Nazis at the Centre of the Earth (2012)

Nazis at the Centre of the Earth är en lågbudget-science fiction från 2012. Filmen är utan tvekan gjord för att profitera på populariteten kring filmer som Iron Sky och Död Snö. För regi står Joseph J Lawson som i vanliga fall är en specialeffektskille som jobbat med effekterna i filmer som Sharknado 2 och Age of Dinosaurs. Den enda skådespelaren som gör ett någorlunda jobb i den här filmen är Jake Busey (Starship Troopers).

Handling: Ett gäng forskare på Antarktis upptäcker att Dr Mengele håller på att bygga en nazistisk zombiearmé inne i jordens medelpunkt.

Nazis at the Centre of the Earth har tagit mycket inspiration från den konspirationsteori som kallas "Hollow Earth-teorin". Dock tar den sig inte på stort allvar och det är överlag en tramsig film. Det absolut värsta med filmen är att så mycket som möjligt har animerats, och animationerna är stundvis riktigt kassa. De har till och med animerat simpla scener som till exempel människor som går. Varför kunde de inte bara spela in en sån scen med riktiga människor?

Det positiva med filmen är Jake Busey som gör en helt okej insats. Jag ser i regel hellre en lågbudgetfilm än en blockbuster, och nog är "Nazis..." mer underhållande än någon actionfilm från Hollywood, dock så finns det bättre i genren, så betyget blir lågt.

2/5

//Wilke

Black Sabbath (1963)

Black Sabbath är en antologi/skräckfilm från 1963 regisserad av den italienska skräckmästaren Mario Bava (Black Sunday, Bay of Blood). I rollerna syns bland annat legenden Boris Karloff (Frankenstein) i en sen roll i sin karriär. Black Sabbath är även filmen som hårdrocksbandet med samma namn hämtat sitt namn i från.

Det finns flera olika versioner av Black Sabbath, med samma tre berättelser omkastade i olika ordning. Jag såg den amerikanska versionen.

Handling:

1. En kvinna blir terroriserad av spöket av en tant som kvinnan stulit från. Detta är utan tvekan antologins mest skrämmande berättelse.

2. En kvinna får telefonsamtal från en man som säger att han tänker döda henne. Denna berättelse är som en kortfilmsversion av en klassisk giallo. Min favorit av de tre berättelserna.

3. Det går åt helvete för en familj på 1700-talet när det visar sig att en av dem är en vampyr. Boris Karloff briljerar. Filmens längsta berättelse, som även den är riktigt bra.

Black Sabbath är utan tvekan den bästa antologifilmen jag sett. Alla tre historier är väldigt bra och filmen blir aldrig tråkig. Atmosfärisk!

4/5

//Wilke

Captain Clegg / Night Creatures (1962)

Captain Clegg, eller "Night Creatures" som den också är känd som, är en gotisk rysare från det klassiska filmbolaget Hammer. För regi står Peter Graham Scott (The Avengers) och i rollerna syns bland annat Oliver Reed (The Brood, Gladiator) och den briljante Peter Cushing (The Curse of Frankenstein, Star Wars).

Handling: I 1700-talets England så försöker en militär att lista ut vem det är som smugglar in enorma mängder alkohol i landet. Som om inte det vore nog så terroriseras staden av ett gäng skelett ridandes på hästar. Finns det ett samband?

Underhållande film. Peter Cushing gör som vanligt en fantastisk skådespelarinsats.

3/5

//Wilke

The Lighthouse (2019)

The Lighthouse är en psykologisk rysare från 2019 regisserad av Robert Eggers (The Witch). I rollerna ser vi Willem Dafoe (Antichrist) och Robert Pattinson (Harry Potter och den Flammande Bägaren).

Handling: Två stycken fyrvaktare gör sitt bästa för att inte bli galna av ensamheten på en mystisk ö lång bort från civilisationen.

The Lighthouse är extremt atmosfärisk. Filmen är konstnärligt filmad och har en surrealistisk känsla genom filmen. Vad är sant? Vad är lögn? Är sakerna som sker verklighet eller håller fyrvaktarna på att tappa förståndet? The Lighthouse känns som en blandning av Shutter Island, The Shining och Eraserhead. Filmen bygger löst på en verklig händelse, andra inspirationskällor är HP Lovecraft. 

Mycket bra! Inga jumpscares.

4/5

//Wilke

The 3 Worlds of Gulliver (1960)

The 3 Worlds of Gulliver är en fantasy/äventyrsfilm från 1960. För specialeffekterna står legenden Ray Harryhausen (Clash of the Titans) och i rollerna syns bland annat Alec Mango (The Strange World of Planet X) och Peter Bull (för mig känd som den sovjetiske ambassadören i Dr Strangelove).

Handling: Läkaren Gulliver ramlar över bord på sitt skepp och spolas i land på en främmande ö. Han inser snart att han befinner sig i landet Lilliput, vars invånare är ungefär 10 cm långa. Lilliput ligger i krig med grannlandet på grund av att de inte kan enas om hur man ska äta ett ägg. Efter visiten i Lilliput bär det av mot en ö bebodd av jättar.

The 3 Worlds of Gulliver är en underhållande film, men den är inte supertrogen boken. I boken betar Gulliver av flera olika öar med udda invånare, och i den här filmen behandlas bara småfolket och jättarna. En film för dig som är intresserad av specialeffekter. Underhållande.

3/5

//Wilke

The Night Walker (1964)

The Night Walker är en thriller/rysare från 1964 regisserad av William Castle (Homicidal, Housa on Haunted Hill). I rollerna syns bland annat Robert Taylor (Dimmornas Bro) och Barbara Stanwyck (Babyface).

Handling: En kvinna lider av mardrömmar efter att hennes blinde man omkommit. Hon får svårare och svårare att skilja på vad som är dröm och verklighet.

The Night Walker i sig är en okej film, men William Castle har gjort bra mycket bättre filmer. Det absolut bästa med filmen var filmens musik som är riktigt bra och stämningsfull. Scenen med ett bröllop fullt med vaxdockor var faktiskt creepy.

2½ / 5

//Wilke

Intruder (1989)

Intruder är en slasher/thriller från 1989 regisserad av Scott Spiegel (From Dusk Till Dawn 2). Spiegel ingår i gänget kring klassikern Evil Dead, och ja, hälften av skådespelarna från Evil Dead 1 & 2 är med i Intruder. I rollerna syns bland annat Ted Raimi (för mig känd som deaditen Henrietta i Evil Dead 2), Sam Raimi (Evil Dead, Spriderman), Bruce Campbell (Evil Dead, Maniac Cop), Dan Hicks (för mig känd som hillbillyn i Evil Dead 2) och Elisabeth Cox (Night of the Creeps).

