vissa av filmerna för en så kallad "revisit".

The Fly är en sci-fi från 1958 regisserad av Kurt Neumann, som regisserade massor med Tarzan-filmer på 40-talet. I rollerna syns bland annat Vincent Price (House of Wax, Last Man on Earth),  David Hedison (Licence to kill) och Patricia Owens (Hell to Eternity). Alla 3 gör fantastiskt bra ifrån sig.

En ovanlig sak med denna 50-talsfilm är att den är filmad i färg, medans uppföljaren Return of the Fly är svartvit.

Handling: Polisen finner en man sönderklämd i en maskin. När hans fru ska arresteras för mordet berättar hon varför allt slutade så tragiskt. Hennes man hade förvandlats till en fluga.

En stilbildande klassiker. Många hyllar även David Cronenbergs remake från 1980-talet, men jag vill ändå påstå att originalet faktiskt är bättre. Jag älskar verkligen Vincent Price som för ovanlighetens skull inte är monstret i denna film.

4/5

//Wilke

Halloween (1978)

Då var det dags för att göra en "revisit" på gamla goa Halloween. För regi står John Carpenter (The Thing, They Live) och i rollerna syns bland annat Jamie Lee Curtis (The Fog, Prom Night) och Donald Pleasence (Prince of Darkness).

Halloween är en otroligt viktig film rent filmhistoriskt. Det är filmen som populariserade hur en så kallad "slasher" ska se ut. Idag kan mycket kännas kliché, men då ska man ha i åtanke att mycket av de vi ser i skräckfilmer idag, faktiskt gjordes för första gången i Halloween.

Handling: En maskerad mördare anfaller och försöker döda ett gäng ungdomar under halloween-helgen.

Jag gillar scenerna där mördaren Michael Myers bara står still och lurar i bakgrunden. Det är verkligen kusligt att se honom bara stå där med sin uttryckslösa mask över huvudet. Musiken är också fantastisk, komponerad av Carpenter.

Halloween är en riktigt bra film, och när det kommer till just slashers så skulle jag säga att den enda filmen som överträffar Halloween är Motorsågsmassakern.

4/5

//Wilke

Night of the Living Dead (1990)

1990 så kom den första remaken på en film från zombiekungen George A. Romeros katalog. Originalet "Night of the Living Dead" från 1968 är ett mästerverk, och egentligen behöver den inte någon remake. Men när det är Tom Savini som står för regi och George A. Romero himself som både producerat och skrivit manus så får jag ju ge den här filmen en chans.

Tom Savini som regisserat, är skräckfilmsvärldens kanske kändaste special effekts-gubbe. Dawn of the Dead, Fredag den 13e, Day of the Dead och Maniac är bland annat filmer som Savini gjort effekterna till. Hur är han som regissör då? Jag är faktiskt väldigt positivt överraskad!

I huvudrollerna ser vi Tony Todd (Candyman) och Patricia Tallman (Evil Dead III: Army of Darkness). Båda gör ett förbannat bra jobb, och man sympatiserar verkligen med dem. Patricia Tallman är stenhård!

Handling: Ett gäng främlingar tar skydd i ett hus på landet när de döda helt plötsligt börjar vakna till liv.

Riktigt bra! Men originalet, som faktiskt är ett mästerverk, är ännu bättre.

4/5

//Wilke

The Mummy (1932)

Nu blir det en riktig klassiker. The Mummy från 1932 med Boris Karloff (Frankenstein), David Manners (The Black Cat) och Edward Van Sloan (Dracula). För regi står Österrike-ungraren Karl Freund som jobbat bakom kameran till filmer som Metropolis och Dracula.

Man skulle kanske kunna tro att den här filmen handlar om en mumie som vandrar omkring med armarna utsträckta och mördar folk, men så är faktiskt inte fallet.

Handling: En mumie som blivit begravd levandes hittas i en utgrävning i Egypten. När arkeologerna tar sig in i gravkammaren så vaknar mumien till liv och sticker där ifrån. Mumien tar nu en mycket mer fräschare form och kallar sig Ardath Bey (som är ett anagram av "Death by Rah"). Mumien har nämligen en plan på hur han ska få leva med sin eviga kärlek för alltid.

