The Brain That Wouldn't Die (1962)

The Brain That Wouldn't Die är en science fiction-rysare från 1962 regisserad av Joseph Green. I rollerna syns bland annat Jason Evers (Basket Case 2, Escape from the Planet of the Apes), Virginia Leith (A Kiss Before Dying) och Marilyn Hanold (Frankenstein Meets the Space Monster). 

Handling: En kvinna råkar bli halshuggen i en bilolycka, hennes pojkvän råkar vara en galen läkare, som håller hennes huvud vid liv samtidigt som han besöker strippklubbar för att hitta den perfekta nya kroppen till henne. 

Som ni hör så är The Brain That Wouldn't Die inte någon jättesmart film. Den är där emot underhållande. Hela grejen med ett huvud som hålls vid liv måste ha fungerat som inspiration till Re-Animator, även Frankenhooker kan ha inspirerats av den här filmen.. Såg att någon kallade filmen "Jan on a pan" i ett kommentarsfält, vilket var roligt. The Brain That Wouldn't Die är en rolig, dum science fiction-skräckfilm. 

3/5

//Wilke

The Twilight Zone - Säsong 1 (1959)

The Twilight Zone är en klassisk tv-serie som rör sig mellan science fiction, rysare och mysterie-film. Serien är en antologi, så varje avsnitt är en egen fristående berättelse. Bakom The Twilight Zone ligger manusförfattaren Rod Serling, som bland annat skrev manuset till Planet of the Apes. I rollerns syns bland annat Martin Balsam (Psycho) och Burges Meredith (Mickey i Rocky-filmerna).

Handling: The Twilight Zone utspelar sig i en alternativ verklighet, eller som tv-serien själv säger: 

"Det finns en femte dimension, bortom det som människan känner till. En dimension stor som rymden och tidlös som oändligheten. Den är medelpunkten mellan ljus och skugga, mellan vetenskap och vidskeplighet. Den ligger mellan människans rädslor och vetskap. Det är en dimension av fantasier, som vi kallar The Twilight Zone".

För att ni ska få ett hum om hur ett avsnitt ser ut så listar jag här några av mina favoriter från Säsong 1:

1. En man som älskar att läsa böcker får aldrig tid att göra det. Chefen och frugan stör honom jämt. En dag slår en neutronbomb ner i staden, och mannen får äntligen tid till att läsa sina älskade böcker. 

2. Två astronauter kommer tillbaka till jorden, men en av dom hävdar att dom var tre, medans den andra hävdar att dom alltid varit två astronauter. Är någon galen? Ljuger någon? Var dom två eller tre?

3. Tre astronauter landar på en planet, som ser ut som jorden, och är "bebodd" av människor, men där tiden står still. 

4. En kvinna besöker ett shoppingcenter där hon köper ett smycke, snart visar det sig att avdelningen hon köpte smycket på inte längre existerar. Det är något märkligt med skyltdockorna också...

The Twilight Zone har utan tvekan fungerat som inspiration till många av vår tids största regissörer och författare. Stephen King, Steven Spielberg, M. Night. Shyamalan, tv-serien X-files osv är garanterat inspirerade av The Twilight Zone. Avsnitten är bara 25 minuter långa, så det blir aldrig långtråkigt, och av den första säsongens 36 avsnitt så var ca 30 riktigt bra. 

4/5

//Wilke

The First Omen (2024)

The First Omen är en skräckfilm från 2024 regisserad av Arkasha Stevenson. I rollerna syns bland annat Bill Nighy (för mig känd från Hot Fuzz och Shaun of the Dead), Ralph Ineson (The VVitch) och Nell Tiger Free (Servant). The First Omen är precis som det låter som, en prequel, som utspelar sig innan den allra första Omen filmen från 1976. 

Handling: En ung blivande nunna reser till Italien för att jobba på ett barnhem som drivs av katolska kyrkan. På denna plats, befinner sig även den kvinna som senare ska föda antikrist. Vem är antikrists blivande moder?

Jag är ett stort fan av Omen från 1976, och i den filmen får man ganska lite bakgrundsinformation till hur antikrist, i form av pojken Damien, kom till världen. The First Omen försöker spinna vidare på den informationen, men ändrar även vissa saker. Karaktären Father Brennan från originalet återfinns i denna film, men andra saker som att Damiens mamma skulle ha varit en Schakal ändras till hans pappa. 

The First Omen fångar ibland samma stämning som återfinns i originalet, men stundvis går den stämningen förlorad vilket sänker betyget något. Sämre än originalet, men fortfarande en bra film. 