Handling: Vi får följa ett gäng ungdomar som jobbar över på ett stort varuhus. Mitt i natten attackeras dem av en galen seriemördare. Vem är mördaren?

Intruder är inget mästerverk, men den är underhållande om man är ett fan av Evil Dead-filmerna. Det är kul att återse alla de bekanta ansiktena. Filmen har felaktigt marknadsförts med Bruce Campbells namn tryckt stort på omslaget, men för att ingen ska bli besviken så kan jag berätta att Campbell endast är med i 5-10 minuter i slutet. Bröderna Raimi är underhållande dock och gör filmen sevärd.

2½ / 5

//Wilke

Bloody Moon (1981)

Bloody Moon är en slasher från 1981 regisserad av Jesus "Jess" Franco (Dracula prisoner of Frankenstein). Franco är känd för att han var extremt produktiv och filmade ofta 3-4 filmer samtidigt. Som ni förstår så innebär detta att han har en enorm katalog, på 206 filmer som han regisserat och att kvalitén på dessa varierar enormt! En del av Francos filmer är ren skit och går i princip inte att se på, medans andra filmer är underhållande eller roliga.

Handling: Bloody Moon handlar om att en brännskadad kille som begått ett mord släpps fri. Hans syster har i uppdrag att hålla koll på honom. Snart visar det sig att de har ett incestförhållande, vilket inte har något med handlingen att göra alls typ. Samtidigt så mördas massa ungdomar kring en språkskola och ja, man ska ju misstänka den här muppen, men är det verkligen han?

En medelmåttig Franco-film. Inte det sämsta jag sett från honom, men absolut inte det bästa heller. Det bästa med Bloody Moon är dödscenerna som faktiskt är riktigt råa och kreativa. På en Franco-skala skulle jag ge filmen ett högre betyg, men i jämförelse med annat i samma genre blir det ett lägre betyg.

2/5

//Wilke

Opera (1987)

Opera är en så kallad giallo från 1987 regisserad av skräcklegenden Dario Argento (Suspiria). Genren giallo beskrivs enklast som en extremt våldsam italiensk thriller/rysare/deckare. I rollerna syns bland annat Urbano Barberini (Demons) och Daria Nicolodi (Deep Red, Phenomena).

Handling: En ung sångerska terroriseras av ett fanatiskt fan som dödar alla i hennes närhet, eftersom han vill ha sin idol för sig själv. Vem är mördaren?

Opera är en bra film. Titeln kanske skrämmer bort en del folk som inte vill höra en massa operamusik. Jag kan dock lugna er med att det minst är lika mycket 80-tals glamrock i filmen som det är operamusik. Dario Argento gör i vanlig ordning en spännande och bra film. Opera är extremt snyggt filmad, med mycket originellt kameraarbete.

3½ / 5

//Wilke

Black Christmas (1974)

Black Christmas är en tidig slasher från 1974 regisserad av Bob Clark, som annars är känd för komedier som "Porkys". I rollerna syns bland annat Olivia Hussey (Det 1990), Keir Dullea (2001: A Space Odessy) och Margot Kidder (The Amityville Horror).

Handling: En galning terroriserar och mördar ett gäng studenter under julhelgen. Mördaren ringer till sina offer och svär, hotar och pratar med olika obehagliga röster.

Black Christmas har utan tvekan fungerat som inspiration till både Scream-filmerna och The New York Ripper. Jag gillade den skarpt. Man skulle kunna klaga på slutet, men jag väljer att inte göra det då jag tyckte filmen höll så bra kvalitet. Det bästa med Black Christmas är de obehagliga scenerna med telefonsamtalen från mördaren.

4/5

//Wilke

In the Mouth of Madness (1994)

In the Mouth of Madness är en psykologisk rysare från 1994 regisserad av John Carpenter (Halloween, The Thing). I rollerna syns bland annat Sam Neill (Jurassic Park, Omen III), Julie Carmen (Fright Night 2) och Jurgen Prochnow (Dune).

Handling: En utredare och en förläggare skickas ut för att leta efter en försvunnen skräckförfattare. Rätt som det är så hittar de den mystiska fiktiva stad som författaren har skrivit om. De kan med hjälp av den försvunna författarens böcker förutse vad som kommer att hända på riktigt, och en ondska är på väg att släppas lös i staden.

Jag gillade In the Mouth of Madness, den var faktiskt stundvis riktigt läskig. En annan sak med filmen är att jag tycker att den kunde ha varit längre, vilket jag ofta inte tycker om filmer. Det är många mysterier som inte reds ut och frågor som aldrig blir besvarade, så jag hade faktiskt velat se att den var längre! En underskattad film av Carpenter.

3½ / 5

//Wilke

Village of the Damned (1995)

Village of the Damned är en science fiction-rysare regisserad av John Carpenter (Halloween, The Thing). I rollerna syns bland annat Christopher Reeve (Superman), Kirstie Alley (Drop Dead Gorgeous) och Mark Hamill (Star Wars).

Handling: Helt plötsligt så tuppar en hel by av samtidigt. När de vaknar är flera kvinnor helt plötsligt gravida. Ett gäng blonda barn föds, och det är något som inte stämmer.

Jag tyckte Village of the Damned var bra! Den har alldeles för lågt betyg på IMDB. Man ska inte lita på IMDB. Alldeles för mycket pretentiösa finsmakare sitter där och betygsätter. Barnskådespelarna gör en helt okej insats i Village of the Damned, vilket är ovanligt när det kommer till skräckfilm. John Carpenter gör ett bra jobb, i vanlig ordning!

3/5

//Wilke

Swamp Thing (1982)

Swamp Thing är en science fiction-rysare från 1982 regisserad av Wes Craven (Nightmare on Elmstreet). I rollerna syns bland annat Ray Wise (för mig känd som Leland i Twin Peaks), Adrienne Barbeau (Flykten från New York, Creepshow) och Louis Jourdan (Octopussy).

Handling: En forskare förvandlas till ett träskmonster efter att någon slags paramilitär terroristgrupp anfallit hans labb mitt ute i ett träsk.

Filmen börjar lovande men blir tyvärr bara sämre och sämre och tillslut går den inte längre att ta på allvar. I en scen slåss träskmonstret mot en gris-människa som hugger en tjej i tutten med ett svärd. Haha, alltså jag skrattar för mig själv när jag skriver det här. Vad var det egentligen för något jag precis såg? Tänk er typ om Toxic Avenger hade tagit sig själv på stort allvar, då hade ni fått Swamp Thing. Så dålig att den typ blev underhållande.

