Knock at the Cabin (2023)

Knock At The Cabin är en rysare från 2023 regisserad av M. Night Shyamalan (Sjätte Sinnet). Filmen bygger på boken "The Cabin at the End of the World" av Paul G Tremblay. I rollerna syns bland annat Dave Bautista (Guardians of the Galaxy, Dune), Rupert Grint (Ron i Harry Potter-filmerna) och Nikki Amuka-Bird (Old). 

Handling: Fyra beväpnade främlingar bryter sig in hos en familj. Främlingarna berättar att världens undergång är här, men att familjen kan stoppa undergången om de gör några makabra val. Är detta fyra galningar eller är det som de fyra berättar faktiskt sant? 

Knock at the Cabin är spännande från första stund, och lägger ingen tid på att bygga upp karaktärerna innan allt drar igång. Istället kastas vi in i handlingen och får lära känna karaktärerna mer och mer under filmens gång. Dave Bautista gjorde en riktigt bra skådespelarinsats som ledaren över de fyra främlingarna. 

Jag såg att en del som läst boken klagar på filmens slut, och så kan det säkert vara. Jag tyckte dock att det här var den bästa Shyamalan-filmen sedan "Split". Inget mästerverk, men en spännande film!

3/5

//Wilke

Old (2021)

Old är en rysare från 2021 regisserad av M. Night Shyamalan (Sjätte Sinnet). I rollerna syns bland annat Gustaf Hammarsten (The Girl With the Dragon Tattoo), Rufus Sewell (A Knights Tale), Abbey Lee (Mad Max: Fury Road)  och Alex Wolff (Hereditary). 

Handling: En grupp människor befinner sig på en avlägsen strand när de plötsligt börjar åldras otroligt snabbt. Ska de lyckas ta sig där ifrån innan det är för sent?

Jag tyckte att "Old" var stundvis spännande, men jag gillade inte alls slutet och "twisten". Inte det sämsta men inte heller det bästa från M. Night Shyamalan. 

2,5/5

//Wilke

Silent Night Deadly Night Part 2 (1987)

Silent Night Deadly Night Part 2 är en jul-skräckfilm från 1987 regisserad av Lee Harry. I rollerna syns bland annat Elizabeth Kaitan (Friday the 13th Part 7). 

Handling: Brodern till killen som klädde ut sig till jultomte och mördade folk i förra filmen, sitter på psyket och berättar historian om sitt liv. Hans föräldrar mördades av en jultomte, så han och hans bror har haft en komplicerad relation till julen. 

Första halvan av Silent Night Deadly Night Part 2 innehåller flera återblickar till den första filmen, så man kan se den här filmen utan att ha sett den första filmen innan. 

Det känns som att huvudrollsinnehavaren tar sig själv på väldigt stort allvar, vilket gör filmen ännu roligare. Filmen är känd som en "Så-dålig-att-den-blir-bra-film" och när den kända "Garbage Day"-scenen blev viral för ett antal år sedan så fick en ny generation uppräcka denna härliga B-film.

Silent Night Deadly Night Part 2 är inte en bra film, och därför kan jag inte ge den något jättehögt betyg, men den är en underhållande (om än ofrivillig) skrattfest, och det höjer betyget. 

3/5

/Wilke

Aguirre - The Wrath of God (1972)

Jag recenserar främst skräck och science fiction här på bloggen, men ibland så ser jag filmer som inte tillhör tidigare nämnde genrer, men som är så egna eller annorlunda att jag vill recensera dom här också. 

Aguirre - The Wrath of God är en sådan film. En väldigt atmosfärisk och ibland rå äventyrsfilm baserad på den verkliga historien om Aquirre som ledde en grupp spanska conquistadorer i jakten på staden av guld, El Dorado.  För regi står Werner Herzog (Nosferatu, Grizzly Man) och i rollerna syns Klaus Kinski (Nosferatu) och Peter Berling (Fitzcarraldo)

Handling: På 1500-talet är en spansk expedition på jakt efter El Dorado, staden av guld. Myterier, attacker från urbefolkningen, osämja i gruppen, hunger och elände byter av varandra. Hur ska det gå?

Aquirre - The Wrath of God är en mycket spännande och stämningsfull film. Stundvis är den även ganska våldsam. Rekommenderas starkt!