3/5

//Wilke

The Village (2004)

The Village är en mysterie-rysare från 2004 regisserad av M. Night. Shyamalan (Sjätte Sinnet, The Visit). I rollerna syns bland annat Bryce Dallas Howard (Jurassic World), Joaquin Phoenix (Gladiator) och Sigourney Weaver (Alien). 

Handling: En kristen isolerad by på landet anfalls av konstiga varelser. 

Jag vet att The Village är en rätt utskälld film, och visst har den en del brister, men jag har samtidigt alltid tyckt om den. Jag minns hur jag som liten tyckte att trailern var skrämmande. The Village är en spännande film och har en av mina favorit-twistar i slutet. 

3/5

//Wilke

It's What's Inside (2024)

It's What's Inside är en skräck-thriller med inslag av science fiction från 2024 regisserad av Greg Jardin. I rollerna syns bland annat Brittany O'Grady (Sometimes I Think About Dying), James Morosini (American Horror Story) och Nina Bloomgarden (The Resort).

Handling: Ett gäng kompisar återförenas efter 10 år för att ha en fest innan två av dom gifter sig. En av kompisarna har med sig en maskin som gör att man kan byta kroppar med varandra. Diverse gamla konflikter och svartsjukedraman blossar upp medans de befinner sig i andras kroppar och snart blir det svårt att samla ihop alla så att de kan ta sig tillbaka till sina riktiga kroppar igen. 

It's what's inside är överlag en bra film, men två saker sänker betyget på den. Det första är att det blir svårt att hålla koll på vem som faktiskt är vem när de hoppar från kropp till kropp, vilket kanske är meningen, men för mig blir det mest förvirrande. Det andra är slutet, som jag inte tyckte var tillfredställande. Jag önskar att filmen knytit ihop säcken bättre. 

2,5/5

//Wilke

From Hell (2001)

From Hell är en mysterie-rysare från 2001 regisserad av bröderna Hughes (The Book of Eli). I rollerna syns bland annat Johnny Depp (Edward Scissorhands), Heather Graham (Annie i Twin Peaks), Robbie Coltrane (Hagrid i Harry Potter) och Ian Holm (Bilbo i Sagan om Ringen). 

Handling: Jack the Ripper sprider skräck i de fattiga kvarteren i London under slutet på 1800-talet. Två poliser (Depp och Coltrane) ska försöka fånga seriemördaren. 

From Hell blandar verkliga händelser med rykten och (konspirations)teorier om vem Jack the Ripper faktiskt var. I verkligheten så vet man fortfarande inte vem Jack the Ripper var, och polisens material från 1800-talet innehåller över 100 misstänkta. From Hell är något långdragen, men överlag en bra film!

3/5

//Wilke

Martin (1977)

Martin är en rysare av George A Romero (Night of the Living Dead) som kanske är mest känd för att han populariserade den moderna zombien. I rollerna syns John Amplas (Creepshow, Dawn of the Dead), Christine Forrest (Dawn of the Dead, Monkey Shines) och en ung Tom Savini, främst känd för sina fantastiska specialeffekter i skräckfilmer. 

Handling: Martin är en ung man som beter sig som en vampyr. I ett försök att sluta döda så flyttar han in hos sin auktoritära, kristna kusin. Men är Martin en vampyr eller bara psykiskt sjuk?

Martin är en underhållande rysare som känns lite förbisedd eller bortglömt. Gillar man George A Romero så är den ett måste att se. Inget mästerverk, men helt klart en bra film. 

3,5/5

//Wilke

Longlegs (2024)

Longlegs är en thriller-rysare från 2024 regisserad av Osgood Perkins (Gretel & Hansel). I rollerna syns favoriten Nicolas Cage (Renfield, Color Out of Space) och Maika Monroe (It Follows). 

Handling: En autistisk FBI-agent måste fånga en satanistisk seriemördare som lämnar ockulta ledtrådar efter sig. 

Jag gillade verkligen Longlegs! Filmen känns som en mörkare och mer vansinnig version av "När Lammen Tystnar". Nicholas Cage gör ett kanonjobb och jag gillade även filmens twist. 

4/5

//Wilke 

Fitzcarraldo (1982)

Då lämnar vi skräckfilmen för en sekund och tar oss ann en udda äventyrs-drama. Fitzcarraldo från 1982 är regisserad av Werner Herzog (Nosferatu, Aguirre). I rollerna syns bland annat Klaus Kinski (Nosferatu, Aguirre) och Claudia Cardinale (Once Upon a Time in the West).

Handling: En excentrisk (och eventuellt galen) man vill bygga ett operahus mitt i Amazonas djungler. Resan går med ångbåt genom en ogästvänlig terräng, och båten ska till och med ta sig över berg, på land. 