2½ / 5 

//Wilke

Huset som gud glömde (1979)

Då har jag tillslut sett "The Amityville Horror" eller "Huset som gud glömde" som den är känd som i Sverige, från 1979 för första gången. För regi står Stuart Rosenberg (Cool Hand Luke) och i rollerna syns bland annat James Brolin (Traffic), Margot Kidder (Black Christmas, Superman The Movie) och Rod Steiger (In the Heat of the Night).

Handling: En familj flyttar in i ett hemsökt hus, och snart drivs de till vansinne av de onda andarna.

Ett plus med filmen är att den är rätt så creepy i vissa scener. Men det räcker inte hela vägen. Jag vill se mer paranormala aktiviteter! För det mesta är det bara dörrar och fönster som öppnas och stängs, och man får nästan inte alls se några spöken. Jag tycker att både Poltergeist och den svenska filmen Besökarna, som båda säkert är inspirerade av denna film, gjorde det bättre. 

2/5

//Wilke

Halloween 2 (1981)

Jag fortsätter med att se om de slashers som jag älskade som tonåring, och nu har turen kommit till Halloween 2 från 1981. För regi står denna gång Rick Rosenthal, som även låg bakom den bedrövliga Halloween: Resurrection. I rollerna briljerar Donald Pleasence (Halloween, Prince of Darkness) och Jamie Lee Curtis (Halloween, The Fog).

Handling: Filmen börjar exakt där originalet slutar. Lauri Strode (Jamie Lee Curtis) förs till ett sjukhus för att behandlas för de skador hon fick i förra filmen. Dock är seriemördaren Michael Myers inte död än och han beger sig efter henne. Samtidigt håller Dr Loomis (Donald Pleasence) och några poliser på att försöka hitta Michael Myers innan han dödar igen.

Det jag gillar med den här filmen är att handlingen flyttas från bostadsområdet i ettan till ett stort, i princip tomt sjukhus. Det hade varit trist om de försökt göra samma film igen. Halloween 2 är bra, men ettan är bättre.

3/5

//Wilke

Escape from New York (1981)

Escape from New York eller Flykten från New York är en science fiction-action-film från 1981 regisserad av den briljante regissören John Carpenter (Halloween, The Thing). I rollerna syns en hel uppsjö med bra skådespelare, några av dem är Kurt Russel (The Thing), Lee Van Cleef (Den Onde, Den Gode, Den Fule), Ernest Borgnine (På Västfronten Intet Nytt, The Devils Rain), Donald Pleasence (känd som Dr Loomis i Halloween-filmerna) och Isaac Hayes (känd som Chef i South Park).

Handling: I en nära framtid så har hela staden New York blivit ett fängelse, utan vakter. Istället har en stor mur dragits runt staden och minor har placerats ut för att hindra fångarna från att lämna staden. När USAs presidents flygplan kraschar i denna post-apokalyptiska laglösa stad så skickas en bankrånare (Kurt Russel) in för att rädda presidenten.

Escape from New York är en sån där film man ska ha sett om man gillar John Carpenter, men jag måste erkänna att jag inte sett den själv för än nu, vilket är alldeles för sent. Det är en riktigt bra film. Jag gillar Ernest Borgnines (på bilden) karaktär. Han gör en mycket bra biroll!

4/5

//Wilke

Vittra (2012)

Vittra är en svensk skräckfilm från 2012 regisserad av Tommy Wiklund och Sonny Laguna (Puppet Master: The Littlest Reich). I rollerna syns bland annat den briljante skådespelaren Johannes Brost (Besökarna).

Handling: Ett kompisgäng ska ut och festa i en övergiven stuga i skogen. Vad de inte vet, är att ett väsen i från svensk folktro huserar under huset, och alla som ser Vittran i ögonen blir skogstokiga demoner.

Ett minus med filmen är de katastrofala skådespelarinsatserna. Man sitter och stör sig på flera karaktärer, och karaktärerna pratar eller beter sig inte som folk gör på riktigt. Den enda som egentligen gör ett bra jobb är Johannes Brost, de andra skådespelarna bleknar i jämförelse med honom. Ett plus är effekterna. Satan vad mycket blod det är i den här filmen! Musiken är stämningsfull och kameraarbetet är riktigt snyggt, så filmen blir trots sina brister godkänd och värd att se en gång i alla fall. Tänk Evil Dead möter svensk folktro.

2½ / 5

//Wilke

It Conquered the World (1956)

Vi kör en till atomic age-film! It Concuered the World är en klassisk science fiction från 1956 regisserad av Roger Corman (The Wasp Woman, Fall of the House of Usher). I rollerna syns bland annat Lee Van Cleef (Flykten från New York, Den Onde, Den Gode, Den Fule), Beverly Garland (The Alligator People) och Peter Graves (Airplane).

Handling: En inte ont anande forskare får kontakt med utomjordingar från Venus som han guidar till jorden. Vad han inte vet är att utomjordingarna inte kommer med goda avsikter.

Något uppfriskande med den här filmen är att den kvinnliga huvudrollen faktiskt är en hård, stark brud, vilket är ovanligt i filmer från den här tiden. Dock så är inte det tillräckligt för att lyfta filmen. It Conquered the World är sevärd, men väldigt lik många andra filmer i samma genre.

2½ / 5

//Wilke

Not of This Earth (1957)

Not of This Earth är en atomic age science fiction från 1957 regisserad av Roger Corman (Fall of the House of Usher, The Wasp Woman). I rollerna syns bland annat Paul Birch (Queen of Outer Space) och Beverly Garland (It Conquered the World).

Handling: En utomjording som förklätt sig till människa måste få tag i stora mängder mänskligt blod för att rädda sig själv och sitt folk. Vi får följa en sjuksköterska som flyttar in hos honom ovetandes om att hennes nye hyresvärd är en illasinnad utomjording.

Jag är svag för just den här typen av science fiction-rysare, så det är svårt för mig att inte gilla Not of This Earth. Helt klart en av de bättre filmerna från den så kallade atomic age-perioden som varade från 1947-1957. Under denna period försvann den klassiska skräcken tillfälligt för att ge plats åt science fiction-rysare med fokus på invasioner från rymden och misslyckade vetenskapliga experiment. Mycket bra!

4/5

//Wilke

Attack of the Crab Monsters (1957)

Attack of the Crab Monsters är en atomic age science fiction från 1957 regisserad av Roger Corman (Fall of the House of Usher, The Wasp Woman). I rollerna syns bland annat Russell Johnson (This Island Earth).

