The Devils Rain (1975)

Då var det dags för en så kallad "revisit" på en film som jag från början recenserade 2012 men som nu, 10 år senare får en ny recension. 

The Devils Rain är en skräckfilm från 1975 regisserad av Robert Fuest (The Abominable Dr Phibes). I rollerna syns underligt nog flera stora skådespelare. Där ibland favoriten Ernest Borgnine (Escape from New York), William Shatner (Star Trek), John Travolta (Pulp Fiction) och den verklige grundaren av den moderna satanismen Anton LaVey.

Handling: Satanister tar över en avlägsen stad i öknen. De är på jakt efter en bok, som en kristen mans familj har gömt från satanisterna i generationer. 

Borgnine gör en riktigt bra skådespelarinsats, effekterna är riktigt snygga, och stämningen genom filmen är riktigt spännande. The Devils Rain borde få mer uppmärksamhet än vad den fått. En underskattad klassiker. The Devils Rain är den ultimata sektfilmen. 

4/5

//Wilke

Frogs (1972)

Då var det dags för lite djurskräck! Frogs är en film från 1972 regisserad av George McCowan (The Shape of Things to Come). I rollerna syns bland annat Ray Milland (The Uninvited). 

Handling: En familjs födelsedagsfirande hotas av att alla reptiler i närheten går till attack. 

När man ser affischen till den här filmen så förväntar man sig inte någon jättebra film direkt, men Frogs var faktiskt överraskande underhållande. Det händer saker hela tiden, och alla scener med djur som marscherar mot födelsedagsfirandet är en fröjd för ögat. Frogs är en "så-dålig-att-den-blir-bra-film". Jag skrattade mig igenom den. Det är också fint att filmen har ett tydligt politiskt budskap om att vi ska värna om vår natur. 

3,5/5

//Wilke

Metropolis (1927)

Metropolis är en legendarisk science fiction från 1927 regisserad av Fritz Lang (M, The Testament of Dr Mabuse). 

Handling: I framtiden så lever de intellektuella ovan jord i en futuristisk stad medans arbetarklassen bor och arbetar under jorden. En kille, som är son till stadens mäktiga ledare blir kär i en kvinna som är ledare för arbetarna. Tjejen kidnappas av en galen professor, och arbetarna gör uppror. Hur ska det gå?

På det estetiska planet så går det inte att kalla Metropolis för något annat än ett mästerverk. Filmen var vid sin tid, den mest påkostade filmen i världen, och ut över fantastiska specialeffekter, som är långt före sin tid, så syns även över 30 000 statister framför kameran. Metropolis är inte bara en film, den är ett konstverk. 

Jag brukar inte politisera saker på den här bloggen, men eftersom Metropolis är en väldigt politisk film, så måste jag ändå kommentera detta. Jag gillade inte budskapet om samarbete mellan samhällsklasserna. Arbetarna var förtryckta och hade det förjävligt, och de borde ha störtat Metropolis tyranniske härskare istället för att till slut förlåta och samarbeta med honom. 

Trots mina politiska invändningar så är Metropolis en riktigt estetiskt imponerande klassiker som inspirerat allt från Star Wars och Batman till diverse monsterfilmer. En fröjd för ögat!

4/5

//Wilke

Phantasm (1979)

Phantasm är en skräckfilm från 1979 regisserad av Don Coscarelli (Bubba Ho-Tep). I rollerna syns bland annat Angus Scimm (Phantasm 1-5, Chopping Mall)

Handling: Tre kompisar måste besegra en ondskefull övernaturlig gravgrävare.

Jag har känt till Phantasm i många år, men ibland tar det tid innan man får arslet ur vagnen så att säga. Jag gillade verkligen den här filmen. Att ge ett gäng ungdomar ansvaret att besegra en stor ondska är ett koncept som jag gillar, och speciellt när den typen av historia berättas på ett originellt sätt. Phantasm är en originell historia. Bra effekter, karaktärer man bryr sig om och spännande handling!

4/5

//Wilke

Creature from the Black Lagoon (1954)

Creature from the Black Lagoon är en stilbildande monsterfilm från 1954 regisserad av Jack Arnold (It Came from Outer Space, The Incredible Shrinking Man). I rollerna syns bland annat Richard Carlson (It Came from Outer Space).

Handling: Ett gäng forskare är ute på expedition någonstans i Latinamerika där de stöter på en undervattensmonster. 

Ett fel som en del monsterfilmer gör är att de snålar med att visa monstret. Så är det inte i den här filmen. Här finns en riktigt snyggt monster, och filmskaparna vill visa upp honom! Stephen King har sagt att "Creature" var den första skräckfilmen han såg som ung och Ingmar Bergman hade som tradition att alltid titta på "Creature" varje gång han fyllde år. Det bästa med filmen är de fantastiska undervattensscenerna. Det enda jag kan klaga på är karaktärerna, som inte är speciellt intressanta, vilket sänker betyget något, annars är det helt klart en bra film. 