Vilken film! Fitzcarraldo var inte lätt att göra. Produktionen av filmen präglades av olyckor, ormbett, avhopp från skådespelare och till och med dödsfall och flygplanskrascher. Fitzcarraldo är en både märklig och mäktig film. 

4/5

//Wilke

Hereditary (2018)

Hereditary är en skräckfilm från 2018 regisserad av Ari Aster (Midsommar). I rollerna syns bland annat Toni Collette (Sjätte Sinnet), Alex Wolff (Pig, Old) och Milly Shapiro.

Handling: En familj präglas av dödsfall och tragedier. Mamman i familjen söker i sin desperation hjälp av ett medium, och snart börjar det spöka i huset. 

Jag tyckte Hereditary var psykiskt påfrestande. Kanske var det för att jag hade en dålig dag när jag såg filmen, eller så är den helt enkelt bara obehaglig. Psykologisk skräck ala The Lighthouse, VVitch eller Midsommar, men med ett koncept som känns ganska gjort innan. 

3/5

//Wilke

Hanteringen Av Odöda (2024)

Hanteringen av Odöda, eller Handling the Undead som den heter utomlands, är en norsk drama/rysare från 2024 regisserad av Thea Hvistendahl. Hanteringen av Odöda bygger på boken med samma namn av John Ajvide Lindqvist. 

Handling: Dom döda vaknar till liv och söker sig till sina anhöriga. En morfar och hans dotter får ta hand om sitt avlidne barnbarn/barn. En gammal kvinna överraskas på natten av att hennes avlidne kärlek vandrar in i lägenheten och en familj får träffa sin avlidne mamma i ny odöd skepnad. 

Jag älskar verkligen boken "Hanteringen av Odöda" och håller den ungefär lika högt som "Låt Den Rätte Komma In". Problemet med den här filmatiseringen är att den hoppar över så pass mycket från boken, att jag tror att det blir svårt att följa med i handlingen om man inte läst boken innan. Jag hade velat lära känns karaktärerna bättre, sett mer dialog. Filmen är snyggt filmad, har bra skådespelare och lyckas stundvis återskapa scener ur boken, men handlingen saknas. Jag blev faktiskt lite besviken. Den här boken förtjänar en bättre filmatisering. 

2,5/5

//Wilke

Gräns (2018)

Gräns, eller Border som den heter utomlands, är en fantasy/drama/rysare från 2018 regisserad av Ali Abbasi. Gräns är baserad på en novell av John Ajvide Lindqvist (Låt Den Rätte Komma In). I rollerna syns bland annat Eva Melander (Bron, UFO Sweden), Eero Milonoff (Hooked) och Sten Ljunggren (Populärmusik från Vittula, Kenny Starfighter). 

Handling: Tina jobbar som tullpolis, hon är väldigt bra på sitt jobb, eftersom Tina har ett extremt bra luktsinne. Tina kan känna lukten av ondska. Kan det vara så att Tina inte är en människa? 

Jag tycker det är kul med all svensk skräck, sci-fi och fantasy som börjat dyka upp. Jag läste novellen Gräns för många år sedan, och om jag minns rätt, så var novellen rätt kort. Manusförfattaren har här utgått från novellen och lagt till ganska mycket saker som jag inte minns från novellen. Hur som helst så funkar det bra. Gräns är en bra film. 

3/5

//Wilke

Bones and All (2022)

Bones and All är en blodig drama/skräckfilm från 2022 regisserad av Luca Guadagnino (Suspiria-remaken från 2018). I rollerna syns Timothée Chalamet (dom nya Dune-filmerna) och Taylor Russel.

Handling: En ung tjej, som har ett otroligt sug efter att äta andra människor, försöker leta reda på sina släktingar för att få sin konstiga hunger förklarad. På vägen träffar hon andra människor med samma konstiga kannibal-beteende.  

Bones and All är lite ut av en blodig road movie, och stundtals så känns den som något som Stephen King skulle kunna ha författat. Tyvärr så händer det för lite i filmen, och Bones and All blir ibland långtråkig. Filmen hade varit bättre om den var 90 minuter istället för 130 minuter. 

2,5/5

//Wilke

John and the Hole (2021)

John and the Hole är en udda thriller/drama/rysare från 2021 regisserad av Pascual Sisto (Steps). I rollerna syns Charlie Shotwell (The Nightingale), Michael C Hall (Dexter) och Jennifer Ehle (Fifty Shades of Grey). 

Handling: En ensam pojke, som oroar sig över hur det är att bli vuxen, tillfångatar sin familj i ett hål.

John and the Hole har ett lovande koncept, men filmens problem är att den presenterar olika situationer som den sedan inte gör något med. Det kan vara ett medvetet drag från filmskaparen, men jag känner bara att jag inte får någon pay off. Konceptet är riktigt spännande, men John and the Hole lägger krokben för sig själv. 