Handling: Enorma krabbor anfaller ett gäng människor på en ö, och som om inte det vore nog, så ökar krabbornas intelligens när de äter upp människorna.

Jag tyckte Attack of the Crab Monsters var underhållande. Den håller högt tempo (för att vara en 50-talsfilm) och innehåller mycket action. Enkel att ta sig igenom, med sin 1 timme och 2 minuter korta speltid. En helt okej atomic age-rulle.

2½ / 5

//Wilke

Mr Sardonicus (1961)

Mr Sardonicus är en rysare från 1961 regisserad av B-filmslegenden William Castle (House on Haunted Hill, The Tingler). I rollerna syns bland annat Ronald Lewis (Helen of Troy), Audrey Dalton (Titanic från 1953) och Oskar Homolka (War and Peace).

Handling: En läkare reser till något land i östra Europa för att försöka bota Mr Sardonicus, en rik herre som tvingas bära en mask efter att hans ansikte deformerats. Hans ansikte förvreds efter att han grävt upp sin faders grav, för att få tag i en lotterilott med vinst på som hans farsa hade i fickan när han begravdes. Haha, ja, ni hör ju. Det här är en muppig film. 

Trots att filmens handling kanske får en och skratta, så är det faktiskt en underhållande film. Mr Sardonicus är från 1961, men filmen känns mer som en 30-talsfilm. Det luktar både Dracula och Frankenstein om Mr Sardonicus. Bäst med filmen är Oskar Homolkas skådespelarinsats som betjänten Krull. 

3/5

//Wilke

Society (1989)

Society är en grötig skräckfilm med en hel del mörk humor från 1989 regisserad av Brian Yuzna (Bride of Re-Animator). I rollerna syns bland annat Billy Warlock (Halloween 2), Charles Lucia (The Hand That Rocks The Cradle) och Brian Bremer (Pumpkinhead).

Handling: En överklasskille märker att hans familj börjat bete sig mer och mer konstigt. Snart visar de sig att de är med i ett sällskap som sysslar med både orgier och mord.

Jag gillade Society. Det är bra att man redan från början av filmen får reda på att huvudpersonens oro är rättfärdigad. Ju längre filmen går, ju mer får han reda på sällskapets sjuka aktiviteter. Society är en så kallad bodyhorrorfilm och tankarna far till regissörer som David Cronenberg. Allt toppas med lite härlig samhällskritik mot överklassen.

4/5

//Wilke

Macabre (1958)

Macabre är en rysare/deckare/thriller från 1958 regisserad av William Castle (House on Haunted Hill, The Tingler). I rollerna syns bland annat William Prince (Spies like us), Jacqueline Scott (Planet of the Apes) och Jim Backus (Its a mad mad mad mad world).

Handling: En doktor som gjort sig osams med flera personer får sin lilla dotter kidnappad. Kidnapparen säger att dottern ska begravas levande. Det finns många som har motiv att göra detta mot doktorn, så att stoppa kidnapparen från att döda hans dotter blir inte lätt.

Problemet med "Macabre" är att den inte riktigt kan bestämma sig för vilken film den vill vara. Det är mycket spring på kusliga, rökiga kyrkogårdar, samtidigt som filmen ibland tar konstiga avvikande vägar som sidohistorien om en blind tjej som ligger runt. Efter ett allvarligt slut som kommer helt plötsligt eftertexter som för tankarna till barnprogrammet "Dastardly och Mutleys flygande maskiner". Ingen höjdare, men ändå sevärd.

2½ / 5

//Wilke

13 Ghosts (1960)

13 Ghosts är en experimentell och underhållande hemsökta hus-film av William Castle (House on Haunted Hill, The Tingler). I rollerna syns Charles Herbert (för mig känd som ungen i The Fly), Martin Milner (Valley of the Dolls) och Margaret Hamilton (Wizard of Oz).

Handling: En familj som är i ekonomisk knipa får helt plötsligt ärva en gammal herrgård. Deras släkting som dött samlade oturligt nog på onda andar som fortfarande finns kvar i huset. Hur ska det gå?

En intressant sak med 13 Ghosts är att man egentligen ska se denna svart-vita film med ett par slags 3D-glasögon. Tittar du genom det blå glaset så kommer du att se spöken, tittar du genom det röda så är de inte där, eller om det var tvärt om. Så filmen är alltså svart-vit, men har delar som antingen är röda eller blåa, vilket är jävligt kreativt och unikt! En bra film!

3½ / 5

//Wilke

Attack of the Giant Leeches (1959)

Attack of the Giant Leeches är en science fiction från den så kallade Atomic Age-eran. För regi står Bernard L Kowalski (Jake and the Fat Man). Attack of the Giant Leeches är en B-film med stort B, och den jämförs ofta med andra lågbudget science fiction-filmer som Ed Woods "Plan 9 from Outer Space".

Handling: En kraftig herre jagar sin fru och hennes älskare ut i ett träsk efter att han upptäckt deras kärleksaffär. I träsket lurar gigantiska blodiglar som tar dem till fånga i sin undervattensgrotta.

Attack of the Giant Leeches gick att titta på. Ett plus var att det gick fort att se filmen då den endast är 1 timme lång, ett minus är monstren, som dyker upp i filmen alldeles för lite. Filmen fångar atomic age-eran fint, men tillhör de svagare filmerna i genren. En godkänd B-film som gick att se en gång, men jag lär inte återvända till den.

2/5

//Wilke

Homicidal (1961)

Homicidal är skräckfilmslegenden William Castles (House on Haunted Hill, The Tingler) försök att kapitalisera på Alfred Hitchcocks Psycho. Ni vet hur det är, när en film slår igenom så kommer det alltid en uppsjö med kopior som försöker göra samma sak, och i det här fallet så räknas ofta Homicidal som den bästa filmen som inspirerats av Psycho.

Handling: En mordisk kvinna dödar folk i sin omgivning. Hennes familjs historia kommer sakta men säkert upp till ytan och allt är verkligen inte som det ska.

Jag gillade Homicidal, men tyvärr så kände jag redan till filmens stora twist eftersom en oförsiktig Youtuber tog upp det i en video utan förvarning. Men trots att jag kände till slutet så tycker jag att Homicidal är en bra och underhållande film. En kul grej i slutet, som är så typiskt William Castle, är när filmen stoppas och tittaren uppmanas att sluta titta på filmen om man inte klarar av det skrämmande slutet. Så charmigt!

3,5/5

//Wilke

Matinee (1993)

Nu blir det en lite annorlunda filmrecension. Matinee är en dramakomedi från 1993 regisserad av Joe Dante (The Howling, Gremlins) filmen är löst baserad på skräckfilmsregissören William Castles liv och gärning. I huvudrollen ser vi John Goodman (Barton Fink, 10 Cloverfield Lane).