4/5

/Wilke

Peeping Tom (1960)

Peeping Tom eller Peeping Tom - En Smygtittare, som den lanserades som i Sverige, är en stilbildande rysare från 1960 regisserad av Michael powell (A Matter of Life and Death). I rollerna syns bland annat Karlheinz Böhm. 

Handling: En en socialt missanpassad man med en kamera, förföljer och dödar kvinnor. 

Peeping Tom är en film som inspirerat många regissörer inom skräckgenren. Den anses vara en av de första filmerna där delar av filmen är filmad med handkamera, från mördarens perspektiv. Den anses även vara en av de första filmerna i den så kallade slasher-subgenren. Handlingen är även snarlik handlingen i filmen Maniac från 1980. Riktigt bra!

4/5

/Wilke

The Birds (1963)

The Birds, eller Fåglarna, är en drama-rysare från 1963 regisserad av Alfred Hitchcock (Psycho, Rear Window). I rollerna syns bland annat Rod Taylor (The Time Machine, Inglourious Basterds) och Tippi Hedren (Tales From The Darkside, The 4400). 

Handling: En kvinna följer efter en kille som hon är intresserad av till en liten hamnstad. Väl där så börjar fåglar att attackera människor. 

När man hör om en film som handlar om blodtörstiga fåglar, så tänker man kanske inte att den kommer vara jättebra, "The Birds" är dock bättre än vad man förväntat sig. Skådespeleriet är riktigt bra, och man bryr sig om karaktärerna. Fågel-specialeffekterna är även de riktigt bra för sin tid. 

4/5

/Wilke

Råttorna Slår Till Igen (1972)

Råttorna Slår Till Igen, eller "Ben" som den heter utomlands, är uppföljaren till "Råttorna" eller "Willard". Denna gång står Phil Karlson (Hell to Eternity) för regi. I rollerna syns bland annat Lee Montgomery (Burnt Offerings).

Handling: En pojke blir kompis med råttan Ben, som ledde en flock av mordiska råttor i förra filmen. Polisen är ute efter att rensa stan på råttor, men råttorna tänker inte ge upp utan en strid. 

"Råttorna Slår Till Igen" har mer skräckscener än den första filmen, och det är mer action och mindre drama. Jag saknade en tydlig skurk, som vi såg i första filmen, men i övrigt var den ungefär lika bra som den första. Effekterna var bättre i den här filmen. 

3/5

//Wilke  

The Nanny (1965)

The Nanny är en psykologisk drama-rysare från 1965 regisserad av Seth Holt (Scream of Fear). I rollerna syns bland annat Bette Davis (What Ever Happened to Baby Jane?, All About Eve) och James Villiers (Repulsion). The Nanny återfinns i det legendariska filmbolaget Hammers katalog. 

Handling: En 10-årig pojke återvänder hem till sin rika familj efter två år på ungdomsanstalt. Pojken är övertygad om att familjens barnflicka dödade hans syster, grannarna tror att pojken är mördaren. Är det pojken, barnflickan eller kanske ingen av dem eller någon annan som är ansvarig för lillasysterns död?

The Nanny var riktigt spännande, och tankarna far till filmer som "Psycho". William Dix som spelar pojken gör ett bra jobb, vilket är ovanligt med barnskådespelare och Bette Davis briljerar. Jättebra! 

4/5

//Wilke

Countess Dracula (1971)

Countess Dracula är en rysare från 1971 regisserad av Peter Sasdy (Taste the Blood of Dracula). I rollerna syns Ingrid Pitt (The Wicker Man, The Vampire Lovers) och Nigel Green (Jason and the Argonauts). Countess Dracula är producerad av det legendariska filmbolaget Hammer. 

Handling: Grevinnan Elisabeth blir yngre när hon konsumerar oskulders blod. Hennes dotter är försvunnen och hon har lyckats förföra en ung man. Ska mannen inse att hans kärleksintresse är en massmördare? 

Som ni hör så är filmen inspirerad av den verkliga grevinnan Elisabeth Bathory, som tillsammans med Vlad Pålspetsaren fungerade som huvudinspiration till Bram Stokers roman Dracula. "Countess Dracula" var spännande i en timme ungefär, sedan kändes det bara som att samma saker upprepades hela tiden. Jag gillade inte heller den separata historien om den försvunna dottern. Sevärd, men den har sina brister. 

