onsdag 20 november 2019

Opera (1987)


Opera är en så kallad giallo från 1987 regisserad av skräcklegenden Dario Argento (Suspiria). Genren giallo beskrivs enklast som en extremt våldsam italiensk thriller/rysare/deckare. I rollerna syns bland annat Urbano Barberini (Demons) och Daria Nicolodi (Deep Red, Phenomena).

Handling: En ung sångerska terroriseras av ett fanatiskt fan som dödar alla i hennes närhet, eftersom han vill ha sin idol för sig själv. Vem är mördaren?

Opera är en bra film. Titeln kanske skrämmer bort en del folk som inte vill höra en massa operamusik. Jag kan dock lugna er med att det minst är lika mycket 80-tals glamrock i filmen som det är operamusik. Dario Argento gör i vanlig ordning en spännande och bra film. Opera är extremt snyggt filmad, med mycket originellt kameraarbete.

3½ / 5

//Wilke

tisdag 19 november 2019

Black Christmas (1974)


Black Christmas är en tidig slasher från 1974 regisserad av Bob Clark, som annars är känd för komedier som "Porkys". I rollerna syns bland annat Olivia Hussey (Det 1990), Keir Dullea (2001: A Space Odessy) och Margot Kidder (The Amityville Horror).

Handling: En galning terroriserar och mördar ett gäng studenter under julhelgen. Mördaren ringer till sina offer och svär, hotar och pratar med olika obehagliga röster.

Black Christmas har utan tvekan fungerat som inspiration till både Scream-filmerna och The New York Ripper. Jag gillade den skarpt. Man skulle kunna klaga på slutet, men jag väljer att inte göra det då jag tyckte filmen höll så bra kvalitet. Det bästa med Black Christmas är de obehagliga scenerna med telefonsamtalen från mördaren.

4/5

//Wilke

söndag 17 november 2019

In the Mouth of Madness (1994)


In the Mouth of Madness är en psykologisk rysare från 1994 regisserad av John Carpenter (Halloween, The Thing). I rollerna syns bland annat Sam Neill (Jurassic Park, Omen III), Julie Carmen (Fright Night 2) och Jurgen Prochnow (Dune).

Handling: En utredare och en förläggare skickas ut för att leta efter en försvunnen skräckförfattare. Rätt som det är så hittar de den mystiska fiktiva stad som författaren har skrivit om. De kan med hjälp av den försvunna författarens böcker förutse vad som kommer att hända på riktigt, och en ondska är på väg att släppas lös i staden.

Jag gillade In the Mouth of Madness, den var faktiskt stundvis riktigt läskig. En annan sak med filmen är att jag tycker att den kunde ha varit längre, vilket jag ofta inte tycker om filmer. Det är många mysterier som inte reds ut och frågor som aldrig blir besvarade, så jag hade faktiskt velat se att den var längre! En underskattad film av Carpenter.

3½ / 5

//Wilke

tisdag 12 november 2019

Village of the Damned (1995)


Village of the Damned är en science fiction-rysare regisserad av John Carpenter (Halloween, The Thing). I rollerna syns bland annat Christopher Reeve (Superman), Kirstie Alley (Drop Dead Gorgeous) och Mark Hamill (Star Wars).

Handling: Helt plötsligt så tuppar en hel by av samtidigt. När de vaknar är flera kvinnor helt plötsligt gravida. Ett gäng blonda barn föds, och det är något som inte stämmer.

Jag tyckte Village of the Damned var bra! Den har alldeles för lågt betyg på IMDB. Man ska inte lita på IMDB. Alldeles för mycket pretentiösa finsmakare sitter där och betygsätter. Barnskådespelarna gör en helt okej insats i Village of the Damned, vilket är ovanligt när det kommer till skräckfilm. John Carpenter gör ett bra jobb, i vanlig ordning!

3/5

//Wilke

måndag 11 november 2019

Swamp Thing (1982)


Swamp Thing är en science fiction-rysare från 1982 regisserad av Wes Craven (Nightmare on Elmstreet). I rollerna syns bland annat Ray Wise (för mig känd som Leland i Twin Peaks), Adrienne Barbeau (Flykten från New York, Creepshow) och Louis Jourdan (Octopussy).

Handling: En forskare förvandlas till ett träskmonster efter att någon slags paramilitär terroristgrupp anfallit hans labb mitt ute i ett träsk.

Filmen börjar lovande men blir tyvärr bara sämre och sämre och tillslut går den inte längre att ta på allvar. I en scen slåss träskmonstret mot en gris-människa som hugger en tjej i tutten med ett svärd. Haha, alltså jag skrattar för mig själv när jag skriver det här. Vad var det egentligen för något jag precis såg? Tänk er typ om Toxic Avenger hade tagit sig själv på stort allvar, då hade ni fått Swamp Thing. Så dålig att den typ blev underhållande.