Handling: En skräckfilmsregissör kämpar med att lansera sin nya film "Mant" mitt under Kubakrisen.

Matinee är en tydlig hyllning till 50 och 60-talets b-filmer, science fiction och skräck, men problemet med filmen är att den egentligen inte har mycket till handling. John Goodmans karaktär går bara runt och gör reklam för sin film, samtidigt som en ganska tråkig kärlekshistoria mellan några ungdomar maler på i bakgrunden. Goodman gör en bra skådespelarinsats, men det räddar tyvärr inte filmen.

2½ / 5

//Wilke

The Uninvited (1944)

The Uninvited är en tidig hemsökta hus-film från 1944 regisserad av Lewis Allen (The Unseen). I rollerna syns bland annat Ray Milland (Dial M for Murder), Ruth Hussey (The Philadephia Story) och Gail Russel (Night has a Thousand Eyes).

Handling: En musikkritiker och hans syster tror att de gör ett riktigt kap när de får köpa ett stort hus vid havet. Tyvärr är huset bebott av döda släktingar till de som ägde huset innan.

The Uninvited är en tidig spökfilm. Filmen har utan tvekan fungerat som inspirationskälla till Tobe Hooper och Steven Spielbergs Poltergeist. Något jag gillar med filmen är spökeffekterna. Det som jag inte gillar med filmen är att den är alldeles för ljus. The Uninvited hade potential att bli en obehaglig spökfilm, men kärlekshistorier och feel good-humor tar alldeles för mycket plats i filmen.

2/5

//Wilke

Invasion of the Body Snatchers (1978)

Invasion of the Body Snatchers är en science fiction-remake från 1978 regisserad av Philip kaufman (The Right Stuff). I rollerna syns bland annat Donald Sutherland (The Hunger Games), Jeff Goldblum (The Fly, Jurassic Park) och Leonard Nimoy (Star Trek).

Handling: Illasinnade utomjordingar håller på att byta ut jordens befolkning mot känslolösa kloner. Ska de stoppas innan det är för sent?

Trots att flera bra skådespelare medverkar i filmen så är tyvärr denna remake alldeles för seg och långdragen med sin 2 timmar långa speltid. Efter ca 45 minuter så hade jag redan tappat koncentrationen. Det känns även som att filmen har flera olika slut. Varje gång man tror att filmen ska ta slut så fortsätter den ändå. Ett litet plus är de praktiska effekterna som ser riktigt bra ut, men det räcker tyvärr inte. Invasion of the Body Snatchers från 1978 får mig bara att önska att det var originalet från 50-talet som jag såg på istället.

2/5

//Wilke

Halloween (2018)

Då var det dags för den senaste Halloween-filmen. Halloween från 2018 ignorerar alla uppföljare och är en 40 år senare-uppföljning på det klassiska originalet av John Carpenter. För regi står denna gång den för mig okände David Gordon Green och i rollerna syns bland annat huvudrollsinnehavaren från originalet Jamie Lee Curtis (Halloween, Freaky Friday).

Handling: Seriemördaren Michael Myers har suttit inspärrad på mentalsjukhus i 40 år, men rätt var det är så rymmer han och ger sig ut på jakt efter Lauri Strode och hela hennes familj.

Halloween från 2018 är en bra uppföljare. Den är bra mycket bättre än flera av filmerna i franchisen, kanske till och med den tredje bästa efter originalet och del 4 som är mina favoriter. Det enda jag har att klaga på är att jag gärna hade sett mer konfrontation mellan Michael Myers och Lauri Strode. Ett stort plus är hur filmen hänvisar till Dr Loomis, Michaels mord som ung och flera andra saker som har med originalet att göra.

3½ / 5

//Wilke

Hajen (1975)

Hajen, eller Jaws, är filmen som satte igång Steven Spielbergs (Indiana Jones, Schindlers List, Rädda Menige Ryan) karriär på allvar. I rollerna syns bland annat Roy Scheider (French Connection), Robert Shaw (From Russia with Love) och Richard Dreyfuss (Close Encounters of the Third Kind).

Handling: En stor jävla haj sprider skräck kring en ö som en massa turister precis håller på att anlända till. Borgmästaren vill hålla stränderna öppna för att tjäna pengar på turismen, så en polis, en forskare och en sjöman får ge sig ut för att försöka döda hajen, innan hajen dödar fler turister.

Man brukar säga att "Hajen" är den enda hajfilmen som faktiskt är bra, och jag är nog också beredd på att skriva upp på det. Detta var en av de första "läskiga" filmerna jag såg som ung, och den håller fortfarande måttet! En riktigt bra film som blir bättre för varje gång jag ser den. 

5/5

//Wilke

Bride of Frankenstein (1935)

Bride of Frankenstein är den andra filmen i ordningen i filmbolaget Universals Frankenstein-franchise. För regi står åter igen James Whale (Frankenstein, The Invisible Man) och i rollerna syns åter igen Boris Karloff (Frankenstein, The Black Cat), Colin Clive (Frankenstein) och det nya tillskottet Ernest Thesiger (The Old Dark House).

Handling: Bride of Frankenstein börjar precis där originalet slutade. Ur ruinerna av den nerbrända kvarnen kravlar det överlevande monstret fram. Dr Frankenstein vill lugna ner sig, men en annan galen vetenskapsman, Dr Pretorius, övertygar Frankenstein om att fortsätta experimenten.

Filmens titel är missvisande, då Frankensteins kvinnliga monster endast är med i drygt 3 minuter i slutet. Bride of Frankenstein handlar framför allt om den manliga monstret, som i den här filmen får mycket mer personlighet och lär sig till och med att kommunicera.

Inte lika bra som originalet eller den tredje filmen i franchisen, men fortfarande en bra film!

3½ / 5

//Wilke

Massacre in Dinosaur Valley (1985)

Massacre in Dinosaur Valley är en film från den våg av italienska filmer som idag är känd som "The Cannibal Boom". För regi står Michele Massimo Tarantini (Women in Fury). Massacre in Dinosaur Valley har ingenting med dinosaurier att göra, det är en kannibalfilm utan dinosaurier, och en B-film med stort B.

Handling: En arkeolog, en Vietnamveteran, en forskare, några fotomodeller och lite annat löst folk störtar med sitt flygplan i Amazonas djungler. De måste nu slåss mot kannibaler, vilda djur och slavhandlare för att överleva.