2,5/5

//Wilke

Bodies Bodies Bodies (2022)

Bodies Bodies Bodies är en mysterie-rysare från 2022 regisserad av Halina Reijn (Instinct). I rollerna syns bland annat Amandla Stenberg (The Hunger Games), Maria Bakalova (Borat 2) och Pete Davidson (The Suicide Squad).

Handling: Ett gäng ungdomar ska ha fest, ute på landet i ett stort hus, samtidigt som en storm pågår. De flesta ungdomarna känner varandra, men några har med sina nya partners. När en av ungdomarna dör, så börjar en kamp för överlevnad, samtidigt som de måste lista ut vem som är mördaren. 

Bodies Bodies Bodies är en vem-är-mördaren-rysare ala Scream, men filmen lånar även element från klassiska filmer där någon blir mördad på en herrgård och man ska lista ut vem mördaren är. Filmen har både negativa och positiva sidor.

Jag gillade inte att vissa frågor lämnades obesvarade. Vad var det för sms som en av karaktärerna ville att huvudpersonen skulle läsa? "Bodies" är lite väl dagsaktuell med referenser till Tinder, Among Us, TikTok och liknande, vilket kommer göra att filmen kommer åldras dåligt. "Bodies" innehåller också mycket klyschor, som telefoner som inte fungerar och så vidare. 

Det jag gillade med filmen var slutet, som faktiskt var riktigt bra. En twist som ingen film jag sett gjort tidigare. Jag gillade även hur filmen drev med PK-kultur utan att få ett skitnödigt högerbudskap. Jag gillade även att man lärde känna karaktärerna bra och faktiskt brydde sig om vad som skulle hända med dom. En blandad kompott. 

3/5

//Wilke

Onibaba (1964)

Onibaba är en klassisk japansk rysare från 1964 regisserad av Kaneto Shindo (Black Cat, The Island).

I rollerna syns bland annat Nobuko Otowa och Jitsuko Yoshimura (Dodeska-den). 

Handling: Japan under medeltiden, ett inbördeskrig härjar. Två kvinnor bor i en liten hydda, i ett träsk, omgivet av flera mil med högt gräs. De livnär sig genom att slå ihjäl soldater och sälja deras rustningar och vapen. Den ena kvinnan blir kär i sin granne, medans den andra kvinnan träffar på en mystisk demon. 

Onibaba är extremt snyggt filmad, scenografin är perfekt, skådespelarna gör ett fantastiskt jobb och filmen är stämningsfull och spännande från början till slut. Onibaba börjar som en dramafilm, och utvecklas sakta men säkert till en rysare, som faktiskt stundvis är skrämmande. Det var längesedan jag såg en så här bra film. Ett mästerverk. 

5/5

//Wilke

Karusell (2023)

Karusell är en svensk slasher från 2023 regisserad av Simon Sandquist. I rollerna syns bland annat Michael Brolin (Gåsmamman), Omar Rudberg (Young Royals) och Amanda Lindh (Feed). 

Handling: Ett gäng ungdomar blir inbjudna till en nattlig förhandsvisning av ett nytt spökhus på Liseberg. Oturligt nog finns en riktig mördare där. Kommer någon överleva?

Karusell har samma problem som den svenska skräckfilmen Feed som jag också recenserade för ett tag sedan. Nästan alla karaktärer är platta, och jag bryr mig inte vad som händer med dom. Hela grejen med en skräckfilm som utspelar sig på ett nöjesfält känns också väldigt klyschigt. Jag uppskattar att det börjat komma fler svenska skräckfilmer, men tyvärr så är standarden ganska låg. Karusell var inte lika bedrövligt dålig som "Feed", men filmen var inte heller någon höjdare. 

2/5

//Wilke

Uppsalakidnappningen (2018)

Uppsalakidnappningen är en svensk mörk komedi från 2018, baserad på den verkliga händelsen om kidnappningen i Uppsala 2011. För regi står Anders Skog och i rollerna syns bland annat Poyan Karimi (En Man Som Heter Ove), Shirin Golchin (Top Dog) och Peter Åström. 

Handling: En narcissistisk student med drogproblem övertalar sin flickvän och en kompis att kidnappa en skolkamrat. Skolkamraten kommer från en överklassfamilj, och planen är att få familjen att betala ut en stor lösensumma. Men, allt går inte som det ska. 