Bra film! Jag tycker att Edward Van Sloan som vi känner igen som Dr Van Helsing i Dracula gör ett toppenjobb i den här filmen.

3½ / 5

//Wilke

The Most Dangerous Game (1932)

The Most Dangerous Game är en relativt bortglömd och underskattad äventyrs-rysare från 1932. För regi står Irving Pichel (Destination Moon) och Ernest B Schoedsack (Son of Kong). I huvudrollen synd western-skådespelaren Joel McCrea.

Handling: Ett skepp sjunker och den enda överlevande mannen spolas i land på en ö. Snart visar det sig att ön inte är öde utan bebos av en Rysk greve och hans undersåtar. Greven sysselsätter sig med att jaga människor istället för djur. Ska våran skeppsbrutne vän överleva?

Underhållande film! Känns lite som The Hunger Games blandat med typ Island of Lost Souls.

3/5

//Wilke

Bowery at Midnight (1942)

Bowery at Midnight är en däckare/skräckfilm från 1942. För regi står Wallace Fox (The Corpse Vanishes) och i huvudrollen har vi Bela Lugosi (Dracula, Mark of the Vampire).

Handling: Bela Lugosi lever ett dubbelliv. På dagarna är han professor i kriminologi som utbildar framtida poliser. På kvällarna driver han ett soppkök för fattiga. Dock är soppköket bara en kuliss för att dölja den kriminella liga han leder med utgångspunkt från soppkökets källare.

Det finns även lite övernaturliga element i den här filmen. Bowery at Midnight är på ett sätt en tidig zombiefilm.

Jag är ju svag för den här typen av filmer, och eftersom speltiden ofta inte är längre än 1 timme så blir de underhållande och lätta att se. Bowery at Midnight är inget mästerverk, men en helt okej rysare med min favoritskådespelare Bela Lugosi.

3/5

//Wilke

Planet of the Apes (1968)

Det är dags för en av mina absoluta favoritfilmer. Nämligen Apornas Planet från 1968. Det låg uppe en recension på denna för länge sedan, men när jag rensade Skrattar och Spyr från hastigt ihopslängda recensioner så rök den. Så detta blir alltså en så kallad "revisit". 

För regi står Franklin J Schaffner (Papillon) och i rollerna briljerar Charlton Heston (Ben Hur, Soylent Green), Roddy MdDowall (Fright Night) och Kim Hunter (A Streetcar Named Desire). 

Handling: 3 astronauter störtar med sin rymdraket på en okänd planet. Snart inser de dock att det är en planet där aporna styr och människorna sitter i burar och behandlas som djur. Ska de ta sig där ifrån innan det är försent?

En mycket spännande film fylld av samhällskritik. Effekterna är fantastiska med tanke på att det är en film från 1960-talet. Detta är en film som blir bättre för varje gång jag ser den. 

Fantastisk! 

5/5

//Wilke

Evil Ed (1995)

Då var det dags för en svensk film! Evil Ed från 1995. För regi står Anders Jacobsson och i rollerna syns massor med okända skådespelare. Gert Fylking (Joker m.m.) är dock med, i rollen som någon slags SWAT-team ledare.

Handlingen kretsar kring Edward som jobbar med att censurera film. När han flyttas till avdelningen för extremt våldsam film så börjar han må dåligt. Tillslut går Ed berserk påverkad av all våldsam film han tvingats uppleva.

Evil Ed är kul på många sätt. Den är otroligt snyggt gjord, driver med den svenska moralpaniken kring skräckfilm, refererar till massor med klassiska skräckfilmer och är väldigt självmedveten. Tänk dig en blandning av Scream och typ Evil Dead 2.

3½ / 5 

//Wilke

A Taste of Blood (1967)

A Taste of Blood är en vampyr-drama-rysare från 1967 regisserad av Hershell Gordon Lewis (Blood Feast, Two Thousand Maniacs!). Lewis tilldelades titeln "The Godfather of Gore" tack vare att han tidigt i filmhistorien gjorde otroligt extrema filmer, fyllda med blod och inälvor. A Taste of Blood är dock ett undantag. Detta är en mild film för att vara en produktion av Lewis. 