2,5/5

//Wilke

Vampyr (1932)

Vampyr är en konstnärlig tysk-fransk vampyrfilm från 1932. För regi står Carl Theodor Dreyer (La passion de Jeanne d'Arc). Vampyr är en tidig ljudfilm, så det är inte jättemycket dialog, och de klassiska textrutorna från stumfilmstiden finns fortfarande med. Ljudfilmen kom några år senare till Europa efter att den slagit igenom i USA. 

Handling: En man flyttar in på ett hemsökt vandrarhem. På vandrarhemmet bor även en sjuk ung kvinna som håller på att förvandlas till en vampyr. 

Vampyr är en konstnärlig film, och det bästa med filmen är de kreativa kameravinklarna och för sin tid intressanta visuella effekter. Överlag håller filmen ett långsamt men atmosfäriskt tempo, som sedan kulminerar i kvarn-scenen i slutet, som måste ha varit väldigt skrämmande för sin tid. Vampyr är kanske inte något mästerverk i mina ögon, men det är en viktig film för utvecklingen av den så kallade skräckgenren. 

3/5

//Wilke

House of Frankenstein (1944)

House of Frankenstein är den sjätte filmen i ordningen i Universal's Frankenstein-franchise. För regi står Erle C Kenton (Ghost of Frankenstein). House of Frankenstein är den första filmen någonsin där flera kända karaktärer från olika filmer möts i en och samma film. I denna film får vi se både Dracula, Wolfman och Frankensteins monster.

Boris Karloff, som vi är vana vid att se som Frankensteins monster, spelar här vetenskapsmannen Dr Niemann. Frankensteins monster spelas istället av Glenn Strange (House of Dracula). Dracula, som man tycker borde spelats av Bela Lugosi, spelas här av John Carradine (The Howling, The Grapes of Wrath). Den enda som faktiskt gör sin signaturroll är Lon Chaney Jr som återvänder i rollen som The Wolf Man. 

Handling: Dr Niemann är på jakt efter Dr Frankensteins anteckningar. Han vill byta hjärnor och kroppar på flera olika människor, varför är lite oklart. Till sin hjälp har han först Dracula, sedan The Wolf Man och till sist Frankensteins monster. 

Fina miljöer, fin scenografi, bra effekter för sin tid och bra skådespelarinsatser från Karloff och Chaney. Det som sänker filmens betyg är handlingen som är ganska rörig. 

3/5

//Wilke

The Mummy's Hand (1940)

The Mummy's Hand är den andra filmen i ordningen i filmbolaget Universals Mumie-serie. För regi står denna gång Christy Cabanne. I rollerna syns bland annat Peggy Moran (Horror Island), Wallace Ford (Freaks) och i rollen som själva mumien ser vi western-skådespelaren Tom Tyler.

Handling: Arkeologer måste komma undan en mumie efter att de tagit sig in i en gravkammare som det vilar en förbannelse över. 

The Mummy's Hand's starka sida är scenografin och mumiekostymen, mumien ser verkligen riktigt bra ut. Det som sänker betyget för filmen är att det är alldeles för mycket humor. Humorn känns dessutom väldigt gammaldags och har inte åldrats så bra. En helt okej film med både toppar och dalar. 

2,5/5

/Wilke

Råttorna (1971)

Råttorna, eller "Willard" som den också är känd som, är en drama-rysare från 1971 regisserad av Daniel Mann (The Last Angry Man). I rollerna syns bland annat Ernest Borgnine (Escape from New York, The Devils Rain), Bruce Davison (X-Men) och Sondra Locke (tv-serien Planet of the Apes). 

Handling: En udda, ensam kille bor hemma hos sin mamma och har problem med sin elaka chef (Borgnine). En dag så träffar killen på ett gäng vilda råttor som han börjar ta hand om och träna. Råttorna blir snart ett vapen som han använder mot dem som gjort honom illa. 

"Råttorna" är säkert en obehaglig film om man är rädd för råttor. Själv så har jag i skrivande stund tre tamråttor här hemma, och de är mer gulliga än skräckinjagande i mina ögon, så filmens "skräckdel" missar mig lite. Tankarna far även lite till filmer som "Freaks" som egentligen kanske mer är en dramafilm, med några skräckscener i. "Råttorna" var bra, och jag gillade Borgnine's skådespelarinsats.