3/5

//Wilke

Demons 2 (1986)

Dags för den italienska skräckfilmen Demons 2 regisserad av Lamberto Bava (Demons, A Blade in the Dark). I rollerna syns bland annat Bobby Rhodes (Demons) och Asia Argento (Land of the Dead).

Handling: Denna gång är det ett tio våningar högt bostadshus som invaderas av demoner. Vi får se hur ett gäng olika människor hanterar situationen, där ibland ett gäng festande ungdomar, ett gäng tränande muskelknuttar och en gravid kvinna och hennes man. 

Demons 2 håller hög kvalitet och är faktiskt nästan lika bra som originalet. Specialeffekterna är extremt snygga och filmen är spännande. Ett annat plus är soundtracket som bland annat innehåller låtar av The Smiths och Peter Murphy från post-punklegenderna Bauhaus. 

3,5/5

//Wilke

I, Monster (1971)

I, Monster är en dramarysare från 1971 regisserad av Stephen Weeks. I rollerna syns skräcklegenderna Christopher Lee (Horror of Dracula, The Devil Rides out) och Peter Cushing (Curse of Frankenstein, Shock Waves). 

Handling: En professor vid namn Marlowe börjar testa en ny medicin på sig själv. Medicinen släpper lös en ny ond version av professorn. 

Som ni hör på handlingen så är det en "Dr Jekyll & Mr Hyde"-historia. Handlingen är faktiskt så pass lik den kända historien om Dr Jekyll och Mr Hyde att jag undrar varför den här filmen inte marknadsfördes som en remake? Det finns dock redan över 20 stycken filmatiseringar av "Dr Jekyll & Mr Hyde", och hur bra skådespelarinsatser Lee och Cushing än bidrar med, så räddar det inte den här filmen, som lider av ett dåligt manus.

2/5

//Wilke

The Beast Must Die (1974)

The Beast Must Die är en rysare från 1974 regisserad av den för mig okände Paul Annett. I rollerna syns bland annat Peter Cushing (Shock Waves, Star Wars, Curse of Frankenstein) och Calvin Lockhart (Predator 2, Wild At Heart). 

Handling: En rik man bjuder in åtta personer till hans herrgård. Han berättar för dem att en av dem är en varulv, och den måste dö. 

The Beast Must Die påminner en del om klassikern "The Most Dangerous Game", som även den finns recenserad här på bloggen. Det är samma film som inspirerat "The Hunger Games".

Den här filmen kantas dock av en del problem. Jag blir inte klok på soundtracket som består av någon slags disco-funk som maler på genom hela filmen och förstör stämningen. Filmen innehåller en del specialeffekter, men i princip inga monster över huvud taget. Jag gillade hur filmen bryter den så kallade tredje väggen för att engagera tittaren, men tyvärr faller även det då det klantiga manuset gör att jag redan listade ut vem varulven var 15 minuter in i filmen. Inte ens favoriten Peter Cushing kan rädda den här filmen. 

2/5

//Wilke

The Gorgon (1964)

Äntligen så återvänder vi till det legendariska filmbolaget Hammer. The Gorgon, eller "Förstenad av Skräck" som den lanserades som i Sverige, är en dramarysare från 1964 regisserad av favoriten Terence Fisher (The Devil Rides Out, Horror of Dracula). I rollerna ser vi tungviktarna Christopher Lee (Horror of Dracula, Sagan om Ringen) och Peter Cushing (Shock Waves, Curse of Frankenstein). 

Handling: En gorgon, alltså ett monster som förvandlar folk till sten, härjar ute på landsbygden i 1800-talets Tyskland. 

The Gorgon är en av Hammer's lite "pratigare" filmer, och den är kanske inte den första filmen man ska se från Hammer om man inte sett något annat från deras katalog tidigare. Lee och Cushing gör bra ifrån sig som vanligt, men det är faktiskt för ovanlighetens skull lite för mycket dialog och för lite monster. Trots sina brister, så är The Gorgon ändå en bra film. 

3/5

//Wilke

Aenigma (1987)

Aenigma är en skräckfilm från 1987 regisserad av den italienska skräckfilmslegenden Lucio Fulci (Zombie Flesh Eaters, The Beyond). Den här filmen är från perioden efter Fulci's storhetstid. 

Handling: Kathy är mobbad och hamnar i koma. Eva flyttar in i Kathy's studentrum. På något vänster tar Kathy kontroll över Eva och börjar använda henne för att hämnas på sina mobbare. 

Aenigma är som en grötig italiensk version av "Carrie", fast med sämre manus. Effekterna är snygga, i klassisk Fulci-anda, och den kända "dödad-av-sniglar-scenen" är inte att leka med. En film måste dock ha något mer än snygga effekter. En av de svagare Fulci-filmerna jag sett.

2/5

//Wilke

Scanners 2: The New Order (1991)

Scanners 2: The New Order är som ni redan listat ut uppföljaren till David Cronenbergs klassiker "Scanners". Den här gången är det Christian Duguay (Screamers, Art of War) som står för tegi. I rollerna syns bland annat David Hewlett (Rise of the Planet of the Apes) och Deborah Raffin (Death Wish 3). 

