Bay of Blood (1971)

Bay of Blood är en rysare/giallo/slasher från 1971 regisserad av Mario Bava (Black Sunday).

Handling: Efter att ett rikt par dött så börjar en mordvåg ta fart runt en sjö som paret ägde. Vem är det som mördar alla? Vi får lära känna ett par udda karaktärer samt ett gäng tonåringar som rör sig kring sjön.

Bay of Blood är ett spännande mordmysterium med riktigt våldsamma dödsscener. Jag gillar verkligen Mario Bavas kameraarbete. Filmen är väldigt snyggt filmad. Bay of Blood är som en blandning av Fredag den 13e (1980) och någon klassisk, blodig, italiensk giallo-film.

3/5

//Wilke

War for the Planet of the Apes (2017)

War for the Planet of the Apes är den tredje och sista filmen (?) i ordningen i den nya omgången Planet of the Apes-filmer. För regi står Matt Reeves (Cloverfield, Let Me In, Dawn of the Planet of the Apes) och i rollerna syns bland annat Andy Serkis (känd som Gollum i Sagan om Ringen) och Woody Harrelson (Zombieland).

Handling: Apornas ledare Caesar försöker desperat mäkla fred med människorna. De vägrar dock att lyssna och snart finner sig aporna tillfångatagna och sätts i ett slags koncentrationsläger som människorna driver. Caesar måste rädda sin son, befria alla apor och döda den sadistiske lägerkommendanten.

Det jag gillar med den här filmen är att den knyter ihop säcken. War for the Planet of the Apes ger oss flera svar varför allt blev som det blev och visar en stor respekt inför originalet från 1968. Vi får reda på varför "The Forbidden Zone" är just förbjuden, vi får reda på de otäcka korsens ursprung som omger zonen. Flera av karaktärerna, både apor och människor, bär samma namn som huvudkaraktärerna i originalet. Om detta är samma karaktärer låter jag vara osagt då originalet, om jag förstått det rätt, utspelar sig flera hundra år framåt i tiden. Detta är alltså en film man verkligen kommer tycka är intressant om man är ett fan av originalet från 1968.

Ett minus är den komiske karaktären "Bad Ape" som inte platsar i denna annars så mörka historia. Tankarna far till Jar Jar Binks i Star Wars. Men trots detta är nog det här den starkaste filmen av de 3 moderna filmerna.

3½ / 5

//Wilke of the Apes

Psycho (1960)

Psycho är en psykologisk rysare från 1960 regisserad av Alfred Hitchcock (The Birds, Vertigo, The Man Who Knew Too Much), i rollerna syns bland annat Anthony Perkins (även Psycho 2, 3 och 4), Janet Leigh (John Carpenters The Fog) och Martin Balsam (12 Angry Men).

Handling: En ung kvinna stjäl 40 000 dollar och försvinner sedan spårlöst. En detektiv, hennes syster och hennes pojkvän letar febrilt efter henne och spåren leder till Bates Motell...

Det finns mycket att säga om Psycho. Filmen är den första av många som bygger (löst) på den verkliga seriemördaren Ed Gein. Det ikoniska soundtracket skulle sedan komma att kopieras av otaliga skräckfilmer, som till exempel Re-Animator. Ska man hårdra det så är hela den så kallade Slasher-genren en direkt produkt utav Psycho. Filmen var även så pass mycket före sin tid, med sitt tema på psykisk sjukdom, att de var tvungna att förklara filmens twist i slutet, i en scen, så att de som såg filmen skulle förstå vad det var som hade hänt i filmen. En annan rolig sak är att Martin Balsam var så trött på att bli associerad med Psycho att han endast återvände till sin roll som detektiv en enda gång till, när filmen skulle parodieras i den hysteriskt roliga "När Skinkorna Tystnar".

Psycho är ett mästerverk. Perfekt skådespel, främst av Anthony Perkins, filmmusiken är en av de bästa som komponerats och hela filmen är briljant konstnärligt filmad. Det finns ingenting att klaga på alls. Se den!

5/5

//Wilke

Ash VS Evil Dead - säsong 3 (2018)

Då var det dags för den tredje och sista säsongen av tv-serien Ash VS Evil Dead, som är fortsättningen på den klassiska Evil Dead-trilogin från 80- och 90-talet. Sam Raimi (Evil Dead, Spiderman) är bakom spakarna som vanligt och i huvudrollen briljerar Bruce Campbell (Evil Dead, Maniac Cop, Jack of All Trades).