Uppsalakidnappningen har fått kritik för att filmen är "too soon" och att man inte ska skämta om en verklig händelse. Min åsikt är dock att det här är en fantastisk och väldigt rolig historia. Jag är intresserad av så kallad True Crime, och uppsalakidnappningen är ett ämne där jag slukat alla podcasts och dokumentärer som jag kommit över på ämnet. Man måste kunna skoja om elände, och det lyckas den här filmen bra med. Väldigt underhållande! Filmen har fått oförtjänt mycket kritik. 

4/5

//Wilke

Dracula (1979)

Dracula-filmatiseringar har kommit att bli ett favoritämne för mig. Dracula från 1979 är regisserad av John Badham (Saturday Night Fever, WarGames). I rollerna syns bland annat Donald Pleasence (Dr Loomis i Halloween-filmerna), Laurence Olivier (Marathon Man, Clash of the Titans) och som Dracula själv ser vi Frank Langella (The Ninth Gate, Frost/Nixon). 

Handling: 1913 så reser vampyren Greve Dracula till England för att suga blod och skapa kaos. 

Dracula från 1979 tar sig många friheter från boken, men samtidigt visar den en del scener från boken som andra filmer brukar ignorera. Den största skillnaden från boken är att Dracula från 1979 utspelar sig 1913 istället för på 1800-talet. Det finns tydligen två versioner av filmen, en färggladare, och en där alla färger tonats ner mycket. Jag såg den där färgerna tonats ner. 

Det jag gillade med filmen var att den kändes tidlös, den skulle, om man bortser från några föråldrade specialeffekter, lika gärna kunnat vara filmad 2005 som 1979. Scenografin är fantastisk och andas Hammer och Donald Pleasence briljerar i rollen som Seward. Det jag inte gillade var Frank Langella som Dracula, jag vet inte vad det är, men han passar inte in i rollen. En annan sak jag inte gillade var slutet. Dracula från 1979 var sevärd och har sina stunder, men når inte hela vägen fram. 

3,5/5

//Wilke

Theatre of Blood (1973)

Theatre of Blood är en rysare från 1973 regisserad av Douglas Hickox. I huvudrollen ser vi skräcklegenden Vincent Price (The Fly, House of Wax, House on Haunted Hill). 

Handling: En Shakespeariansk skådespelare fejkar sin egen död för att sedan ta livet av alla de recensenter som gett honom dåliga recensioner. Till sin hjälp har han ett gäng hemlösa kriminella. 

Det bästa med Theatre of Blood är Vincent Price skådespelarinsats, och det märks att gubben har roligt. Dock är filmen väldigt mycket samma sak. Price klär ut sig till olika karaktärer, lurar en recensent, och dödar dom på olika kreativa sätt relaterade till Shakespeare. Underhållande, men det finns massor med andra Vincent Price-filmer som är bättre. 

2,5/5

//Wilke 

Eyes Wide Shut (1999)

Eyes Wide Shut är en mysteriefilm från 1999 regisserad av Stanley Kubrick (The Shining, A Clockwork Orange). I rollerna syns bland annat Tom Cruise (Mission: Impossible, War of the Worlds) och Nicole Kidman (The Others, The Northman). 

Handling: En ung läkare (Cruise) håller på att glida ifrån sin fru (Kidman). Efter att ha träffat en prostituerad kvinna så dras läkaren in i ett mysterium med en mystisk sex-sekt. 

Eyes Wide Shut var Kubricks sista film, och filmen var inte helt färdig när Kubrick dog. Det tar ett tag innan filmen kommer igång, cirka en timme, vilket sänker betyget. Men sedan är den sista en och en halv timmen riktigt spännande. 

3,5/5

//Wilke 

Sebastiane (1976)

Sebastiane är en märklig film, den bygger, väldigt löst (!!!), på historien om den verklige St Sebastiane, med den stora skillnaden att denna film, är väldigt homoerotisk. Sebastiane innehåller mycket nakna män, och är stundvis även väldigt våldsam. En typ historiskt inkorrekt homoerotisk våldsam dramafilm. 

Handling: Den tidiga kristne gaykillen Sebastiane sitter i romersk straffkoloni på 400-talet. Här är man naken med grabbarna och får stryk av vakterna. 

Det är mycket som är märkligt med denna film. Den är som sagt väldigt historiskt inkorrekt, kanske av provokativt syfte, men samtidigt är all dialog på latin, vilket tydligen var viktigt för regissören, då filmen, enligt honom, hade blivit för orealistisk om skådespelarna pratade engelska. Jag vet inte om jag kan kalla Sebastiane för en bra film, men den var intressant. 

Jag upptäckte filmen via post-punkbandet Sex Gang Childrens låt med samma namn. 

2,5/5

//Wilke

Sputnik (2020)

Sputnik är en rysk science fiction-skräckfilm från 2020 regisserad av Egor Abramenko. I rollerna syns bland annat Oksana Akinshina. Man skulle nästan kunna kalla "Sputnik" för en rysk version av "Alien". 