2½ / 5 

//Wilke

söndag 10 november 2019

Huset som gud glömde (1979)


Då har jag tillslut sett "The Amityville Horror" eller "Huset som gud glömde" som den är känd som i Sverige, från 1979 för första gången. För regi står Stuart Rosenberg (Cool Hand Luke) och i rollerna syns bland annat James Brolin (Traffic), Margot Kidder (Black Christmas, Superman The Movie) och Rod Steiger (In the Heat of the Night).

Handling: En familj flyttar in i ett hemsökt hus, och snart drivs de till vansinne av de onda andarna.

Ett plus med filmen är att den är rätt så creepy i vissa scener. Men det räcker inte hela vägen. Jag vill se mer paranormala aktiviteter! För det mesta är det bara dörrar och fönster som öppnas och stängs, och man får nästan inte alls se några spöken. Jag tycker att både Poltergeist och den svenska filmen Besökarna, som båda säkert är inspirerade av denna film, gjorde det bättre. 

2/5

//Wilke

Halloween 2 (1981)


Jag fortsätter med att se om de slashers som jag älskade som tonåring, och nu har turen kommit till Halloween 2 från 1981. För regi står denna gång Rick Rosenthal, som även låg bakom den bedrövliga Halloween: Resurrection. I rollerna briljerar Donald Pleasence (Halloween, Prince of Darkness) och Jamie Lee Curtis (Halloween, The Fog).

Handling: Filmen börjar exakt där originalet slutar. Lauri Strode (Jamie Lee Curtis) förs till ett sjukhus för att behandlas för de skador hon fick i förra filmen. Dock är seriemördaren Michael Myers inte död än och han beger sig efter henne. Samtidigt håller Dr Loomis (Donald Pleasence) och några poliser på att försöka hitta Michael Myers innan han dödar igen.

Det jag gillar med den här filmen är att handlingen flyttas från bostadsområdet i ettan till ett stort, i princip tomt sjukhus. Det hade varit trist om de försökt göra samma film igen. Halloween 2 är bra, men ettan är bättre.

3/5

//Wilke

söndag 3 november 2019

Escape from New York (1981)


Escape from New York eller Flykten från New York är en science fiction-action-film från 1981 regisserad av den briljante regissören John Carpenter (Halloween, The Thing). I rollerna syns en hel uppsjö med bra skådespelare, några av dem är Kurt Russel (The Thing), Lee Van Cleef (Den Onde, Den Gode, Den Fule), Ernest Borgnine (På Västfronten Intet Nytt, The Devils Rain), Donald Pleasence (känd som Dr Loomis i Halloween-filmerna) och Isaac Hayes (känd som Chef i South Park).

Handling: I en nära framtid så har hela staden New York blivit ett fängelse, utan vakter. Istället har en stor mur dragits runt staden och minor har placerats ut för att hindra fångarna från att lämna staden. När USAs presidents flygplan kraschar i denna post-apokalyptiska laglösa stad så skickas en bankrånare (Kurt Russel) in för att rädda presidenten.

Escape from New York är en sån där film man ska ha sett om man gillar John Carpenter, men jag måste erkänna att jag inte sett den själv för än nu, vilket är alldeles för sent. Det är en riktigt bra film. Jag gillar Ernest Borgnines (på bilden) karaktär. Han gör en mycket bra biroll!

4/5

//Wilke

Vittra (2012)


Vittra är en svensk skräckfilm från 2012 regisserad av Tommy Wiklund och Sonny Laguna (Puppet Master: The Littlest Reich). I rollerna syns bland annat den briljante skådespelaren Johannes Brost (Besökarna).

Handling: Ett kompisgäng ska ut och festa i en övergiven stuga i skogen. Vad de inte vet, är att ett väsen i från svensk folktro huserar under huset, och alla som ser Vittran i ögonen blir skogstokiga demoner.

Ett minus med filmen är de katastrofala skådespelarinsatserna. Man sitter och stör sig på flera karaktärer, och karaktärerna pratar eller beter sig inte som folk gör på riktigt. Den enda som egentligen gör ett bra jobb är Johannes Brost, de andra skådespelarna bleknar i jämförelse med honom. Ett plus är effekterna. Satan vad mycket blod det är i den här filmen! Musiken är stämningsfull och kameraarbetet är riktigt snyggt, så filmen blir trots sina brister godkänd och värd att se en gång i alla fall. Tänk Evil Dead möter svensk folktro.

2½ / 5

//Wilke