Handling: I denna säsong börjar invasionen av demoner (kallade "Deadites") eskalera. Ash får även veta, mitt i allt kaos, att han har en dotter, som demonerna är ute efter. Demonernas ledare (spelad av Lucy Lawless) försöker vände henne mot hennes farsa.

Det roliga med den här säsongen är att den lånar mycket element från Evil Dead III - Army of Darkness, vilket filmskaparna inte lyckades få rättigheterna till för än i säsong 2. Det är som vanligt en skrattfest, full med blod som varje Evil Dead eller Bruce Campbell-fan kommer att älska. Sorgligt att serien blev nedlagd då säsongen avslutas med en en riktig cliffhanger. Trots det är jag otroligt tacksam att jag fått njuta av 3 säsonger av total underhållning i sann Evil Dead-anda.

4/5

//Wilke

Suspiria (2018)

Suspiria från 2018 är en remake på Dario Argentos klassiker med samma namn från 1977. Originalet är en av mina favoritfilmer, så när jag satte mig framför denna remake så var förväntningarna tämligen låga. För regi står Luca Guadagnino (Call me by your name) och i rollerna syns bland annat Cloe Grace Moretz (Let Me In) och Tilda Swinton (We need to talk about Kevin).

Handling: En tjej börjar på en anrik dansskola i Berlin på 1970-talet. Dock är det något som inte stämmer. Ett mörker vilar över skolan, och kan det möjligtvis vara så att det är svart magi som praktiseras där?

Det är otroligt svårt att göra en remake på en så älskad och hyllad film som Suspiria från 1977. Varför behövs det ens en remake på en film som redan är snudd på ett mästerverk? Remaken är inte alls lik originalet och filmen är i mitt tycke mestadels osammanhängande och tråkig. Visst, den är snyggt filmad och Tilda Swinton gör en fenomenal skådespelarinsats. Men jag kommer på mig själv med att vara mer intresserad av den historiska "side-storyn" om karaktären Dr Klemperer än vad jag är intresserad av filmens huvudstory. Filmen är även alldeles för lång och i slutändan så blir jag bara sugen på att se originalet igen istället, för den är så pass mycket bättre.

2½ / 5

//Wilke

Shivers (1975)

Shivers är en av David Cronenbergs (The Fly, Naked Lunch) första filmer. Cronenberg är en av mina absoluta favoritregissörer och jag har tänkt att jag ska beta av hela hans katalog. I rollerna syns bland annat Paul Hampton (Babylon 5) och Lynn Lowry (The Crazies). 

Handling: En parasit börjar ta över människor och förvandlar dem till sex-galna monster. En doktor är parasiterna på spåren, men ska han lyckas stoppa epidemin? 

I Shivers visar Cronenberg för första gången vad han går för. I den här filmen så la han grunden till den typen av filmer som skulle komma att bli hans signum. Det jag gillar med Cronenberg är att man i nästan alla hans filmer ser att det är just han som ligger bakom dem. Hans stil är oefterhärmlig. Shivers är en bra film, men det finns flera andra Cronenberg-filmer jag föredrar framför denna. 

3/5

//Wilke

Nekromantik (1987)

Nekromantik är en extrem tysk gorefilm från 1987 regisserad av Jörg Buttgereit (Der Todes King). Det här är verkligen INTE en film för alla, känsliga tittare varnas.

Handling: Vi får följa ett par som är besatta av döden. Killen jobbar passande nog på en städfirma som städar bort blod och inälvor från bilolyckor som gått riktigt illa. När killen tar hem ett ruttnande lik så går deras dröm i uppfyllelse, men tjejen verkar bli mer intresserad av liket än vad hon är av sin pojkvän. Ett väldigt udda triangeldrama uppstår.

Nekromantik är genomvidrig och innehåller bland annat "stockfootage" där ett djur slaktas på riktigt. Men samtidigt är Nekromantik väldigt konstnärligt filmad, effekterna är stundvis extremt realistiska (men även stundvis riktigt kassa) och musiken i filmen är extremt bra komponerad. Tankarna far förstås till andra extrema filmer med bra musik som "Cannibal Holocaust". Ett minus är handlingen, som i princip försvinner efter halva filmen och Nekromantik går till att bli en film som bara handlar om att chockera.