Handling: Tidigt 1980-tal, två kosmonauter kraschlandar med sin rymdfarkost i Kazakstans sovjetrepublik. Tyvärr är de inte ensamma, utan med sig har de en illasinnad rymdvarelse som går lös på en forskningsstation. En sjuksköterska som är expert på parasiter måste bekämpa rymdvarelsen. 

Underhållande och spännande film. Rysslands svar på "Alien". Det enda tråkiga var att de flesta effekterna var datoranimerade, jag hade velat se praktiska effekter! 

3/5

//Wilke

Barbarian (2022)

Barbarian är en skräckfilm från 2022 regisserad av Zach Cregger. I rollerna ser vi Bill Skarsgård (IT-filmerna), Justin Long (huvudpersonen i Tusk) och Georgina Campbell (Black Mirror). 

Handling: En kvinna ska på arbetsintervju och har hyrt ett hus via nätet som hon ska bo i. När hon kommer dit så bor redan en kille där. Snubben är konstig, men det finns något jävligt mycket värre i källaren. 

Barbarian var spännande, och stundvis läskig. Barbarian är inte någon jätteorginell film, utan man ser att inspiration tagits från både The Hills Have Eyes och Texas Chainsaw Massacre. Där emot var den spännande och Barbarian förlitar sig mer på stämning än på så kallade "jump scares". Ett kul bidrag till genren. 

3,5/5

//Wilke

2001: A Space Odyssey (1968)

2001: A Space Odyssey är en science fiction-drama från 1968 regisserad av Stanley Kubrick (The Shining, A Clockwork Orange). I rollerna syns bland annat Keir Dullea (Black Christmas).

Handling: Vi får följa ett gäng astronauter på en rymdstation i framtiden. Filmen är typ uppdelad i olika kapitel, med olika handlingar. 

Jag vet att 2001: A Space Odyssey är en väldigt hyllad film. Den innehåller extremt snygga specialeffekter, som för sin tid måste ha varit helt otroliga. Dock tycker inte jag att storslagna specialeffekter gör en hel film, och i mitt tycke så har 2001: A Space Odyssey för lite handling. Jag gillade delen om den onda datorn, som på ett sätt faktiskt förutspår det potentiellt farliga med A.I. Jag är där emot inte något fan av massa psykadeliskt hokus pokus. Bra, men inte helt min kopp av te. 

3/5

//Wilke

The Killing (1956)

Jag har beslutat mig för att bredda bloggen lite, från och med nu kommer jag även att recensera filmer från den så kallade Film Noir-genren. 

The Killing är en av Stanley Kubricks (The Shining, A Clockwork Orange) tidiga filmer. I rollerna syns bland annat Sterling Hayden (Dr Strangelove, Gudfadern), Elisha Cook Jr (Rosemarys Baby, House on Haunted Hill) och Marie Windsor (Swamp Women). 

Handling: Ett gäng mer eller mindre kriminella personer med olika ekonomiska problem ska utföra den perfekta stöten. De ska råna ett trav under en stor tävling. 

The Killing är en ganska stilbildande film, den är en av de första filmerna där handlingen inte följer en kronologisk ordning, utan filmen hoppar fram och tillbaka i tiden, men knyter ihop allting snyggt. The Killing har utan tvekan fungerat som inspiration till filmer som Pulp Fiction och Lock Stock and Two Smoking Barrels. Mycket spännande!

4/5

//Wilke

The Lost Skeleton Returns Again (2009)

The Lost Skeleton Returns Again är uppföljaren till The Lost Skeleton of Cadavra. Lost Skeleton-filmerna är parodier på monster- och science fiction filmer från 1950-talet. För regi står åter igen Larry Blamire och i rollerna återvänder hela gänget från förra filmen. 

Handling: Dr Paul Armstrong har försvunnit i Amazonas djungler där han numera sitter och surar och har blivit bitter. Den goda tvillingen till den onda doktor Flemming i från förra filmen har fått tag på The Lost Skeleton of Cadavras huvud och vill göra något snällt för att rentvå sin familjs namn. Rymdvarelserna Cro-Bar och Latis är också på jorden igen. Alla beger sig till Amazonas för att hitta Dr Armstrong och den märkliga stenen Jerranium 90. The Lost Skeleton of Cadavra har som vanligt en ond plan. 

The Lost Skeleton Returns Again är en rolig uppföljare, men den är inte lika vass som föregångaren. Min största kritik är att de nya karaktärerna inte är lika bra på att skådespela så dåligt som det gamla gänget. Filmen är svart-vit fram tills ungefär 35 minuter in i filmen, då den blir i färg. 

