The Mephisto Waltz (1971)

The Mephisto Waltz är en lite bortglömd rysare från 1971 regisserad av Paul Wendkos (regissör till flera avsnitt av den klassiska science fiction-serien The Invaders). I rollerna syns bland annat Alan Alda (M*A*S*H), Jacqueline Bisset (Casino Royale) och Barbara Parkins (Asylum). 

Handling: En döende satanist blir vän med en ung musiker. Satanistens plan är att överföra sin egen själ till den unge musikerns kropp. Musikerns flickvän anar att något inte står rätt till. Kommer hon kunna stoppa satanisten innan det är för sent?

The Mephisto Waltz är uppenbart en film som inspirerats av Rosemary's Baby. Det känns som att filmer som Omen och The Ninth Gate kan ha inspirerats av The Mephisto Waltz. Snygga, annorlunda kameraåkningar och spännande stämning. Jag gillade den!

4/5

//Wilke

Deadly Blessing (1981)

Deadly Blessing, eller "Hämnd från Andra Sidan" som den lanserades som i Sverige, är en av Wes Craven's (Nightmare on Elm Street, Scream) tidiga filmer. I rollerna syns bland annat den mycket bra skådespelaren Ernest Borgnine (Flykten från New York, The Devil's Rain), en ung Sharon Stone (Basic Instinct) och den klassiske skräckskådespelaren Michael Berryman (The Hills Have Eyes) som kanske främst är känd för sitt annorlunda utseende. 

Handling: En tjej och hennes kompisar försöker få ordning på en farm, som grannar har dem en amish-liknande religiös sekt. Snart börjar människor dö. 

På det stora hela var Deadly Blessing en välgjord och spännande film. Det som sänker betyget något är att det var lite för mycket karaktärer att hålla reda på, och att slutet, vad jag tolkade det som, skapade fler frågor än vad det besvarade, i övrigt en bra film. 

3/5

//Wilke

The Fog (1980)

The Fog är en rysare från 1980 regisserad av en av mina favoritregissörer John Carpenter (Halloween, The Thing). I rollerna syns bland annat Jamie Lee Curtis (Halloween, Prom Night), Adrienne Barbeau (Flykten från New York, Creepshow) och Tom Atkins (Night of the Creeps). 

Handling: En litet samhälle vid havet drabbas av en mystisk, dödlig dimma. Vad är det egentligen som håller på att hända?

Jag har försökt att se The Fog en gång tidigare, men förmodligen var jag inte särskilt fokuserad den gången, då jag minns att jag tyckte att den var långsam. Den här gången fångades jag av filmen och tyckte den var riktigt bra. Jag gillar verkligen filmer med ett bra mysterium i, och The Fog är exakt en sådan film. Musiken är kanon och stämningen får mig att tänka på Twin Peaks stundtals med all dimma, granskog och en mistlur som dånar i bakgrunden. 

4/5

//Wilke

Funhouse (1981)

Funhouse är en rysare från 1981 regisserad av Tobe Hooper (Motorsågsmassakern, Poltergeist). I rollerna syns bland annat Elizabeth Berridge (Hidalgo) och Cooper Huckabee (Space Cowboys). 

Handling: Fyra stycken ungdomar hamnar i klorna på några mordiska dårar på ett nöjesfält. 

Ett problem som Funhouse drabbas av är att det inte riktigt finns en röd linje genom filmen, utan ungdomarna går bara runt på ett nöjesfält och upplever den ena händelsen efter den andra, utan att händelserna egentligen har något med varandra att göra. Jag gillade scenografin och miljöerna de vistas i, men det räcker inte för att rädda filmen. Sevärd, men inte jättebra. 

2½ / 5

//Wilke

Nosferatu (1922)

Nu beger vi oss 99 år tillbaka i tiden. Nosferatu är den klassiska rysaren från 1922 regisserad av F.W. Murnau. I huvudrollen som den ondskefulle Greve Orlok ser vi den ikoniske skådespelaren Max Schreck. 

Handling: Greve Orlok är intresserad av att köpa en fastighet i Europa. Orlok är vampyr, och död följer honom. 

Ni känner igen handlingen va? Jo, det stämmer. Nosferatu bygger på Bram Stoker's Dracula. På 1920-talet så hade dock Bram Stoker fortfarande släktingar vid liv, som inte var så sugna på att släppa rättigheterna till boken, därför så bestämde sig regissören Murnau att gå runt patentet och helt enkelt bara byta namn på alla karaktärer. 

Nosferatu är långt före sin tid. Kostymen är extremt snygg och stämningen genom filmen är riktigt kuslig. Filmen behandlar ungefär den första hälften av Dracula, här är resan mer i fokus än konfrontationen med bokens huvudpersoner. Nosferatu från 1922 är en stumfilm, så man ska vara i rätt sinnesstämning när man ser den. Det är en jättebra film som jag starkt rekommenderar tillsammans med Werner Herzog's Nosferatu från 1979 och Bela Lugosi-Dracula från 1931.

5/5

//Wilke

The Terror (1963)

The Terror är en rysare från 1963 som hade en hel del med problem under produktionen. Hela 7 regissörer krävdes det innan den här filmen var klar, och då hade B-filmslegenden Roger Corman (The Wasp Woman, The Fall of the House of Usher), varit den som bidragit mest till filmen. I huvudrollerna ser vi en 26 år gammal Jack Nicholson (The Shining, Gökboet) och en åldrad Boris Karloff (Frankenstein). 

Handling: En fransk officer som tappat bort sina soldater, blir ledd av en mystisk kvinna hem till en ensam adelsman. Spökar det? Vad är det egentligen som står på?

Jack Nicholson och Boris Karloff's skådespelarinsatser är det som gör The Terror värd att se. I övrigt så märker man verkligen att produktionen kantats av problem, nödlösningar och improvisationer. En film för dig som är nyfiken på Nicholsons tidiga roller eller för dig som är ett stort fan av Karloff. Inte jättebra, men helt okej. 

2½ / 5

//Wilke