A Lizard in a Womans Skin (1971)

A Lizard in a Womans Skin är en giallo från 1971 regisserad av Lucio Fulci (Zombie Flesh Eaters, The Beyond). Giallo är en italiensk typ av film som bäst beskrivs som en thriller/deckare med mycket våld och naket. 

Handling: En kvinna, som är dotter till en politiker, lever ett lugnt och uppstyrt liv. En natt drömmer hon att hon dödar sin granne, som i motsats till henne själv lever ett liv fyllt med droger och sex. När grannen visar sig ha dött på riktigt, precis som i kvinnans dröm, så blir det svårt att inte bli misstänkt för mordet. Vem är mördaren?

A Lizard in a Womans Skin är väldigt snyggt filmad. Mycket udda kameravinklar och klippningar som förstärker upplevelsen. Filmen är en bra giallo, men det finns ännu bättre filmer i genren. 

3/5

//Wilke

Twice-Told Tales (1963)

Twice-Told Tales är en skräckantologi från 1963 regisserad av Sidney Salkow (Last Man on Earth). I rollerna syns Vincent Price (The Fly, House on Haunted Hill) och Sebastian Cabot (kändast som rösten till Bagheera i Disneys Djungelboken). Twice-Told Tales är baserad på berättelser av författaren Nathaniel Hawthorne.

Handling:
1. I den första berättelsen får vi följa en doktor (Cabot) och hans vän (Price), som upptäcker en vätska som gör dig ung igen. När de testar vätskan på doktorns avlidna fru får det inte så roliga konsekvenser.

2. I den andra berättelsen blir en tjej och en kille kära i varandra, problemet är att tjejen har en underlig åkomma som gör att allt som nuddar henne dör.

3. I den tredje berättelsen får vi följa en man (Price), som återvänder till sitt barndomshem för att leta rätt på något värdefullt som gömts i huset. Spöken raggar på hans fru och ett ondskefullt skelett är ute efter honom.

Den första berättelsen var filmens bästa del, den andra berättelsen var långtråkig och den tredje var okej. Vincent Price briljerar i sina roller som vanligt, men det räcker tyvärr inte för att rädda "Twice-Told Tales". För mycket kärlekshistorier, för lite skräck.

2/5

//Wilke

City of the Dead (1960)

City of the Dead, även känd som "Horror Hotel", är en ockult rysare från 1960 regisserad av John Moxey. I rollerna syns bland annat Christopher Lee (Horror of Dracula, Sagan om Ringen).

Handling: En student som forskar om 1600-talets häxprocess besöker en liten stad som präglats av häxbränningar och satanistiska sällskap. Det visar sig att staden fortfarande praktiserar svart magi och att de inte är särskilt stora beundrare av utbölingar.

City of the Dead är en riktigt mysig film. Scenografin är kuslig, gotisk och varje scen i filmen är full av rök från rökmaskiner. Tankarna far lite till filmer som John Carpenters "In the Mouth of Madness" eller "The Wicker Man". Jättebra!

4/5

//Wilke

The Flesh and the Fiends (1960)

The Flesh and the Fiends är en verklighetsbaserad dramarysare från 1960 regisserad av John Gilling (The Pleague of the Zombies). I rollerna syns Peter Cushing (Curse of Frankenstein, Star Wars), en ung Donald Pleasence (känd som Loomis i Halloween), Billie Whitelaw (barnflickan i Omen som skyddar ungjäveln) och John Carney (Jason and the Argonauts).

Handling: Vi får följa en doktor som håller på att utbilda nya doktorer och är i behov av människokroppar. Dock är det inte vilka personer som helst som förser honom med kroppar, utan seriemördarna Hare och Burke. Mördarna börjar dessutom att sikta in sig på personer i doktorns närhet.

The Flesh and the Fiends är en välskriven film. Alla skådespelare gör bra insatser, men Cushing (doktorn) och Pleasence (en av seriemördarna) briljerar verkligen. Filmen bygger på den verkliga historien om seriemördarna Hare och Burke som sålde lik till en doktor i 1800-talets Skottland. Jag gillade verkligen The Flesh and the Fiends, men den tappade tempot mot slutet, när viktiga karaktärer plötsligt försvann. Dock en underskattad film som förtjänar mer uppmärksamhet!

3½ / 5

//Wilke

VIY - Prästseminariets likvaka (1967)

VIY, alternativt VIJ eller Prästseminariets likvaka är den första skräckfilmen som producerades i Sovjetunionen. För regi står Konstantin Ershov och Georgiy Kropachyov. Filmen är baserad på en berättelse från boken "Mirgorod" av Nikolai Gogol från 1835.

Handling: En präst ska spendera tre nätter i en gammal kyrka tillsammans med ett lik som förmodligen är besatt av djävulen. Ska han överleva?

VIY är intressant på flera plan. De ryska filmer jag sett tidigare har haft en berättarstil som jag ibland kan tycka är ganska svår att begripa, VIY är där emot en väldigt lätt film att se, berättad som man som västerlänning är van vid att en historia berättas. VIY är även rätt så läskig faktiskt, och tankarna far till filmer som "Exorcisten". Jag gillade den starkt! Stilbildande på många sätt.

4/5

//Wilke

Color Out of Space (2019)

Color Out of Space är en science fiction-rysare från 2019 regisserad av Richard Stanley (Hardware). I rollerna syns bland annat Nicolas Cage (Leaving Las Vegas, Wild at Heart). Color Out of Space är baserad på en berättelse av H.P. Lovecraft.

Handling: En familj börjar sakta förändras efter att en meteorit slagit ner i deras trädgård. Vad är det egentligen som håller på att hända?

Jag har velat se den här filmen enda sedan jag hörde talas om den för kanske 8-10 månader sedan, så väntan har varit lång. Till min glädje vägde den upp till mina förväntningar. Color Out of Space är full med små fiffiga referenser, som den som gillar Lovecraft kommer gilla. Filmen balanserar perfekt mellan en grötig "body-horror" och en psykologisk rysare, utan att luta för mycket åt något håll. Se den!

4/5

//Wilke

Jason and the Argonauts (1963)

Jason and the Argonauts är en fantasy/äventyrsfilm från 1963 regisserad av Don Chaffey (One Million Years B.C.). I rollerna syns bland annat Michael Gwynn (Village of the Damned) och Nancy Kovack (Diary of a Mad Man). För specialeffekterna står legenden Ray Harryhausen (Clash of the Titans).

Handling: I antikens Grekland får Jason i uppdrag att hitta ett gyllene fårskinn. Vägen till det gyllene skinnet kantas av många faror, eller vad sägs om levande statyer, havsgudar, demoner och en hydra?

Jason and the Argonauts är en enkel film att se. Den är underhållande från början till slut, och Harryhausens stop motion-effekter är ren njutning att se.

3½ / 5

//Wilke