3/5

//Wilke

Alphaville (1965)

Alphaville är en fransk, konstnärlig science fiction-deckare från 1965, regisserad av Jean-Luc Godard. 

Handling: I en nära framtid så reser en spion till diktaturen Alphaville. Alphaville kontrolleras av en AI-liknande dator. Invånarna i Alphaville saknar kritiskt tänkande och känslor efter år av hjärntvätt. Våld är så vanligt att ingen bryr sig om det. Agenten måste hitta en försvunnen person och störta diktaturen. 

Alphaville är en science fiction på ungefär samma sätt som den sovjetiska klassikern Stalker. Filmen har i princip inga special effekter, majoriteten av filmen är inspelad i, för den tiden, moderna 60-tals-miljöer. Det som gör filmen intressant, förutom handlingen, är det här med att låta en dator styra ett samhälle, detta känns närmare än någonsin med dagens teknologi. 

Alphaville är uppenbart inspirerad av filmen Metropolis, George Orwells 1984 men också US-amerikanska film noir/kriminalare. Bra, men lite väl konstnärlig ibland. 

3/5

//Wilke

Mother (2009)

Mother är en koreansk thriller/film noir från 2009 regisserad av Bong Joon Ho (Parasite). 

Handling: En överbeskyddande mamma gör allt i sin makt för att få sin förståndshandikappade son fri, efter att han arresterats för ett mord på en skolflicka. 

Mother är den fjärde filmen av Bong Joon Ho jag ser, och jag tycker att den var lite svårare att förstå än regissörens andra filmer. Kanske är det kulturellt, eller så är Mother bara berättad på ett annat sätt. Mother är en film som följer den klassiska vem-är-mördaren-film-noir-grejen. Spännande, men inte lika bra som de andra filmerna jag sett från Bong Joon Ho. 

3/5

//Wilke 

The Host (2006)

The Host är en koreansk monsterfilm från 2006 regisserad av Bong Joon Ho (Parasite, Okja). I rollerna syns bland annat Song Kang-Ho (Parasite). 

Handling: En familj måste rädda familjens yngste medlem efter att flickan kidnappats av ett mystiskt monster som byggt bo i Seouls kloaker. Som om det inte vore nog så är regeringen ute efter familjen, då regeringen tror att monstret smittat dom med ett virus. 

The Host var en bra film! Man bryr sig verkligen om karaktärerna från första stund, vilket behövs för att göra en bra monsterfilm. Lite tråkigt att monstret för det mesta är animerat, jag gillar ju praktiska effekter, men i övrigt är The Host en riktigt bra film! 

4/5

//Wilke

The Hound of the Baskervilles (1959)

Det legendariska brittiska filmbolaget Hammer ger oss deras tolkning på "Baskervilles Hund" eller The Hound of the Baskervilles av Arthur Conan Doyle. För regi står favoriten Terence Fisher (Horror of Dracula, The Devil Rides Out) och i rollerna syns giganterna Peter Cushing (Curse of Frankenstein, Star Wars) och Christopher Lee (Horror of Dracula, Sagan om Ringen). 

Handling:  En adelsmans familj hotas av en förbannelse efter att han har fått ärva ett gammalt hus. Sherlock Holmes (Cushing) åker dit för att reda ut vad som är på gång. En mördare är på rymmen och en demonisk hund attackerar folk. 

The Hound of the Baskerville har samma härliga, gothiga, utseende som filmbolaget Hammer är kända för. Cushing och Lee briljerar i sina roller, och det märks att de trivs i varandras sällskap. Det enda klagomålet jag har är att jag hade velat se mer av just hunden, som man tyvärr ser väldigt lite av. 

3/5

//Wilke

The Stepfather (1987)

The Stepfather är en rysare från 1987 regisserad av Joseph Ruben (Dreamscape). I rollerna syns bland annat Terry O'Quinn (för mig känd som John Locke i tv-serien Lost) och Shelley Hack (Troll). 

Handling: En man som mördat hela sin familj, byter namn och utseende, för att sedan träffa en ny kvinna och flytta ihop med henne och hennes barn. Ska dom upptäcka vem den nye styvpappan egentligen är innan det är försent? 

Jag gillade The Stepfather från 1987. Den var mycket bättre och mer spännande en remaken som kom 2009. Terry O'Quinn gör ett riktigt bra jobb som läskig styvpappa. 

3,5/5

//Wilke

Possession (1981)

Possession är en surrealistisk, psykologisk drama-rysare från 1981 regisserad av Andrzej Zulawski (The Devil, That Most Important Thing: Love). I rollerna syns en ung Mark Neill (Jurassic Park) och Isabelle Adjani (Werner Herzogs Nosferatu). Monstereffekterna är gjorda av Carlo Rambaldi som bland annat stod för effekterna i E.T. och Alien. 

