Combat Shock (1984)

Combat Shock är en super-lågbudgetfilm från 1984 utgiven av filmbolaget Troma, som gjort sig kända för att ge ut all skitfilm ingen annan vill ge ut. Det är svårt att sätta en genre på Combat Shock, men jag skulle beskriva den som en psykologisk drama/thriller.

De första 15 minuterna av filmen är inte imponerande, men om man tar sig igenom den fruktansvärda starten så utvecklas snart filmen till en jävligt mörk, snyggt filmad psykologisk film. Det känns som att regissören både tagit inspiration från David Lynch Eraserhead och den legendariska sovjetiska filmen Stalker.

Handling: En vietnam-veteran börjar tappa förståndet och kämpar sig fram genom det US-amerkanska klassamhällets botten.

Otroligt samhällskritisk, filmad som en kritik mot Ronald Reagans nedskurna USA. Inte alls en typisk Troma-film.

3½ / 5

//Wilke

Man from Deep River (1972)

Man from Deep River är filmen som startade den så kallade "Cannibal Boom"-genren. Cannibal Boom syftar på åren 1977-1981 då flera Italienska regissörer (I detta fallet Umberto Lenzi) skapade extremt våldsamma kannibal-filmer där djur ofta dödas på riktigt(!!!). Det fejkade våldet är även det extremt. Man from Deep River är dock en av de "snällare" kannibalfilmerna.

Första halvan av filmen känns som en typisk Cannibal Boom-film. Den andra halvan är dock långdragen och filmen ändrar skepnad till någon slags kärlekshistoria.

Handling: En fotograf tillfångatas av någon slags thailändsk urbefolkning. Ska han ta sig där ifrån?

Jag förstår att filmen är viktig för genren. Men superbra var den faktiskt inte. Jag föredrar i så fall den mycket mer spännande och kontroversiella Cannibal Holocaust.

2/5

//Wilke

The Bird with the Crystal Plumage (1970)

The Bird with the Crystal Plumage är en giallo/thriller från 1970 regisserad av Dario Argento (Suspiria, Inferno). Filmen var en av de filmerna som fick den italienska genren giallo att bli populär. 

Handling: En snubbe bevittnar ett mordförsök i ett galleri. Han beslutar sig för att själv försöka luska ut vem gärningsmannen är vilket leder till att gärningsmannen, en seriemördare, ger sig ut på jakt efter honom. 

Väldigt spännande, flera twistar och oväntade vändningar. Dario Argento gör dig inte besviken. Det kommer nog bli en hel del italienskt på bloggen fram över, då jag har flera italienska giallos och skräckfilmer på lager. 

3/5

//Wilke

Tenebre (1982)

Tenebre är en giallo/deckare/thriller från 1982 regisserad av Dario Argento (Suspiria, Inferno). Giallo är en genre som uppstod i Italien på 60-talet och beskrivs bäst som blodiga och våldsamma deckare/thrillers.

Handling: En känd författare förföljs av en seriemördare som dödar massor med folk i hans närhet. Ska han bli oskyldigt anklagad för morden?

Tenebre är den tredje giallo-filmen jag ser. Att jag inte upptäckt den här genren tidigare? Tenebre var riktigt spännande och rekommenderas varmt.

3½/5

//Wilke

Burial Ground (1981)

Burial Ground, eller "The Nights of Terror" som den också är känd som är en Italiensk Zombie-film från 1981. För regi står Andrea Bianchi (Massacre, Strip Nude For Your Killer).

Det första jag tänker när jag ser den här filmen är "herrejävlar vilket fult barn" när ungen i filmen visar sig. Efter lite efterforskningar så inser jag snabbt att barnet spelas av en kortväxt person som vid tillfället då filmen spelades in var 26 år gammal.

Handling: Zombies anfaller en herrgård där massa överklassmänniskor söker skydd.

Burial Ground är en film där det händer massor. Zombieinvasionen drar igång på en gång och pågår genom hela filmen. Massor med zombies, massor med gore, men tyvärr saknar filmen istället handling vilket sänker betyget. Gillar du zombies borde du dock se filmen, då den faktiskt har ett underhållningsvärde.

2½ / 5

//Wilke

Dont Torture a Duckling (1972)

Dont Torture a Duckling är en giallo/rysare/thriller från 1972 regisserad av Lucio Fulci (Zombie Flesh Eaters, The Beyond). Detta var filmen som Lucio Fulci slog igenom med, och enligt han själv den film han var mest stolt över.

Handling: Någon rövar bort och dödar små barn i en liten Italiensk bergstad. Det finns många misstänkta. En rik nyinflyttad kvinna, en djupt religös man, en byfåne, en galen kvinna besatt av svart magi. Ska polisen hinna gripa mördaren innan fler barn dör?

Riktigt jävla spännande. Jag skulle till och med säga att Dont Torture a Duckling ligger på delad plats med The Beyond över mina favoritfilmer av Lucio Fulci. Se den!

4/5

//Wilke