Blacula (1972)

Blacula är en rysare och så kallad blaxploitation-film från 1972 regisserad av William Crain (Dr Black & Mr Hyde). I rollerna syns bland annat William Marshall (som även var med i uppföljaren Scream, Blacula, Scream) och Vonetta McGee (The Eiger Sanction). 

Handling: En afrikansk prins är i Europa på 1780-talet och har oturen att bli biten av Dracula. Den afrikanska prinsen blir nu Blacula och väcks åter till liv 200 år senare när några amerikaner köpt hans gamla slott och fraktat all inredning (inklusive Blacula's kista) till USA. 

Jag är positivt överraskad av Blacula. Jag gick in i filmen med tron om att den skulle vara tramsig, men det är den verkligen inte. William Marshall, som spelar Blacula är en duktig skådespelare som gör ett bra jobb. Effekterna är riktigt snygga, vampyrerna är många och det händer saker hela tiden. Soundtracket är funkigt och delvis gjort av bandet som gjorde den där låten "Rock the boat". 

3½ / 5

//Wilke

Lisa and the Devil (1973)

Lisa and the Devil är en gotisk dramarysare från 1973 regisserad av den italienska skräcklegenden Mario Bava (Black Sabbath, Black Sunday). I rollerna syns bland annat Telly Savalas (The Dirty Dozen), Elke Sommer (A Shot in the Dark) och Alida Valli (Suspiria). 

Handling: Efter att ha blivit skrämd av en man med en skyltdocka får Lisa skjuts av ett par som ska åt samma håll som henne. Oturligt nog går bilen sönder och de tvingas söka skydd för natten på en kuslig gammal herrgård som bebos av en konstig familj. Kan det vara så att en av dem dessutom är i maskopi med djävulen?

Jag gillade Lisa and the Devil. Tankarna far till filmer som "The Old Dark House" och Roger Cormans Edgar Allan Poe-filmer. Tydligen ska det finnas en annan version av Lisa and the Devil som heter "House of Exorcism" som tydligen ska vara bedrövlig, och endast släppt för att kapitalisera på "Exorcisten". Se till att ni ser "Lisa and the Devil" och inte "House of Exorcism", för det är en bra film!

3½ / 5

//Wilke

I Walked with a Zombie (1943)

I Walked with a Zombie är en dramarysare från 1943 regisserad av Jacques Tourneur (Cat People). I rollerna syns bland annat James Ellison (3 on the Trial), Frances Dee (of Human Bondage) och Tom Conway (Cat People). 

Handling: En kvinna reser till en ö i Karibien för att börja jobba åt en rik plantageägare. Den rika mannens fru befinner sig i ett zombietillstånd. Vem har gjort frun till en Zombie? Går det att få henne normal igen?

I Walked with a Zombie är framför allt en dramafilm med en rysares underton. Handlingen är välskriven och man engagerar sig i hur det kommer gå, men bristen på "skräck" gör att betyget sjunker. 

2½ / 5

//Wilke

Henry: Portrait of a Serial Killer (1986)

Henry: Portrait of a Serial Killer, eller "Henry, en Massmördare" som den lanserades som i Sverige, är en skräckfilm från 1986 regisserad av John McNaughton (The Harvest). I rollerna syns bland annat Michael Rooker (Guardians of the Galaxy, The Dark Half) och Tom Towles (House of 1000 Corpses).

Handling: Seriemördaren Henry flyttar in hos hans gamle kriminella bekante Ottis, och tillsammans börjar de mörda ihop. 

Henry: Portrait of a Serial Killer bygger delvis på historien om de riktiga seriemördarna Henry Lee Lucas och Ottis Toole, en stor del av filmen är dock fabricerad. Jag tycker att "Henry..." är lite överskattad faktiskt. Är det nostalgi som gjort att filmen är så omtyckt? Jag saknade både en röd tråd i filmen och handling. 

2½ / 5

//Wilke

In Search of Darkness: Part 2 (2020)

In Search of Darkness Part 2 är en dokumentär om 80-talsskräck från 2020 regisserad av David A Weiner, som även regisserade föregångaren. 

Denna gång intervjuas bland annat Tom Savini (From Dusk Till Dawn, Dawn of the Dead), Jeffrey Combs (Re-Animator), Tom Atkins (The Fog), John Carpenter (Halloween, The Thing), Joe Dante (Gremlins), Nancy Allen (Dressed to Kill), Cassandra Peterson (Elvira), Caroline Williams (Texas Chainsaw Massacre 2), Robert Englund (Nightmare on Elm Street) och Sean S Cunningham (Friday the 13th). 

Precis som föregångaren så är In Search of Darkness riktigt jävla lång. Närmare bestämt 4 timmar och 23 minuter, men detta gör absolut ingenting. Dokumentären har (precis som i föregångaren) ett format där de pratar om en film i taget, i ca 5-10 minuter och detta gör att filmen inte alls känns så lång som den är. Det bästa med del två är att filmskaparen inte bara pratar om US-amerikansk film, utan göttar även ner sig i till exempel den italienska skräckfilmsvärlden. 

Ännu en perfekt dokumentär om skräckfilm från 1980-talet. 

5/5

//Wilke

Baron Blood (1972)

Baron Blood är en rysare från 1972 regisserad av Mario Bava (Black Sunday, Black Sabbath). I rollerna syns bland annat Joseph Cotten (Citizen Kane).

Handling: En ung man återvänder till hans familjs gamla slott i Österrike, som ska säljas. Vad han inte anar är att hans döda släkting, som en gång ägde slottet, kommer resa sig ur graven och ge sig ut för döda.

Baron Blood har en mysig, mörk stämning som får tankarna att fara till det legendariska filmbolaget Hammers produktioner. Det är lite brist på handling, men istället får tittaren väldigt mycket atmosfär. Jag gillade Baron Blood. 