Handlingen är inte helt lätt att beskriva, men det här är min tolkning: En man och en kvinna ska separera efter att kvinnan erkänt att hon varit otrogen med en annan man i ett år. Denna separation kastar in båda karaktärerna i total galenskap. Mannen flyr verkligheten och fantiserar ihop (?) en ny perfekt, oskyldig version av kvinnan. Kvinnan börjar göda ett monster i sin nergångna lägenhet i Kreuzberg. Vad som är verklighet, och vad som sker i karaktärernas huvuden är ibland svårt att skilja på. 

Possession är en helt unik film. Jag har aldrig sett något liknande. Den är psykologisk, men lagom jobbig. Den innehåller en hel del våld och blod. Karaktärerna beter sig konstigt, och reagerar inte som en normal människa skulle reagera. Possession är filmad på ett speciellt sätt, och karaktärerna rör sig märkligt. Possession känns som en film som man kanske förstår mer utav, ju fler gånger man ser den. En film om separationer, driven av total galenskap. Den är filmad i Väst-Berlin, och Berlinmuren syns ofta i bakgrunden i flera scener. 

Överlag så var den intressant, men samtidigt väldigt kaosartad och svårbegriplig. Jag kollade upp lite recensioner på nätet och det verkar vara en film som många antingen älskar eller hatar. Jag lägger mig någonstans i mitten. 

3/5

//Wilke

Parasite (2019)

Parasite är en koreansk thriller och mörk komedi från 2019 regisserad av Bong Joon Ho (Okja). I rollerna syns bland annat Song Kang-Ho (The Host), Park So-Dam (The Priests) och Choi Woo-Sik (Okja). 

Handling: En fattig och desperat arbetarklassfamilj försöker infiltrera och ta över en stenrik överklassfamiljs hem. 

Parasite var en väldigt spännande film. Man håller på arbetarfamiljen, även om de porträtteras som en slags anti-hjältar. Filmen är tydligt samhällskritisk, och jag tycker den är väldigt dialektiskt, alltså filosofin om motsatsernas enhet och kamp mot varandra. En underhållande och våldsam thriller med en stor dos mörk humor. Se den! 

4/5

//Wilke

The Elephant Man (1980)

The Elephant Man från 1980 är en mörk dramafilm, regisserad av David Lynch (Twin Peaks, Eraserhead). The Elephant Man är baserad på den verkliga historien om den gravt missbildade mannen Joseph Merrick och hans liv i England i slutet på 1800-talet. I rollerna syns en ung Anthony Hopkins (När Lammen Tystnar), John Hurt (1984, Alien) och Freddie Jones (Dune). 

Handling: Vi får följa "elefantmannen" Joseph Merricks liv från att vara en sevärdhet på en så kallad "freak show" till att han räddas av en ung läkare som vill hjälpa honom. Många människor försöker utnyttja honom längs vägen, och livet som missbildad i 1800-talets England är ingen höjdare. 

The Elephant Man är en stark film som man verkligen blir tagen av. David Lynchs filmer är ofta öppna för tolkning, men denna film är en av hans mer "normala" filmer. The Elephant Man gör misstaget att kalla huvudpersonen för "John Merrick", vilket var ett vanligt fel många gjorde förr, idag är det belagt att han hette Joseph Merrick. The Elephant Man är ingen skräckfilm, men tillräckligt udda för att få en recension på den här bloggen. 

4/5

//Wilke

Eraserhead (1977)

Dags för en så kallad "revisit". Eraserhead är en drama-rysare från 1977 regisserad av David Lynch (Twin Peaks, Lost Highway). I rollerna syns bland annat Jack Nance (för mig känd som Pete i Twin Peaks), Charlotte Stewart (Hotet Från Underjorden) och Jeanne Bates (Mullholland Dr.).

Handling: En man försöker att få sitt liv att fungera efter att hans flickvän fött en mystisk varelse. 

Eraserhead är en mycket atmosfärisk film. Jag gillar verkligen det industriella landskapet, och den drömlika känslan som präglar filmen. Det är 12 år sedan jag såg Eraserhead senast, och denna gång tyckte jag att filmen var mindre obehaglig. Det är intressant att se hur vissa element i från Eraserhead återkommer i flera av David Lynch filmer. 

Ett envist rykte säger att Eraserhead handlar om David Lynch rädsla för att bli pappa. Andra säger att filmen handlar om religion. Jag förstår båda teorierna men låter bli att själv spekulera. Eraserhead är en konstnärlig, mörk, atmosfärisk film. Ett mästerverk! 

5/5

//Wilke