3/5

//Wilke

Carrie (2013)

Då var det dags för remaken på Carrie från 2013. För regi står Kimberly Peirce (Boys Dont Cry) och i rollerna syns bland annat Chloe Grace Moretz (Let Me In, remaken på Suspiria) och Julianne Moore (Children of Men, Hannibal). 

Handling: En ung tjej som heter Carrie blir fruktansvärt mobbad i skolan. Hemma terroriseras hon av sin fanatiskt kristna mamma. Snart upptäcker Carrie att hon har övernaturliga krafter. 

Det är omöjligt att se en remake utan att jämföra den med originalet. Det positiva med Carrie från 2013 är att den respektfullt följer originalet samtidigt som den hittar på en del nya grejer för att det inte ska bli exakt samma film. Det är mer övernaturligt i denna version, vilket är ett plus. Ska jag klaga på något så är det att Chloe Grace Moretz inte känns som ett mobboffer. Mamman känns även mer psykotisk än ondskefull och Carrie från 2013 har inte samma atmosfär som originalet. 

Carrie från 2013 är inget haveri som tillexempel remaken på Pet Sematary. Det är en bra film, men jag gillar originalet lite mer. 

3/5

//Wilke

Renfield (2023)

Renfield är en skräck-komedi från 2023 regisserad av Chris McKay (Robot Chicken). I rollerna ser vi Nicholas Hoult (The Menu, X-men-filmerna osv) och Nicolas Cage (Wild at Heart, Color Out of Space). Renfield fungerar som en uppföljare till Dracula från 1931. 

Handling: Dracula's tjänare Renfield börjar gå på samtalsterapi för att få ordning på sin trassliga relation till sin väldigt krävande arbetsgivare. Dracula är ute efter blod, ett kriminellt gäng är ute efter Renfield och Renfield faller för en kvinna. Hur ska han få sitt liv att gå ihop?

Renfield var en rolig film, jag skrattade högt flera gånger. Filmen är full med referenser till Dracula (1931), Bride of the Monster (1955) och andra klassiska skräckfilmer. Ett minus är att det är väldigt lite praktiska effekter, det mesta är animerat vilket är lite synd, men annars var det en bra film! Nicolas Cage gör en kanoninsats som mörkrets furste. 

3,5/5

//Wilke

UFO Sweden (2022)

 

UFO Sweden är något så ovanligt som en svensk science fiction. För regi står Victor Danell (Den blomstertid nu kommer). I rollerna syns bland annat Inez Dahl Torhaug (Det som göms i tö). 

Handling: En tjej försöker hitta sin pappa som hon tror blivit kidnappad av utomjordingar. Hon får kontakt med Föreningen UFO Sweden som dokumenterar oidentifierade flygande objekt. 

UFO Sweden är en spännande, mysig film som för tankarna till den klassiska tv-serien Arkiv X/X-files. Det är kul att det äntligen börjar komma påkostade svenska science fiction-filmer! Det enda jag kan klaga på är att jag hade velat se mer utomjordningar och flygande tefat. I övrigt är UFO Sweden en bra film som jag kommer att se igen. 

3,5/5

//Wilke

Cat's Eye (1985)

Cat's Eye är en antologifilm från 1985 regisserad av Lewis Teague (Cujo, Alligator). Manuset är skrivet av Stephen King och i rollerna syns bland annat James Woods (Videodrome, Family Guy) och Drew Barrymore (Scream, Firestarter). 

Filmen består av tre historier:
1. I den första berättelsen så spelar James Woods en man som försöker sluta röka. Han tar kontakt med ett mystiskt företag som hotar att skada hans familj om han börjar röka igen. Detta är filmens svagaste historia. 

2. I den andra berättelsen så kidnappas en känd idrottare av en ondskefull miljonär som tvingar mannen att genomföra en livsfarlig klättring runt en skyskrapa som miljonären äger. Detta är enligt mig den bästa och mest spännande berättelsen i antologin.

3. I den tredje och sista berättelsen så får vi följa en liten flickas (Barrymore) kamp mot ett troll (?) som besöker hennes rum på nätterna. Denna berättelse har riktigt bra effekter!

