Invisible Agent (1942)

Invisible Agent är den tredje filmen i ordningen i filmerna om den osynlige mannen. För regi står Edvin L Marin och i rollerna syns bland annat Ilona Massey (Frankenstein meets The Wolfman), Jon Hall (The Invisible Mans Revenge), J Edward Bromberg (Son of Dracula) och sist men inte minst Peter Lorre (Casablanca, M, Tales of Terror) i rollen som en japansk ambassadör.

Handling: Den osynlige mannens barnbarn skickas till Nazi-Tyskland för att ta reda på när och var nazisterna tänker attackera USA. Han träffar en kvinnlig agent som säger sig jobba för Storbritannien, men talar hon verkligen sanning? Gestapo är honom hack i häl.

Invisible Agent är den filmen hittills i serien som lägger minst tyngd på science fiction. Om man bortser från att huvudpersonen just är en osynlig man, så känns filmen som en något mörkare Indiana Jones-film. Något som sänker filmens betyg lite är den malplacerade slapstick-humorn, som oftast inte passar i filmen, men överlag var det en underhållande och lättittad film.

3/5

//Wilke

Murders in the Rue Morgue (1971)

Murders in the Rue Morgue är en dramarysare och remake från 1971 regisserad av Gordon Hessler (Scream and Scream Again, Cry of the Banshee). I huvudrollen syns Herbert Lom som jag minns bäst som Chief Inspector Dreyfus i Rosa Pantern-filmerna. Filmen är (mycket!) löst baserad på en berättelse av Edgar Allan Poe, och lånar minst lika mycket från "Phantom of the Opera". 

Handling: Någon mördar människor kring en teater och ett tivoli. Är det en skådespelare som alla tror är död eller kan det vara någon annan?

Murders in the Rue Morgue är påkostad, snyggt filmad och innehåller stundvis riktigt snyggt filmade scener. Problemet är handlingen som inte engagerar mig som tittare. Jag blir mer intresserad av tillbakablickarna och drömsekvenserna än vad jag blir av själva huvudhistorien, det räcker inte med att filmen är snygg. Jag föredrar klassikern med samma namn från 1930-talet framför den här versionen. 

2/5

//Wilke

Son of Dracula (1943)

Son of Dracula är en rysare från 1943 regisserad av Robert Siodmak (Nights when the Devil came). I huvudrollen som mörkrets furste ser vi Lon Chaney Jr (The Wolfman).

Handling: Dracula byter namn till Alucard och sticker till den US-amerikanska södern för att skaffa sig nya offer där ingen känner till hans namn. En Van Helsing-liknande professor är dock honom på spåren.

Misstolka mig inte, jag gillar verkligen Lon Chaney Jr som skådespelare. Chaneys styrka är dock att spela desperata och hjälplösa karaktärer som befinner sig i en situation de måste ta sig ur. Chaney har något sorgset över sig, och rollen som Dracula passar i mitt tycke inte riktigt Chaney. I övrigt är filmen vackert filmad och har en kuslig, vacker scenografi. En helt okej film, men det finns bättre i genren.

2½ / 5

//Wilke

The Witch (2015)

The Witch, även käns som "The VVitch" eller "The VVitch: A New England Folktale" är en dramarysare från 2015 regisserad av Robert Eggers (The Lighthouse). I rollerna syns bland annat Anya Taylor-Joy (Split), Ralph Ineson (Game of Thrones) och Kate Dickie (Prometheus).

Handling: I 1600-talets New England måste en fattig familj, som lever isolerat mitt ute i ödemarken, kämpa mot en häxa och hennes svarta magi.

Jag blev sugen på att se mer av regissören Robert Eggers efter att jag sett hans briljanta film The Lighthouse. The Witch är otroligt snyggt filmad, barnskådespelarna är för ovanlighetens skull riktigt bra och stämningen är kuslig från början till slut utan att förlita sig på så kallade "jump scares". The Witch bygger på olika sägner från tiden strax innan den första stora häxprocessen.

3½ / 5

//Wilke

Alice, Sweet Alice (1976)

Alice, Sweet Alice är en slasher från 1976 regisserad av Aldred Sole. Filmen går ibland under namnet "Communion". I rollerna syns bland annat Brooke Shields (The Blue Lagoon, That 70s Show). 