En av de mer milda filmerna från Cannibal Boom-genren. Till skillnad från de flesta andra filmer i den här genren så förekommer inget djurplågeri vilket är bra. Men skådespeleriet är kasst, ljudeffekterna låter ibland som att de är tagna från en tecknad film och det är alldeles för lite kannibal-scener i en film som ibland felaktigt haft titeln "Cannibal Ferox 2". Massacre in Dinosaur Valley är mer en blodig äventyrsfilm med en del naket i än en kannibal-skräckfilm.

2/5

//Wilke

Halloween 5: The Revenge of Michael Myers (1989)

Halloween 5: The Revenge of Michael Myers är precis som det låter den femte filmen i ordningen i den klassiska Halloween-serien. Denna gång står den för mig okände Dominique Othenin-Girard för regi och i rollerna återfinns bland annat legenden Donald Pleasence (Halloween, Prince of Darkness) och Danielle Harris (Halloween 4, Rob Zombies Halloween).

Handling: Seriemördaren Michael Myers fortsätter att jaga efter ungen i från förra filmen, eftersom de är släkt. Dr Loomis har en plan hur han ska förinta Michael en gång för alla.

Några saker som sänker betyget på filmen är bland annat hur de ignorerar slutet på Halloween 4, att Michael Myers mask ser hastigt ihopkastad ut och att de visar Michael Myers ansikte, vilket avdramatiserar karaktären ganska ordentligt. Ett plus är Danielle Harris som spelar den lilla flickan, hon är faktiskt en bra barnskådespelare och gör ett jättebra jobb. Det bästa med Halloween 5 är dock utan tvekan den ständigt återkommande Donald Pleasence som verkligen tappar det i den här filmen och gör allt för att döda Michael Myers. Halloween 5 är en sevärd film, men en av de svagare i franchisen.

"I prayed that he would burn in hell. But in my heart, i knew that hell would not take him." - Dr Loomis

2½ / 5

//Wilke

Invaders From Mars (1986)

Invaders From Mars är en science fiction-remake från 1986 regisserad av Tobe Hooper (Motorsågsmassakern, Poltergeist). I rollerna syns bland annat Louise Fletcher (känd som den onda sjuksystern i Gökboet), Karen Black (House of 1000 Corpses), Leraine Newman (Fear and Loathing in Las Vegas) och Jimmy Hunt, som spelade huvudrollen i originalfilmen Invaders From Mars från 1953.

Handling: En liten pojke ser hur ett UFO störtar i bergen. Hans pappa går dit för att undersöka saken men när pappan kommer tillbaka beter han sig konstigt. Fler och fler människor i pojkens omgivning börjar bete sig konstigt, men ska någon tro honom? En invasion av illasinnade koppartjuvar från Mars är ett faktum.

De praktiska effekterna i filmen är galet bra. Bland det snyggaste jag har sett. Tankarna far till filmer som "Det Femte Elementet" och "Dune". Men fan. Barnskådespelare tenderar att vara så vansinnigt dåliga, och pojken i denna filmen är tyvärr riktigt kass. Jag blev även besviken på filmens slut. Trots det så har filmen sina styrkor. Jag gillar hur Invaders From Mars hyllar och hintar konstant till originalet från 1953. Recension på den finns också här på Skrattar och Spyr.

3/5

//Wilke

It Came From Outer Space (1953)

It Came From Outer Space är en science fiction från 1953 regisserad av Jack Arnold (The Incredible Shrinking Man). I huvudrollerna syns Barbara Rush (When Worlds Collide) och Richard Carlson (Creature From the Black Lagoon).

Handling: Ett UFO kraschar i den amerikanska öknen. En astrolog ser kraschen och försöker övertyga folket runt omkring honom om att utomjordingar har kommit till jorden, men han avfärdas som en galning av allmänheten och pressen. Som om inte det vore nog så börjar utomjordingarna att kidnappa folk.

It Came From Outer Space är en av de bättre filmerna från den så kallade Atomic Age-eran, som varade mellan åren 1947-1957. Under dessa 10 år så producerades i princip inga klassiska skräckfilmer, utan science fiction-genren hade helt tagit över.

3/5

//Wilke

The Burning (1981)

The Burning är en slasher från 1981 regisserad av Tony Maylam (Split Second). I rollerna syns bland annat Larry Joshua (Dances with Wolves) och en jätteung Jason Alexander (Seinfeld). För specialeffekter står legenden Tom Savini (Dawn of the Dead).

Handling: En elak vaktmästare skadas svårt av misstag av ett gäng ungdomar på ett sommarläger. Flera år senare återvänder denne, hämndlystna, svårt brännskadade herre, för att döda ungdomarna på ett närliggande sommarläger.

Som ni hör så är handlingen till The Burning väldigt lik Fredag den 13:e. Men jag vill ändå säga att detta är en av de bättre filmerna som inspirerats av Fredag den 13:e. Tom Savini's specialeffekter lyfter filmen, och den är både spännande och underhållande.

3/5

//Wilke

Bay of Blood (1971)

Bay of Blood är en rysare/giallo/slasher från 1971 regisserad av Mario Bava (Black Sunday).

Handling: Efter att ett rikt par dött så börjar en mordvåg ta fart runt en sjö som paret ägde. Vem är det som mördar alla? Vi får lära känna ett par udda karaktärer samt ett gäng tonåringar som rör sig kring sjön.

Bay of Blood är ett spännande mordmysterium med riktigt våldsamma dödsscener. Jag gillar verkligen Mario Bavas kameraarbete. Filmen är väldigt snyggt filmad. Bay of Blood är som en blandning av Fredag den 13e (1980) och någon klassisk, blodig, italiensk giallo-film.

3/5

//Wilke

War for the Planet of the Apes (2017)

War for the Planet of the Apes är den tredje och sista filmen (?) i ordningen i den nya omgången Planet of the Apes-filmer. För regi står Matt Reeves (Cloverfield, Let Me In, Dawn of the Planet of the Apes) och i rollerna syns bland annat Andy Serkis (känd som Gollum i Sagan om Ringen) och Woody Harrelson (Zombieland).

Handling: Apornas ledare Caesar försöker desperat mäkla fred med människorna. De vägrar dock att lyssna och snart finner sig aporna tillfångatagna och sätts i ett slags koncentrationsläger som människorna driver. Caesar måste rädda sin son, befria alla apor och döda den sadistiske lägerkommendanten.

Det jag gillar med den här filmen är att den knyter ihop säcken. War for the Planet of the Apes ger oss flera svar varför allt blev som det blev och visar en stor respekt inför originalet från 1968. Vi får reda på varför "The Forbidden Zone" är just förbjuden, vi får reda på de otäcka korsens ursprung som omger zonen. Flera av karaktärerna, både apor och människor, bär samma namn som huvudkaraktärerna i originalet. Om detta är samma karaktärer låter jag vara osagt då originalet, om jag förstått det rätt, utspelar sig flera hundra år framåt i tiden. Detta är alltså en film man verkligen kommer tycka är intressant om man är ett fan av originalet från 1968.

