My Friend Dahmer (2017)

My Friend Dahmer är en mörk dramafilm om seriemördaren Jeffrey Dahmer's uppväxt. För regi står Marc Meyers (Human Capital) och i rollerna syns bland annat Ross Lynch (Chilling Adventures of Sabrina), Alex Wolff (Hereditary) och Dallas Roberts (Walk the Line). 

Handling: Vi får följa en ung och konstig Jeffrey Dahmer på hans resa mot att bli en av historiens värsta seriemördare. 

My Friend Dahmer är en bra film. Jag hade gärna sett en uppföljare om några år där samma skådespelare får spela Dahmer som aktiv seriemördare. My Friend Dahmer bygger bland annat på en av Dahmers bästa vänners egna minnen och historier om deras ungdom tillsammans. 

3/5

//Wilke

Spider Baby (1967)

Spider Baby, Or The Maddest Story Ever Told är en rysare med en del svart humor från 1967 regisserad av Jack Hill (The Big Doll House). I rollerna synd bland annat Carol Ohmart (House on Haunted Hill), en väldigt ung Sid Haig (House of 1000 Corpses, Kill Bill 2) och legenden Lon Chaney Jr (The Wolf Man). 

Handling: I ett gammalt hus bor en betjänt tillsammans med tre väldigt konstiga barn. Betjänten lovade sin mästare att ta hand om huset och familjen efter att den rika gamla gubben dött. När myndigheter och gamla släktingar börjar besöka huset för att eventuellt sälja det slår betjänten och barnen tillbaka. Det blir blodigt. 

Jag gillade verkligen Spider Baby! Tankarna far till klassiker som "The Old Dark House". Mycket referenser också till The Wolf Man, så det märks att filmskaparna beundrar Lon Chaney Jr och är stolta över att arbeta med honom. Lon Chaney Jr briljerar. 

4/5

//Wilke

Village of the Damned (1960)

Village of the Damned, eller "De Fördömdas By" som den lanserades som i Sverige, är en stilbildande science fiction-rysare från 1960 regisserad av Wolf Rilla. I rollerna syns bland annat George Sanders (Mr Freeze i 1960-tals Batman, A Shot in the Dark), Barbara Shelley (Quatermass and the Pit) och Martin Stephens (The Innocents). 

Handling: Ett mystiskt fenomen äger rum i en by då hela befolkningen svimmar av samtidigt. Efter några timmar vaknar dem, och helt plötsligt är flera kvinnor gravida. Dessa kvinnor föder sedan barn, som det är något fel med. 

Village of the Damned är en bra film. Jag har tidigare sett John Carpenters remake från 1990-talet. Remaken är väldigt trogen originalet, och jag tycker faktiskt att båda filmerna är ungefär lika bra.

3/5

//Wilke

Dead of Night (1945)

Dead of Night, eller "Skuggor i Natten" som den lanserades som i Sverige, är en tidig skräckantologi från 1945. För regi står Charles Crichton (A Fish Called Wanda) och i rollerna syns bland annat Michael Redgrave (The Innocents) och John McGuire (Invisible Ghost). 

Handling: Ett gäng främlingar stämmer träff vid ett hus för att berätta om övernaturliga händelser de varit med om. 

1. En man på ett sjukhus har en konstig vision som räddar hans liv. Detta är filmens svagaste berättelse. 

2. En man drivs sakta men säkert till vansinne efter att familjen införskaffat en ny spegel som det är något fel på. 

3. En fuskande golfare hemsöks av sin nyligen avlidne golfkollega. Detta är en berättelse med mycket humor, som kanske inte åldrats jätteväl, men jag tyckte den var charmig. 

4. En ondskefull docka tar över sin ägares liv. Detta är utan tvekan filmens bästa och kusligaste berättelse. Detta måste vara en av de första filmerna om en ondskefull docka. 

Utöver dessa berättelser så finns även en slags huvudhandling kring en av männen som haft en återkommande dröm som ser ut att bli verklighet. De olika berättelserna varierar i kvalitet, och jag tror att en del av filmen saknas i den versionen jag såg. En helt okej antologi, men de mindre intressanta berättelserna drar ner helhetsbetyget. 

2½ / 5

//Wilke

The Bad Seed (1956)

The Bad Seed, eller "Det Onda Arvet" som den lanserades som i Sverige, är en dramarysare från 1956 regisserad av Mervyn Leroy, som framför allt är känd som regissören bakom Wizard of Oz (1939). I rollerna syns bland annat Henry Jones (Vertigo), Eileen Heckard (Butterflies Are Free) och Patty McCormack (The Sopranos). The Bad Seed måste vara en av de tidigaste filmerna om ondskefulla barn. 

Handling: En mamma ska vara ensam med sitt barn några veckor medans pappan är iväg på jobb. Dottern är bortskämd, manipulativ och ondskefull. När dottern dödar ett annat barn måste mamman välja mellan att skydda sitt älskade barn, eller gå till polisen och berätta vad som har hänt. Snabbt går det inte, och dottern är redo att döda igen. 

Jag gillade The Bad Seed! En bra dramarysare med en extremt duktig barnskådespelare. Patty McCormack som var 10 år när filmen gjordes, gör ett kanonjobb. Glöm inte att se den bisarra scenen efter eftertexterna. Jag skrattade. Ett bisarrt meddelande från 1950-talet. I övrigt så är filmen spännande från början till slut. Kul trivia är att det gamla post-punkbandet Nick Cave and The Bad Seeds tagit sitt namn från denna film. 

3½ / 5

//Wilke

The Initiation (1984)

The Initiation är en slasher från 1984 regisserad av Larry Stewart (The Incredible Hulk 1978). I rollerna syns bland annat Daphne Zuniga (för mig känd som Prinsessan Vespa i Spaceballs) och Vera Miles (Psycho).

Handling: En ung tjej gör sig redo för nollningen på sitt nya universitet. Tjejerna i klassen har lyckats komma över nycklarna till ett varuhus där det ska skojas och skrämmas, men vad de inte vet är att en mördare är dem hack i häl. 

En helt okej slasher. Varken det bästa eller det sämsta jag har sett i genren. Bra specialeffekter! 

2½ / 5

//Wilke

The House That Dripped Blood (1971)

The House That Dripped Blood är en skräckantologi från 1971 regisserad av Peter Duffel. I rollerna syns bland annat Christopher Lee (Horror of Dracula, Sagan om Ringen) och Peter Cushing (Curse of Frankenstein, Star Wars). 

Filmen består av 4 historier. 

1. En skräckförfattares onda karaktär från en av sina böcker visar sig vara verklig och ute efter blod. En rätt tråkig berättelse tyvärr. Se Stephen Kings "The Dark Half" istället, då det i princip är samma historia fast spännande istället för tråkig.  

2. Två killar blir överdrivet intresserade av en vaxdocka. Filmens tråkigaste berättelse.

3. En sträng farsa (Christopher Lee) försöker behålla kontrollen över sin unge som börjat med svart magi. Detta var filmens bästa berättelse.

4. En skådespelare ska spela vampyr i en ny skräckfilm, men blir dessvärre vampyr på riktigt. En del kul repliker. Underhållande. 

De två första berättelserna var tråkiga, och räddas tyvärr inte av den annars så briljanta skådespelaren Peter Cushings insats. Den tredje och fjärde berättelsen var bättre, men de är inte så pass starka att de  räddar filmens helhetsbetyg. Det finns bättre antologier där ute. 

2/5

//Wilke