Cat's Eye är varken den bästa eller sämsta antologi-filmen jag sett. Stundvis spännande, stundvis underhållande men också aningen seg. Ett minus är att man aldrig får reda på hur historierna hänger ihop. Slutsats: helt okej. 

2,5/5

//Wilke

Dolores Claiborne (1995)

Dolores Claiborne är en mysterie-dramafilm från 1995 regisserad av Taylor Hackford (The Devil's Advocate). I rollerna syns favoriten Kathy Bates (Misery), Jennifer Jason Leigh (The Hateful Eight) och Christopher Plummer (12 Apornas Armé, The Girl with the Dragon Tattoo). Filmen är baserad på en berättelse av Stephen king. 

Handling: En kvinna (Bates) blir anklagad för att ha mördat sin arbetsgivare. En polis tror att de är det andra mordet hon begått. Kvinnans vuxna dotter, som hon har en trasslig relation med, kommer tillbaka. Dottern tror att mamman (Bates) även dödade hennes pappa. Vad är egentligen sanningen? 

Dolores Claiborne är en spännande, mysig film, som är enkel att se på. Kathy Bates gör ett kanonjobb som vanligt. 

3,5/5

//Wilke

I Know What You Did Last Summer (1997)

I Know What You Did Last Summer, eller "Jag vet vad du gjorde förra sommaren" är en slasher från 1997 regisserad av Jim Gillespie. I rollerna syns bland annat Sarah Michelle Gellar (Buffy The Vampire Slayer). 

Handling: Ett gäng ungdomar råkar köra på en man, de får panik och kastar kroppen i sjön. De tror att de har kommit undan, men ett år senare hör någon av sig som tydligen bevittnat brottet. Hämnden kan börja. 

"Jag vet vad du gjorde förra sommaren" är tydligt inspirerad av "Scream". Den är inte lika smart och har inte lika många bra karaktärer som "Scream", men "Jag vet vad du gjorde..." är fortfarande sevärd, och hade en twist som jag faktiskt inte såg komma. Helt okej!

3/5

//Wilke

Hearts in Atlantis (2001)

Hearts in Atlantis är en äventyrs/dramafilm med övernaturliga inslag regisserad av Scott Hicks (Snow Falling on Cedars). I rollerna syns Anthony Hopkins (När Lammen Tystnar, Dracula), Anton Yelchin (Green Room) och David Morse (Den Gröna Milen). Filmen är baserad på en berättelse av Stephen King. 

Handling: En mystisk man (Hopkins) börjar hyra ett rum hemma hos en ensamstående mamma och hennes son. Det visar sig snart att farliga män är ute efter Hopkins som bär på en övernaturlig förmåga. 

Hearts In Atlantis är en mysig film, som för tankarna till andra Stephen King-filmer som "Stand By Me" och "Dreamcatcher". Inte den bästa, men inte heller den sämsta filmatiseringen av King. En bra film. 

3/5

//Wilke

Feed (2022)

Vi är inte bortskämda med svensk skräckfilm, så när det väl dyker upp en så brukar jag alltid ge dem en chans. Feed är regisserad av Johannes Persson och i rollerna syns bland annat Molly Nutley (Beck, Gåsmammman). 

Handling: Ett gäng influencers ska tillbringa några dagar på en ö. En legend om en häxa visar sig kanske vare sann. 

Problemet med Feed är att karaktärerna inte beter sig som normala människor. Alla karaktärer förutom möjligtvis en, är väldigt platta, vilket gör att man inte bryr sig om vad som händer med dem. Hela grejen med att dem är influencers gör att filmen kommer åldras dåligt. Jag gillade inte heller slutet och "twisten", som var väldigt enkel att lista ut i förväg. Nej, den här var inte bra. 

1/5

//Wilke

The Legend of Hell House (1973)

The Legend of Hell House är en spökfilm från 1973 regisserad av John Hough (Twins of Evil). I rollerna syns bland annat Roddy McDowall (Cornelius i "Apornas Planet") och Clive Revill (Rösten till kejsaren i Star Wars). 

Handling: Två forskare och två medium ska övernatta i det hemsökta huset "Hell House" i en vecka. De ska ta reda på varför så många människor dött i huset. Ska de överleva?

The Legend of Hell House var stundvis riktigt spännande och till och med läskig, men ibland känns det som att filmen tappar fart och blir för långsam. 