Handling: Draculas arvtagare ger sig ut för att döda alla kvarvarande släktingar till Van Helsing som en gång för längesedan dräpte mörkrets furste. 

Jag har inget problem med varken långa filmer, gamla filmer eller drama-rysare. Men i det här fallet är faktiskt A Taste of Blood en alldeles för lång film med sina 2 timmars speltid. En hel del onödig dialog hade man gott kunnat klippa bort. 

Eftersom den är så annorlunda, så skulle jag inte rekommendera den som första film att se från Lewis katalog. Detta är en film för redan invigda Lewis-fans. Hur som helst var det intressant att se Lewis som regissör röra sig utanför de områden han var van vid att jobba i. 

2½ / 5

//Wilke

Two Thousand Maniacs! (1964)

Two Thousand Maniacs! är en skräckfilm från 1964 regisserad av "The Godfather of Gore" Herschell Gordon Lewis (Blood Feast, Wizard of Gore). I rollerna syns skådespelare som återkommer i flera Lewis-filmer. Bland annat: William Kerwin (Blood Feast), Jeffrey Allen (Something Wierd) och Connie Mason (Blood Feast). Two Thousand Maniacs! är i mitt tycke Lewis bästa film.

Handling: 6 stycken människor från norra USA hamnar i en småstad i den Amerikanska södern där samtliga invånare blivit spritt språngande galna. Här ska firas 100 år sen slutet av det Amerikanska inbördeskriget genom att döda några "nordstatare" som hämnd för alla "sydstatare" som dog.

Jag tror att den här filmen har fungerat som inspiration till både "Children of the Corn", "The Wicker Man" och "Motorsågsmassakern". Dessa filmer har i alla fall flera element som återfinns i Two Thousand Maniacs.

Mycket bra och underhållande!

4/5

//Wilke

The Gore Gore Girls (1972)

The Gore Gore Girls är en ultravåldsam deckare regisserad av "The godfather of gore" Herschell Gordon Lewis. Lewis är känd för att han redan på 60-talet gjorde otroligt våldsamma filmer med stora mängder blod och inälvor.

Handling: En journalist anlitar en detektiv för att stoppa en seriemördare som dödar strippor.

Handlingen är faktiskt spännande och Frank Kress som spelar detektiven gör ett jättebra jobb, men dessvärre var detta hans enda film. Det som sänker filmens betyg en hel del är allt dansande och strippande. En tredjedel av filmen går åt till kvinnor som dansar och strippar, och det känns som onödig utfyllnad till en film som utöver detta faktiskt har en bra handling. Jag är överlag inget fan av skräckfilmer som fyller bristen på handling med naket.

En av karaktärerna i filmen är minst sagt underlig. Under hela filmens gång sitter en arg herre i en bar och krossar olika frukter med händerna. Vad är grejen med det? Haha. Slutet är också riktigt bisarrt och sker så fort att man måste spola tillbaka och se det en gång till för att fatta vad som hände. Morden är riktigt brutala och äckliga i vanlig Herschell Gordon Lewis-anda.

2/5

//Wilke

Color Me Blood Red (1965)

"Color Me Blood Red" är en skräckfilm från 1965 regisserad av "the godfather of gore" Herschell Gordon Lewis. Lewis är känd för att han väldigt tidigt i filmhistorien gjorde filmer med extremt mycket blod och inälvor. Ofta ses han som skaparen av den så kallade gore-genren. 

Handling: Som titeln på filmen skvallrar om så handlar "Color Me Blood Red" om en konstnär som blir besatt av att måla tavlor av människors blod. 

Speciellt för den här filmen är att den innehåller en hel del humor, vilket Lewis filmen inte så ofta gör. Inget mästerverk direkt, men ändå underhållande och relativt kort med sina 1 timme och 20 minuter speltid. 

2½ / 5

//Wilke