Robot Monster (1953)

Robot Monster är en science fiction-rysare från 1953 regisserad av Phil Tucker. Det här är en B-film med stort "B".

Handling: En rymdvarelse vid namn Ro-Man har nästan utplånat mänskligheten. Kvar finns 7 människor som på något magiskt vis lyckats överleva trots att de bor strax bredvid Ro-Mans grotta. Enligt filmens titel så ska även Ro-Man vara en robot, men han ser mer ut som en gorilla med en plåtburk på huvudet.

Det som är bra med "Robot Monster" är att man får se mycket monster. Dialogen är även så dålig att den ofta blir rolig. Det som är dåligt-dåligt med filmen är de dåliga barnskådespelarna och att filmen stulit ganska många klipp från andra filmer, som "One Million BC" och "The Lost Continent". Filmen är bara 60 minuter lång, så man tar sig snabbt igenom den, men denna gång överväger tyvärr det dåliga elementen de bra. 

2/5

//Wilke

The Angry Red Planet (1959)

The Angry Red Planet är en B-science fiction från 1959 regisserad av den för mig okände Ib Melchior. I rollerna syns bland annat Les Tremayne (War of the Worlds). 

Handling: En kvinna återvänder till jorden som överlevande från en expedition till Mars. Hon har förlorat minnet men börjar sakta minnas och återberätta det hon varit med om. 

Rolig trivia är att punkbandet The Misfits använde en bild på fladdermus-rått-spindel-krabban till deras debutalbum "Walk Among Us". 

Det stora problemet med "The Angry Red Planet" är att filmen delvis förstörs av ett störande halv-psykadeliskt filter som regissören valde att behålla i alla filmens scener som utspelar sig på Mars, trots att filtret var en produkt som uppstod av misstag när ett försök att animera misslyckades. Filtret gör att delar av bilden framstår som den är filmat i "negativ", vilket är sjukt störande.

Trots det har The Angry Red Planet sina stunder. Jag gillar de extremt föråldrade men ändå charmiga monstren. 

2,5/5

//Wilke

Dr. Cyclops (1940)

Dr Cyclops är en äventyrs-science fiction från 1940 regisserad av Ernest B. Schoedsack (The Most Dangerous Game). I rollerna syns bland annat Albert Dekker (Kiss Me Deadly), Charles Halton (To Be or Not to Be) och Frank Reicher (King Kong). 

Handling: En galen doktor har kommit på hur man kan krympa djur till små storlekar. När ett gäng andra forskare kommer och stör honom så krymper han även dom. Hur ska det gå?

Specialeffekterna är stundvis riktigt imponerande för att vara från 1940, och jag skulle rekommendera den här filmen till människor som är intresserade av gamla specialeffekter och scenografi. Det som sänker betyget på den här filmen är karaktärerna som inte är speciellt intressanta. I övrigt är det en kul film. 

3/5

//Wilke

Friday the 13th - Part 4: The Final Chapter (1984)

Då var det dags för den fjärde delen i franchisen Fredag den 13:e. Trots namnet "The Final Chapter" så är del fyra inte den sista filmen i serien, utan sex uppföljare skulle följa i "The Final Chapters" fotspår.

För regi står denna gång Joseph Zito (The Prowler) och i rollerna syns en ung Corey Feldman (Stand By Me, The Lost Boys), Lisa Freeman (Tillbaka till Framtiden) och i rollen som Jason ser vi Ted White (Flykten från New York). För specialeffekterna står legenden Tom Savini. 

Handling: Den seriemördande zombien Jason ger sig ut på jakt efter fler ungdomar runt sjön Chrystal Lake. 

Jag har en särskild relation till just den här filmen. Del fyra var den första slashern jag såg som ung, så en viss nostalgi vilar för mig över den här filmen. Är filmen bra då? Jo, det är den väl, även om inget jättespeciellt händer i filmen. Ett gäng ungdomar jagas runt en sjö av en mördare, simpelt men underhållande (och nostalgiskt för min del). Savini's effekter är som vanligt bra också. 

3/5

//Wilke

Dont Go in the House (1979)

Dont Go in the House är en Psycho-inspirerad rysare från 1979 regisserad av Joseph Ellison. I huvudrollen ser vi Dan Grimaldi (The Sopranos). 

Handling: En konstig man får ta över ett stort hus när hans mamma dör. Han sparar mamman och börjar jaga unga tjejer med eldkastare. 

Hitchcock's mästerverk "Psycho" inspirerade en hel uppsjö med filmer av varierande kvalitet. Dont Go in the House är tillsammans med William Castle's "Homicidal", en av de bättre psycho-kopiorna. Den är inte ett mästerverk som Psycho, och inte lika smart som "Homicidal", men det är en väldigt underhållande film, och därför får den ett bra betyg.

4/5

//Wilke

The Babadook (2014)

Jag konsumerar inte så mycket ny film, och när jag väl tar tag i nya filmer så är de ofta inte längre nya. The Babadook var väldigt hypad när den kom, och nu har jag tillslut sett den. 

För regi står Jennifer Kent (The Nightingale) och i rollerna syns bland annat Essie Davis (Assassins Creed).

Handling: En ensamstående mamma kämpar för att få vardagen att gå ihop. En dag hittar hennes jobbiga barn en bok i bokhyllan som inte stått där förut. Boken handlar om monstret "The Babadook" som förmodligen finns på riktigt och tänker döda dem båda. 

Jag håller med om att boken och monstret är snyggt gjorda. Monstret ser ut som något som skulle kunna komma från Tim Burtons tidiga filmer. "The Babadook" är en bra halvpsykologisk monsterfilm, men jag tycker inte att den var något mästerverk. 

3/5

//Wilke