3/5

//Wilke

Drag Me to Hell (2009)

Drag Me to Hell är en skräckfilm från 2009 regisserad av Sam Raimi (Evil Dead 1,2 och 3, Spider-Man). I rollerna syns bland annat Alison Lohman (Big Fish) som gör ett bra jobb. 

Handling: En kvinna som jobbar på bank gör en gammal tant hemlös. Den gamla tanten är dessvärre en häxa som lägger en förbannelse över bankkvinnan. Ska hon lyckas bli av med förbannelsen innan det är för sent?

Drag Me to Hell innehåller ganska mycket element från Evil Dead, vilket är kul. Handlingen är spännande och man bryr sig om karaktärerna. Inget mästerverk, men en bra film!

3,5/5

//Wilke

Pumpkinhead (1988)

Då var det dags för en så kallad "revisit" på "Pumpkinhead", som jag ursprungligen recenserade för 9 år sedan. Pumkinhead är en monsterfilm regisserad av Stan Winston, som vanligtvis inte är regissör, utan jobbar med special effekter. Winston ligger bland annat bakom specialeffekterna till Edward Scissorhands, Terminator, Aliens osv. I huvudrollen ser vi Lance Henriksen (Aliens, Terminator). 

Handling: Ett gäng ungdomar dödar en pojke i en olycka. Pojkens pappa letar rätt på en häxa för att få hjälp med att hämnas sin sons död. Häxan skickar ut monstret "Pumpkinhead" för att skapa upprättelse, men ganska snart förstår pappan att det här kommer gå för långt. Nu måste han stoppa monstret. 

Pumpkinhead är en gammal favorit. Monstret är extremt snyggt, och miljöerna är fantastiska. En både spännande, snygg och gripande film. Jättebra!

4/5

//Wilke

Piggy (2022)

Piggy är en spansk skräck-thriller från 2022 regisserad av Carlota Pereda. Huvudrollen spelas av Laura Galan. Jag såg den version av filmen som blivit dubbad till engelska, men jag gissar att det finns en version med spanskt tal. 

Handling: En tjej blir brutalt mobbad för sin vikt. En dag blir mobbarna kidnappade av en seriemördare. Den mobbade tjejen vet var seriemördaren har tagit hennes mobbare. Ska hon göra något?

"Piggy" var stundvis spännande, och den kunde ha varit en kanonfilm om de lät huvudkaraktären utvecklas. Mitt stora problem med filmen är att den mobbade tjejen inte växer som karaktär, utan förblir rädd och osäker genom hela filmen. Jag hade velat se henne hämnas storartat i stil med "Carrie" och liknande filmer. "Piggy" faller på mållinjen, men den var fortfarande sevärd.

2,5/5

//Wilke

Curse of the Demon (1957)

Curse of the Demon, eller "Night of the Demon" som den också heter, eller "Demonens förbannelse" som den lanserades som i Sverige, är en rysare från 1957. Rysare från den här tiden är ovanliga, då 1950-talet dominerades av science fiction-filmer (Atomic Age-eran som den kallas), medans rysare lyste med sin frånvaro.

För regi står Jacques Tourneur (Cat People, I Walked with a Zombie). I rollerna syns bland annat Niall McGinnis (Island of Terror) och Liam Redmond (Barry Lyndon). 

Handling: En US-amerikansk professor anländer till Storbritannien för att gå på konferens. En satanist lägger en förbannelse över honom, och helt plötsligt dras han in i en mystisk historia med demoner, seanser, satanister och svart magi. 

Curse of the Demon är en smart film, som mer handlar om stämning än det extremt snygga monstret som är med i filmen. Stämningsfull och bra karaktärer som man faktiskt bryr sig om. Stundvis är den till och med lite läskig. Jag gillade den starkt! Ett måste för dig som gillar ockulta rysare.

4/5

//Wilke

Scream 6 (2023)

Då var det dags för den senaste installationen i Scream-franchisen. Scream 6 är regisserad av Tyler Gillett och Matt Bettinelli-Olpin som även regisserade Scream 5. I rollerna syns Courteney Cox (Scream 1-5), Jenna Ortega (Wednesday) och Melissa Barrera (Scream 5). 