Handling: En ung tjej blir mördad i en kyrka. Misstankarna riktas mot hennes äldre syster Alice som inte alls har det lätt. Hennes moster avskyr henne, deras perversa granne är ute efter henne och hela samhället misstänker henne för mordet. Men är det verkligen Alice som döljer sig bakom masken på mördaren?

En underskattad slasher som är riktigt snyggt filmad. Tankarna går till både Dario Argentos filmer och Lucio Fulcis "Dont Torture a Duckling".

3/5

//Wilke

The Dunwich Horror (1970)

The Dunwich Horror är en rysare från 1970 som är löst baserad av en berättelse av HP Lovecraft. För regi står Daniel Haller (Die, Monster, Die!), b-filmslegenden Roger Corman (The Wasp Woman, Fall of the House of Usher) har producerat filmen och i rollerna syns bland annat Dean Stockwell (Blue Velvet, Dune) och Sam Jaffe (The Day the Earth Stood Still).

Handling: En man tänker lägga beslag på boken Necronomicon, en uråldrig bok som kan släppa lös varelser från en annan dimension.

De första 20 minuterna av filmen är spännande, musiken i filmen är mycket bra och handlingen byggs upp bra i början. Sedan tar filmen en annan vändning. Trendiga 70-talseffekter som inte åldrats bra dominerar filmen, man tappar intresset för handlingen och huvudpersonen bär en icke trovärdig lösmustasch. Filmen rycker upp sig igen i slutet och får en slags Lovecraftiansk Twin Peaks-känsla men sedan så faller filmen hårt i backen och slutscenen blir bara en rejäl besvikelse.

2½ / 5

//Wilke

The Lost Continent (1968)

The Lost Continent är en märklig äventyrs-science fiction från 1968 regisserad av Michael Carreras (Curse of the Mummys Tomb). I rollerna syns bland annat Eric Porter (The Day of the Jackal). 

Handling: Filmen börjar med en bisarr scen där människor från 1960-talet deltar på en begravning på ett fartyg där till synes även conquistadorer från 1500-talet deltar. Hur blev det såhär egentligen? Handlingen kommer kretsa kring besättning och resenärer på ett fartyg som ska till Sydamerika.  

Den första timmen av filmen är egentligen en helt vanlig äventyrsfilm. Det smugglas sprängämnen, det blir myteri på fartyget och olika karaktärer bråkar med varandra. Sedan ganska exakt 1 timme in i filmen så byter The Lost Continent helt karaktär och det blir science fiction, monster, conquistadorer och folk med ballonger på axlarna.

En märklig film som inte var superbra, men jag gillade verkligen den sista tredjedelen av filmen när allt spårar ur. Det är det legendariska filmbolaget Hammer är det som ligger bakom filmen. 

2½ / 5

//Wilke

Strait-Jacket (1964)

Strait-Jacket är en skräck-thriller från 1964 regisserad av William Castle (House on Haunted Hill). I huvudrollerna syns Joan Crawford (What Ever Happened to Baby Jane?) och Diane Baker (När Lammen Tystnar) båda gör mycket goda skådespelarinsatser.

Handling: En mamma dödar sin man och hans älskarinna efter att hon har tagit dem på bar gärning med att vara otrogna. 20 år senare är det dags för mamman att släppas på fri fot igen, och hon flyttar hem till sin dotter som nu är en vuxen kvinna. Det börjar ske konstiga saker kring mamman. Är hon på väg att bli galen igen eller är det något annat som sker?

Strait-Jacket är en spännande och underskattad film.

3½ / 5

//Wilke

It Came from Beneath the Sea (1955)

It Came from Beneath the Sea är en atomic age-science fiction från 1955 regisserad av Robert Gordon (Blind Spot). I rollerna syns bland annat Kenneth Tobey (The Thing from Another World), Faith Domerque (This Island Earth) och Donald Curtis (Spellbound). För effekterna står legenden Ray Harryhausen (Clash of the Titans).

Handling: En militär och två forskare är på jakt efter en jättelik bläckfisk som måste stoppas innan den attackerar San Francisco.

It Came from Beneath the Sea lider lite ut av det problem som en del av den här typen av filmer ibland lider av. Det är alldeles för lite bläckfisk-action och bristen på monster kompenseras med överlag tråkig dialog. En okej film, men det finns bättre i genren. Jag vill se mer monster!

2½ / 5

//Wilke