2½ / 5 

//Wilke

The Tenderness of the Wolves (1973)

The Tenderness of the Wolves eller "Die Zärtlichkeit der Wölfe" är en Tysk dramarysare från 1973, baserad på den verkliga historien om seriemördaren Fritz Haarmann. För regi står Ulli Lommel (The Boogie Man (1980)) och i huvudrollen syns Kurt Raab (Warum läuft Herr R. Amok).

Handling: Hannover, Tyskland, strax efter det andra världskriget. Folk är fattiga och hungriga. Vi får följa en polis, som är homosexuell och kannibal. Han livnär sig på att stjäla och att sälja människokött från hans offer till de hungriga tyskarna.

I verkligheten så härjade seriemördaren Haarmann på 20-talet, men eftersom The Tenderness of the Wolves inte hade tillräckligt med budget för att skaffa fram rekvisita från 20-talet så valde man att placera filmens handling på 40-talet istället. Överlag ska den följa den verkliga historien väl. Filmen är snyggt filmad och har en grå, deppig atmosfär som för tankarna till filmer som Werner Herzogs Nosferatu eller Stalker. Bra film!

3/5

//Wilke

The Abominable Snowman (1957)

The Abominable Snowman är en äventyrs-rysare från 1957 regisserad av Val Guest (The Day the Earth Caught Fire). I rollerna syns den alltid lika skicklige Peter Cushing (Curse of Frankenstein, Star Wars) och Forrest Tucker (The Crawling Eye). Detta är en av det legendariska filmbolaget Hammers tidiga produktioner.

Handling: Ett grupp med människor är på jakt efter den beryktade Yetin. Gruppen leds av en sansad brittisk forskare (Cushing) och en uppkäftig amerikansk jägare (Tucker) som inte kommer särskilt bra överens med varandra.

Jag gillade den här filmen. Både Cushing och Tucker gör ett fenomenalt jobb, och man bryr sig verkligen om vad som händer med deras karaktärer. The Abominable Snowman är mer än bara en monsterfilm, utan en skickligt berättad historia om hur det kan gå i en grupp när två ledartyper inte kan samsas. Det enda jag vill klaga på är bristen på monster i filmen, men utöver det så var den kanon.

3½ / 5

//Wilke

Vampyres (1974)

Vampyres, eller Vampyres: Daughters of Dracula är en blodig, erotisk dramarysare från 1974. För regi står den för mig okände Jose Ramon Larraz (Symptoms). Jag kom över den här filmen av en ren slump, då den var en av filmerna i dvd-samlingen "Box of Blood" som jag köpte eftersom boxen innehöll flera vampyrfilmer jag aldrig hört talas om tidigare.

Handling: Ett lesbiskt vampyrpar agerar liftare för att lura hem snubbar till deras kusliga herrgård. I närheten av herrgården är även ett annat par på husvagnssemester och snart korsas deras vägar.

Filmen går i ett ganska långsamt tempo, men när det väl händer något så blir det riktigt blodigt. En standard vampyrfilm från 70-talet som känns lite som en kombination av något som filmbolaget Hammer och b-filmsregissören Jess Franco skulle kunna producera om de slog sina kloka huvuden ihop.

2½ / 5

//Wilke

Planet Terror (2007)

Planet Terror är en skräck-komedi-thriller från 2007 regisserad av Robert Rodriguez (From Dusk Till Dawn). I rollerna synd en hel drös med kända ansikten, bland annat Naveen Andrews (för mig känd som "Sayid" i tv-serien Lost), effektlegenden Tom Savini (Dawn of the Dead), Bruce Willis (12 Monkeys), Quentin Tarantino (Kill Bill) och Rose McGowan (Death Proof).

Handling: Zombieapokalypsen är igång efter att ett kemiskt vapen blivit utsläppt. Ett gäng mer eller mindre galna karaktärer måste stoppa epidemin och de som ligger bakom den.

Planet Terror är snyggt filmad, men den är inte riktigt min typ av film. Även om jag uppskattar skådespelarnas insatser så har filmen för lite handling och för mycket action för min smak. Jag är en sån där tråkig jävel som tycker storyn, i de flesta fall, är viktigare än själva effekterna, speciellt när effekterna inte är praktiska och istället CGI-animerade.

2½ / 5

//Wilke