Handling: De överlevande från förra filmen har lämnat den olycksdrabbade staden Woodsboro och flyttat till New York. En ny mördare tänker inte låta dem komma undan. 

Scream 6 lyckas med konststycket att flytta fokuset från de gamla karaktärerna till de nya, utan att det blir dåligt eller tråkigt. I den här filmen bryr man sig om de nya karaktärerna och gammalt och nytt knyts ihop på ett mycket bättre sätt än i den förra filmen. 

Scream 6 lyckas även med att vara nyskapande istället för upprepande. Det är mindre metahumor, och kanske mindre humor överlag, än vad det brukar vara i en Scream-film. Våldet är maximerat. I mitt tycke är Scream 6 den tredje bästa filmen i serien (ettan och tvåan håller jag väldigt högt). Ett starkt bidrag till franchisen!

4/5

//Wilke

X: The Unknown (1956)

X: The Unknown är en atomic age-science fiction från 1956 regisserad av Leslie Norman (kändast för att regisserat ett gäng avsnitt av The Avengers) och Joseph Losey (These are the Damned). X: The Unknown är en tidig produktion av det legendariska filmbolaget Hammer. 

Handling: En forskare och ett gäng militärer måste lista ut ett sätt att stoppa ett radioaktivt lermonster. 

Jag gillade huvudkaraktären, som man faktiskt bryr sig om. Ett annat plus är specialeffekterna, som säkert var chockerande på sin tid. Ett minus är att det tar 50 minuter (!) innan man får se monstret. Ett annat minus är att filmmusiken ibland är så hög att man inte hör vad karaktärerna pratar om. Ljudkillen måste varit full. Det finns bättre filmer inom den här genren. 

2/5

//Wilke

The Lost Boys (1987)

The Lost Boys är en äventyrs-rysare med en hel del humor från 1987 regisserad av Joel Schumacher (Batman Forever, Batman and Robin). I rollerna syns bland annat Corey Haim (Silver Bullet), Dianne Wiest (Edward Scissorhands) och Corey Feldman (Stand By Me, Friday The 13th Part 4). 

Handling: En kille ansluter sig till ett gäng vampyrer samtidigt som hans lillebror försöker komma på ett sätt att få sin storebror normal igen. 

The Lost Boys var riktigt bra! En underhållande, spännande och mysig film som jag garanterat kommer att se igen. 

4/5

//Wilke

In the Tall Grass (2019)

In the Tall Grass är en skräckfilm från 2019 regisserad av Vincenzo Natali (Cube). I rollerna syns bland annat Patrick Wilson (Insidious, The Conjuring, Prometheus). In the Tall Grass är baserad på boken med samma namn skriven av skräckmästaren Stephen King och hans son Joe Hill. 

Handling: Det är något konstigt med det höga gräset. Ett gäng människor går vilse i växtligheten. Hur de än försöker så kan de inte ta sig ut, och som om inte det vore nog så verkar de förflytta sig i tiden. 

Jag gillar verkligen när Stephen King tar något enkelt och gör det läskigt. Det kan vara en ond bil som i "Christine", en blodtörstig hund som i "Cujo" eller ett fält med gräs som i "In the Tall Grass". In the Tall Grass är både stressande, spännande och lagom mycket psykologisk. Jag kommer att se den igen. 

3,5/5

//Wilke

It Chapter Two (2019)

It Chapter Two från 2019 är uppföljaren på remaken It från 2017. För regi står åter igen Andy Muschietti (It) och i rollerna syns Bill Skarsgård (Barbarian, It), Jessica Chastain (Interstellar), James McAvoy (Split) och Bill Hader (Saturday Night Live). It Chapter Two är baserad på en berättelse av Stephen King. 

Handling: Det har gått 27 år sedan förra filmen och barnen är nu vuxna. Clownen Pennywise återuppstår och nu måste de besegra honom en gång för alla. 

Problemet med den här filmen är att det händer alldeles för mycket, på en och samma gång. Monster attackerar till höger och vänster, och det mesta är animerat, vilket är trist. Till viss del så lyckas It Chapter Two hitta samma känsla som den första filmen, men betyget sjunker för att it Chapter Two är alldeles för rörig. Att filmen dessutom är nästan 3 timmar lång gör det inte bättre. 