3/5

//Wilke

Braindead (1992)

När jag startade den här bloggen så var jag inte bra på att skriva. Recensionerna var spretiga och hade ingen röd tråd. Därför valde jag att radera massor med recensioner, och återvända till filmerna senare för att ge dem en rättvisare recension. Dags för en revisit på Braindead. 

Braindead, eller Dead Alive, som den också är känd som ibland, är en skräck-komedi regisserad av Peter Jackson, långt innan han skulle bli känd för "Sagan om Ringen". I rollerna syns bland annat Stuart Devenie (Jack of All Trades), Jed Brophy (för mig känd som orken som vill äta upp Mary & Pipin i Sagan om Ringen) och Timothy Balme. 

Handling: Lionel har det inte lätt. Hans mamma blir biten av en råttapa och förvandlas till en zombie. Hon biter en sjuksköterska, en präst, och snart är hela huset fullt med zombies. Vad ska Lionel ta sig till?

När jag var tonåring var Braindead en av mina absoluta favoritfilmer. Nu är det minst 10 år sedan jag såg den senast, och håller den då fortfarande? Jo, det gör ju faktiskt det. Braindead är en fantastisk blandning av roliga oneliners, riktigt grötiga effekter och slap stick-humor. En av de blodigaste och grötigaste filmerna som finns där ute, den som är lätt äcklad bör undvika denna blodiga skrattfest. 

4/5

//Wilke

Basket Case 3 (1991)

Då är det dags för den tredje och sista filmen i Basket Case-trilogin. För regi står fortfarande Frank Henenlotter (Basket Case, Brain Damage) och huvudrollen syns fortfarande Kevin Van Hentenryck (Basket Case). 

Handling: Den missbildade köttklumpen Belial blir farsa, till tolv barn. Dock är även polisen intresserad av barnen, och när polisen kidnappar ungarna, ger sig monstret ut efter hämnd. 

Jag gillade Basket Case 3. Det är samma stämning som i den andra filmen, med flera återkommande skådespelare och karaktärer. Snygga effekter som vanligt. Ungefär lika bra som tvåan, fast kanske något svagare. 

3/5

//Wilke

Dahmer (2002)

Dahmer är en verklighetsbaserad rysar-thriller från 2002 regisserad av David Jacobson (Down in the Valley). I rollerna syns bland annat Jeremy Renner (Avengers, The Hurt Locker) och Bruce Davison (X-Men). 

Handling: Vi får följa den verkliga seriemördaren Jeffrey Dahmer under hans tid som seriemördare. 

Mitt stora problem med den här filmen var hur den hoppade mellan olika tidpunkter under Dahmers period som aktiv seriemördare. Den börjar i slutet, sen kastar sig handlingen fram och tillbaka under olika tidpunkter. Jag tror filmen hade varit mycket bättre om den höll sig kronologisk. 

2/5

//Wilke

Kill, Baby... Kill! (1966)

Kill, Baby... Kill! är en rysare från 1966 regisserad av den italienska skräckfilmslegenden Mario Bava (Black Sabbath, Black Sunday). Filmen går under flera namn, bland annat Dont Walk in the Park, Curse of the Dead och Operation Fear, men "Kill, Baby... Kill!" verkar vara det mest använda namnet. 

Handling: En obducent och en polis anländer till en östeuropeisk by på 1800-talet. En kvinna har blivit mördad, och befolkningen, som är extremt vidskeplig, tror att en spökflicka ligger bakom mordet. 

Jag gillade Kill, Baby... Kill! Scenografin är extremt välgjord och filmen är verkligen atmosfärisk. Kanske hade den mått bra av lite mer handling och ett bättre namn, för ingen av filmens olika titlar känns som de ger filmen rättvisa. Gillar du gotiska rysare i 1800-miljö så kommer du uppskatta Kill, Baby... Kill!

3/5

//Wilke

Alone in the Dark (1982)

Alone in the Dark är en skräckfilm från 1982 regisserad av Jack Sholder (Nightmare on Elm Street 2). I rollerna syns flera bra skådespelare, där ibland Donald Pleasence (Halloween), Martin Landau (Ed Wood) och Jack Palance (Batman 1989). 

Handling: Ett gäng farliga patienter på ett mentalsjukhus rymmer, och ger sig ut för att döda deras nya läkares familj. Deras gamla psykiatriker (Donald Pleasence) tänker stoppa dem. 

Jag gillade verkligen Alone in the Dark. Filmen är spännande från början till slut, och alla skådespelare gör riktigt bra ifrån sig. Det är precis såna här filmer jag vill lyfta fram på den här sidan. Bortglömda eller ofta förbisedda filmer, som förtjänar uppmärksamhet. Alone in the Dark är en av dem. 

4/5

//Wilke

Mark of the Devil (1970)

Mark of the Devil är en historisk skräckfilm från 1970. För regi står Michael Armstrong (The Haunted House of Horror) och i rollerna syns Herbert Lom (för mig känd som Dreyfuss i Rosa Pantern-filmerna) och Udo Kier (Suspiria, Yuri i datorspelet Red Alert 2).

Handling: Två ondskefulla häxjägare straffar oskyldiga till höger och vänster under häxprocessen i Österrike på 1700-talet. En av prästerna har en lärjunge som börjar förstå att alla som blir dödade kanske inte är besatta av djävulen...

Mark of the Devil är en ganska brutal film, med mycket grafiskt våld. Tankarna far till klassikern "Witchfinder General". Filmmusiken påminner om musiken i Cannibal Holocaust. Herbert Lom gör en bra skådespelarinsats, jag gillar överlag skräckfilmer som utspelar sig på 1700- och 1800-talet. 

3/5

//Wilke