Handling: En ondskefull polischef använder sig av scanners (människor med psykiska krafter) för att skaffa sig politisk makt. En scanner förstår att polischefen måste stoppas, men kommer han att lyckas? 

Scanners 2 försöker skapa samma stämning som i föregångaren, och det lyckas filmen med ibland. Specialeffekterna ser bra ut. Det som drar ner betyget är att Scanners 2 lider av ett mycket svagare manus än föregångaren och att filmen känns åtminstone 20 minuter för lång med sin speltid på 1 timme och 40 minuter. Trots detta är Scanners 2 sevärd. Scanners 2 är ingen katastrof, men inte heller någon succé.

2,5/5

//Wilke 

Nightmare City (1980)

Nightmare City är en italiensk skräckfilm från 1980 regisserad av Umberto Lenzi (Cannibal Ferox). I rollerna syns bland annat Hugo Stiglitz (Cemetary of Terror).

Handling: Ett oidentifierat flygplan landar på en flygplats i en okänd europeisk stad. Ut ur planet väller mordiska strålskadade människor vars enda vilja är att döda. Vi får följa en journalists kamp för att överleva. 

Tänk dig "28 Dagar Senare" fast med varelser som ser ut som "The Toxic Avenger". Nightmare City har ett högt tempo och det händer saker hela tiden. Jag gillade särskilt panikscenerna när folk springer till höger och vänster, samtidigt som de radioaktiva varelserna förstör allt i sin väg. Mycket underhållande, överraskande bra!

4/5

//Wilke

Scarecrows (1988)

Scarecrows är en slasher från 1988 regisserad av William Wesley. I rollerna syns bland annat Michael David Sims (som haft några småroller i X-files).

Handling: Ett gäng tungt beväpnade flygplanskapare hamnar i en stuga i skogen tillsammans med några gisslan. Vad de inte vet är att stugan är omgiven av levande fågelskrämmor som vill döda dom. 

Det finns både positiva och negativa saker att säga om "Scarecrows". Vi börjar med det positiva. Det är bra specialeffekter i filmen, och fågelskrämmorna ser riktigt bra ut, filmen innehåller mycket action, och den är bara 1 timme och 15 minuter lång, vilket gör den väldigt lättittad. Det negativa är att man inte bryr sig om vad som händer med karaktärerna, den totalt överspelade karaktären "Curry" är dock underhållande, eftersom han stundvis beter sig som en tecknad figur. Man får heller inte veta något om varför fågelskrämmorna lever, och varför de dödar folk. Det görs en del hintar om att man ska få reda på fågelskrämmornas bakgrundshistoria, men sedan är det som att filmskaparen glömde bort den delen. Trots detta tyckte jag att Scarecrows var underhållande och lätt att se på. 

3/5

//Wilke

Den Gröna Milen (1999)

Den Gröna Milen, eller "The Green Mile" är en dramafilm med övernaturliga inslag baserad på boken med samma namn av skräcklegenden Stephen King. För regi står Frank Darabont (The Mist, Nyckeln Till Frihet) och i rollerna syns en hel uppsjö med bra skådespelare, där ibland Tom Hanks (Cast Away, Catch Me If You Can), Michael Clarke Duncan (Armageddon), David Morse (12 Apornas Armé), Michael Jeter (Fear and Loathing in Las Vegas) och Doug Hutchison (för mig känd som Eugene Victor Tooms i X-Files).

Handling: En enorm svart man döms till döden för ett brott han inte begått. Mannen besitter övernaturliga helande krafter. Vi får följa de dödsdömda fångarna och vakterna på avdelningen "Den Gröna Milen" och se hur deras liv och öden flätas samman. 

Den Gröna Milen är som ni vet ingen renodlad skräckfilm eller science fiction, men filmen innehåller obehagliga scener, övernaturliga fenomen och en stämning som jag tycker platsar bland recensionerna här på Skrattar och Spyr. Jag älskar verkligen den här filmen, och den håller sig väldigt trogen boken, som jag också har läst. Ett mästerverk som alla Stephen King-fans borde se.

5/5

//Wilke

Monster (2003)

Monster är en thriller från 2003 regisserad av Patty Jenkins (Wonder Woman). Filmen är baserad på historien om den verkliga seriemördaren Aileen Wuornos. I rollerna syns Charlize Theron (Mad Max: Fury Road, The Life and Death of Peter Sellers) och Christina Ricci (Sleepy Hollow, Fear and Loathing in Las Vegas). 

Handling: Vi får följa seriemördaren Aileen Wuornos från hennes första mord fram till hennes arrestering. 

Monster är en film som tar ganska tydlig ställning för Aileen Wuornos, och hon blir nästan lite ut av en feministikon i den här filmen. Filmskaparna har utgått från Aileen Wuornos egna ord, och enligt kritiker var Wuornos en stor narcissist och mytoman. Wuornos själv ska även ha sagt att allt hon berättat under rättegången var lögn. Jag väljer dock att se "Monster" som en film berättad ut ifrån Wuornos eget perspektiv, sedan får man ta skönmålningen med en nypa salt, tror jag. 

3/5

//Wilke