It Chapter Two är okej, men originalet från 1990 lyckades faktiskt knyta ihop säcken bättre. En rolig grej var att Stephen King själv gör en liten cameo i filmen. 

2,5/5

//Wilke

It (2017)

Då var det dags för remaken på It från 2017. Filmen är baserad på romanen med samma namn skriven av skräckmästaren Stephen King. För regi står Andy Muschietti och i rollerna syns Bill Skarsgård (Barbarian), Finn Wolfhard (Stranger Things), Sophia Lillis (Uncle Frank) och Jeremy Ray Taylor (Nightbooks). 

Handling: Ett gäng barn måste bekämpa sina innersta rädslor som bland annat tar formen av den onda clownen Pennywise. Clownen Pennywise har dessutom kidnappat en av barnens lillebror.

It från 2017 är en bra remake, som har den där härliga Stephen King-känslan som återfinns i filmer som Stand By Me, Dreamcatcher och även originalet "It" från 1990. Jag gillar originalet, men tycker även att denna remake är bra.

3,5/5

//Wilke

Pay the Ghost (2015)

Pay the Ghost är en rysare från 2015 regisserad av Uli Edel (Der Baader-Meinhof Komplex, Die Kinder vom Bahnhof Zoo). I rollerna syns bland annat favoriten Nicolas Cage (Color Out of Space, Wild At Heart). 

Handling: En ung pojke är spårlöst försvunnen efter ett Halloween-firande. Pojkens Pappa (Nicolas Cage) gör allt i sin makt för att få tillbaka sin son. Det blir snart tydligt att det är övernaturliga krafter som ligger bakom försvinnandet, och frasen "Pay the Ghost" dyker upp mer och mer i pappans liv.

En del scener i filmen känns lite B och drar ner betyget något, som till exempel när Cage träffar på ett gäng ockultister, vars ledare först hävdar att hon inte vet någonting om ockultism, för att sedan visa sig vara expert på ämnet. Fåglarna kändes lite föråldrade också. Trots detta så är Pay the Ghost en spännande mysterie-rysare. 

3/5

//Wilke

The Menu (2022)

The Menu är en rysare från 2022 regisserad av Mark Mylod, som bland annat regisserat ett gäng avsnitt av Game of Thrones. I rollerna syns bland annat Ralph Fiennes (Voldemort i Harry Potter-filmerna) och Anya Taylor-Joy (The Witch). 

Handling: En galen kock och hans anställda tar en massa folk som gisslan på en exklusiv restaurang på en avlägsen ö. 

The Menu är tydligt inspirerad av klassikern "The Most Dangerous Game" från 1932. Jag gillade upplägget, och den första halvan av filmen bygger upp en spännande stämning.

Det jag ogillade med The Menu är att man aldrig får någon riktig pay off. Låt mig ta ett exempel: I en scen så ska gästerna springa ut i skogen med kocken och hans gäng efter sig, låter spännande, man tänker att "nu jävlar kommer de som kocken får tag i gå en grym död till mötes", men sedan händer typ ingenting och det visar sig att det bara var en vanlig tävling utan några allvarliga konsekvenser. 

Varför gjorde inte gästerna större motstånd? Hur fick kocken reda på informationen som han sedan tryckte på brödet?

The Menu var bra, men den kunde ha varit mycket bättre. Spännande, men samtidigt otillfredställande. 

3/5

//Wilke

The Devil's Men (1976)

The Devils Men är en grekisk rysare från 1976 regisserad av Kostas Karagiannis. I rollerna syns tungviktarna Donald Pleasence (Halloween) och Peter Cushing (Horror of Dracula, Star Wars). 

Handling: Efter att ett gäng unga arkeologer försvinner, så måste en präst (Pleasence) stoppa en satanisk sekt ledd av en ondskefull baron (Cushing). 

The Devils Men är full av action och mysterium, och Pleasence och Cushing gör som vanligt riktigt bra skådespelarinsatser. Det som sänker betyget på filmen är det, rent utsagt, förjävliga ljudet. Det låter stundvis som att mikrofonerna är under vatten, eller som att filmens ljud spelats in med en potatis. Ett annat minus är att det är mycket av alla konstigheter i filmen som inte förklaras, vilket är synd, för med bra ljud och mer svar på alla frågor så hade The Devils Men varit en bra film. 

2,5/5

//Wilke