Ett minus är den komiske karaktären "Bad Ape" som inte platsar i denna annars så mörka historia. Tankarna far till Jar Jar Binks i Star Wars. Men trots detta är nog det här den starkaste filmen av de 3 moderna filmerna.

3½ / 5

//Wilke of the Apes

Psycho (1960)

Psycho är en psykologisk rysare från 1960 regisserad av Alfred Hitchcock (The Birds, Vertigo, The Man Who Knew Too Much), i rollerna syns bland annat Anthony Perkins (även Psycho 2, 3 och 4), Janet Leigh (John Carpenters The Fog) och Martin Balsam (12 Angry Men).

Handling: En ung kvinna stjäl 40 000 dollar och försvinner sedan spårlöst. En detektiv, hennes syster och hennes pojkvän letar febrilt efter henne och spåren leder till Bates Motell...

Det finns mycket att säga om Psycho. Filmen är den första av många som bygger (löst) på den verkliga seriemördaren Ed Gein. Det ikoniska soundtracket skulle sedan komma att kopieras av otaliga skräckfilmer, som till exempel Re-Animator. Ska man hårdra det så är hela den så kallade Slasher-genren en direkt produkt utav Psycho. Filmen var även så pass mycket före sin tid, med sitt tema på psykisk sjukdom, att de var tvungna att förklara filmens twist i slutet, i en scen, så att de som såg filmen skulle förstå vad det var som hade hänt i filmen. En annan rolig sak är att Martin Balsam var så trött på att bli associerad med Psycho att han endast återvände till sin roll som detektiv en enda gång till, när filmen skulle parodieras i den hysteriskt roliga "När Skinkorna Tystnar".

Psycho är ett mästerverk. Perfekt skådespel, främst av Anthony Perkins, filmmusiken är en av de bästa som komponerats och hela filmen är briljant konstnärligt filmad. Det finns ingenting att klaga på alls. Se den!

5/5

//Wilke

Ash VS Evil Dead - säsong 3 (2018)

Då var det dags för den tredje och sista säsongen av tv-serien Ash VS Evil Dead, som är fortsättningen på den klassiska Evil Dead-trilogin från 80- och 90-talet. Sam Raimi (Evil Dead, Spiderman) är bakom spakarna som vanligt och i huvudrollen briljerar Bruce Campbell (Evil Dead, Maniac Cop, Jack of All Trades).

Handling: I denna säsong börjar invasionen av demoner (kallade "Deadites") eskalera. Ash får även veta, mitt i allt kaos, att han har en dotter, som demonerna är ute efter. Demonernas ledare (spelad av Lucy Lawless) försöker vände henne mot hennes farsa.

Det roliga med den här säsongen är att den lånar mycket element från Evil Dead III - Army of Darkness, vilket filmskaparna inte lyckades få rättigheterna till för än i säsong 2. Det är som vanligt en skrattfest, full med blod som varje Evil Dead eller Bruce Campbell-fan kommer att älska. Sorgligt att serien blev nedlagd då säsongen avslutas med en en riktig cliffhanger. Trots det är jag otroligt tacksam att jag fått njuta av 3 säsonger av total underhållning i sann Evil Dead-anda.

4/5

//Wilke

Suspiria (2018)

Suspiria från 2018 är en remake på Dario Argentos klassiker med samma namn från 1977. Originalet är en av mina favoritfilmer, så när jag satte mig framför denna remake så var förväntningarna tämligen låga. För regi står Luca Guadagnino (Call me by your name) och i rollerna syns bland annat Cloe Grace Moretz (Let Me In) och Tilda Swinton (We need to talk about Kevin).

Handling: En tjej börjar på en anrik dansskola i Berlin på 1970-talet. Dock är det något som inte stämmer. Ett mörker vilar över skolan, och kan det möjligtvis vara så att det är svart magi som praktiseras där?

Det är otroligt svårt att göra en remake på en så älskad och hyllad film som Suspiria från 1977. Varför behövs det ens en remake på en film som redan är snudd på ett mästerverk? Remaken är inte alls lik originalet och filmen är i mitt tycke mestadels osammanhängande och tråkig. Visst, den är snyggt filmad och Tilda Swinton gör en fenomenal skådespelarinsats. Men jag kommer på mig själv med att vara mer intresserad av den historiska "side-storyn" om karaktären Dr Klemperer än vad jag är intresserad av filmens huvudstory. Filmen är även alldeles för lång och i slutändan så blir jag bara sugen på att se originalet igen istället, för den är så pass mycket bättre.

2½ / 5

//Wilke

Shivers (1975)

Shivers är en av David Cronenbergs (The Fly, Naked Lunch) första filmer. Cronenberg är en av mina absoluta favoritregissörer och jag har tänkt att jag ska beta av hela hans katalog. I rollerna syns bland annat Paul Hampton (Babylon 5) och Lynn Lowry (The Crazies). 

Handling: En parasit börjar ta över människor och förvandlar dem till sex-galna monster. En doktor är parasiterna på spåren, men ska han lyckas stoppa epidemin? 

I Shivers visar Cronenberg för första gången vad han går för. I den här filmen så la han grunden till den typen av filmer som skulle komma att bli hans signum. Det jag gillar med Cronenberg är att man i nästan alla hans filmer ser att det är just han som ligger bakom dem. Hans stil är oefterhärmlig. Shivers är en bra film, men det finns flera andra Cronenberg-filmer jag föredrar framför denna. 

3/5

//Wilke

Nekromantik (1987)

Nekromantik är en extrem tysk gorefilm från 1987 regisserad av Jörg Buttgereit (Der Todes King). Det här är verkligen INTE en film för alla, känsliga tittare varnas.

Handling: Vi får följa ett par som är besatta av döden. Killen jobbar passande nog på en städfirma som städar bort blod och inälvor från bilolyckor som gått riktigt illa. När killen tar hem ett ruttnande lik så går deras dröm i uppfyllelse, men tjejen verkar bli mer intresserad av liket än vad hon är av sin pojkvän. Ett väldigt udda triangeldrama uppstår.

Nekromantik är genomvidrig och innehåller bland annat "stockfootage" där ett djur slaktas på riktigt. Men samtidigt är Nekromantik väldigt konstnärligt filmad, effekterna är stundvis extremt realistiska (men även stundvis riktigt kassa) och musiken i filmen är extremt bra komponerad. Tankarna far förstås till andra extrema filmer med bra musik som "Cannibal Holocaust". Ett minus är handlingen, som i princip försvinner efter halva filmen och Nekromantik går till att bli en film som bara handlar om att chockera.

2½ / 5 

//Wilke

The Tenderness of the Wolves (1973)

The Tenderness of the Wolves eller "Die Zärtlichkeit der Wölfe" är en Tysk dramarysare från 1973, baserad på den verkliga historien om seriemördaren Fritz Haarmann. För regi står Ulli Lommel (The Boogie Man (1980)) och i huvudrollen syns Kurt Raab (Warum läuft Herr R. Amok).

Handling: Hannover, Tyskland, strax efter det andra världskriget. Folk är fattiga och hungriga. Vi får följa en polis, som är homosexuell och kannibal. Han livnär sig på att stjäla och att sälja människokött från hans offer till de hungriga tyskarna.

I verkligheten så härjade seriemördaren Haarmann på 20-talet, men eftersom The Tenderness of the Wolves inte hade tillräckligt med budget för att skaffa fram rekvisita från 20-talet så valde man att placera filmens handling på 40-talet istället. Överlag ska den följa den verkliga historien väl. Filmen är snyggt filmad och har en grå, deppig atmosfär som för tankarna till filmer som Werner Herzogs Nosferatu eller Stalker. Bra film!

3/5

//Wilke

The Abominable Snowman (1957)

The Abominable Snowman är en äventyrs-rysare från 1957 regisserad av Val Guest (The Day the Earth Caught Fire). I rollerna syns den alltid lika skicklige Peter Cushing (Curse of Frankenstein, Star Wars) och Forrest Tucker (The Crawling Eye). Detta är en av det legendariska filmbolaget Hammers tidiga produktioner.

Handling: Ett grupp med människor är på jakt efter den beryktade Yetin. Gruppen leds av en sansad brittisk forskare (Cushing) och en uppkäftig amerikansk jägare (Tucker) som inte kommer särskilt bra överens med varandra.

Jag gillade den här filmen. Både Cushing och Tucker gör ett fenomenalt jobb, och man bryr sig verkligen om vad som händer med deras karaktärer. The Abominable Snowman är mer än bara en monsterfilm, utan en skickligt berättad historia om hur det kan gå i en grupp när två ledartyper inte kan samsas. Det enda jag vill klaga på är bristen på monster i filmen, men utöver det så var den kanon.

3½ / 5

//Wilke

Vampyres (1974)

Vampyres, eller Vampyres: Daughters of Dracula är en blodig, erotisk dramarysare från 1974. För regi står den för mig okände Jose Ramon Larraz (Symptoms). Jag kom över den här filmen av en ren slump, då den var en av filmerna i dvd-samlingen "Box of Blood" som jag köpte eftersom boxen innehöll flera vampyrfilmer jag aldrig hört talas om tidigare.

Handling: Ett lesbiskt vampyrpar agerar liftare för att lura hem snubbar till deras kusliga herrgård. I närheten av herrgården är även ett annat par på husvagnssemester och snart korsas deras vägar.

Filmen går i ett ganska långsamt tempo, men när det väl händer något så blir det riktigt blodigt. En standard vampyrfilm från 70-talet som känns lite som en kombination av något som filmbolaget Hammer och b-filmsregissören Jess Franco skulle kunna producera om de slog sina kloka huvuden ihop.

2½ / 5

//Wilke

Planet Terror (2007)

Planet Terror är en skräck-komedi-thriller från 2007 regisserad av Robert Rodriguez (From Dusk Till Dawn). I rollerna synd en hel drös med kända ansikten, bland annat Naveen Andrews (för mig känd som "Sayid" i tv-serien Lost), effektlegenden Tom Savini (Dawn of the Dead), Bruce Willis (12 Monkeys), Quentin Tarantino (Kill Bill) och Rose McGowan (Death Proof).

Handling: Zombieapokalypsen är igång efter att ett kemiskt vapen blivit utsläppt. Ett gäng mer eller mindre galna karaktärer måste stoppa epidemin och de som ligger bakom den.

Planet Terror är snyggt filmad, men den är inte riktigt min typ av film. Även om jag uppskattar skådespelarnas insatser så har filmen för lite handling och för mycket action för min smak. Jag är en sån där tråkig jävel som tycker storyn, i de flesta fall, är viktigare än själva effekterna, speciellt när effekterna inte är praktiska och istället CGI-animerade.

2½ / 5

//Wilke

The Devils (1971)

The Devils är en kontroversiell historisk dramarysare från 1971 regisserad av Ken Russel (Altered States). I rollerna syns bland annat Oliver Reed (Gladiator, The Brood), Vanessa Redgrave (Mission Impossible) och Michael Gothard (Lifeforce).

Handling: En präst som ligger runt med olika kvinnor blir anklagad för häxeri och svart magi i 1600-talets Frankrike, mitt under brinnande häxprocess. Ett helt kloster blir besatt av djävulen. Är det prästens fel?

The Devils är en rå film med både mycket våld och naket, samtidigt som den är sjukt påkostad och konstnärligt filmad. När filmen släpptes 1971 blev den totalförbjuden i flera länder, bland annat eftersom den, förutom allt våld och naket även riktar otroligt mycket kritik mot katolicismen. Jag skulle beskriva The Devils som en blandning av Stanely Kubricks Barry Lyndon, Exorcisten och Witchfinder General typ.

Riktigt bra och intressant film. Jag kommer garanterat se den igen.

4/5

//Wilke

Omen 3 - The Final Conflict (1981)

Då är det dags för den tredje delen av fyra i Omen-serien. Denna gång står Graham Baker (Alien Nation) för regi och i huvudrollen som satans son Damien ser vi Sam Neill (Jurassic Park). I den första filmen var Damien ett barn, i den andra filmen var han en tonåring och i denna är han vuxen.

Handling: Ett sällskap av präster har fått tag i de 7 heliga knivarna som är det enda som kan döda Damien, satans son. De tänker nu förgöra honom en gång för alla. Damien är dock nu vuxen och styr ett av världens största multinationella företag. Han har dessutom precis blivit utnämnd till Ambassadör i England.

Omen 3 är på många vis väldigt lik originalet och har samma atmosfär. Samma obehagliga soundtrack. Ett minus är att filmen lägger så mycket tid på att bygga upp handlingen till slutet, som är en besvikelse till klimax. Ett plus är att de gotiska miljöerna är tillbaka efter att ha lyst med sin frånvaro i tvåan. Något bättre en del två, men sämre än originalet.

3/5

//Wilke