The Long Walk (2025)

The Long Walk är en dystopisk äventyrs-rysare från 2025 regisserad av Francis Lawrence (The Hunger Games: Catching Fire). I rollerna syns bland annat Cooper Hoffman (Old Guy), David Jonsson (Alien: Romulus) och Ben Wang (Karate Kid: Legends). The Long Walk är baserad på en berättelse av Stephen King. 

Handling: I en nära framtid har USA blivit en total diktatur. Varje år anordnas en tävling där ett 50-tal unga män ska vandra så långt de bara kan. De som inte orkar, eller tappar tempo avrättas direkt av militärer som åker bredvid deltagarna. Vilka kommer överleva? Hur långt kommer de orka gå?

Det som var bra med The Long Walk var att man kände för många av karaktärerna. Det som var dåligt var att jag tyckte att de missade flera tillfällen att utöka handlingen. Det är en bra berättelse, men man hade ganska enkelt kunna göra den ännu bättre, om filmskaparna slängt in lite mer drama, förräderi och sabotage. Bra, men filmen kunde varit bättre. 

3/5

//Wilke

Companion (2025)

Companion är en science fiction-rysare från 2025 regisserad av Drew Hancock. I rollerna syns bland annat Sophie Thatcher (Heretic), Jack Quaid (Scream 5) och Rupert Friend (Death of Stalin). 

Handling: En grupp vänner ska spendera en helg i ett fint hus i skogen, men när det visar sig att en av dom inte är en människa, så blir det stora problem. 

Jag gillade Companion. Min kompis Julia sa att filmen kändes som ett avsnitt av antologi-tv-serien Black Mirror, vilket jag håller med om. Filmen innehåller även en del mörk humor, vilket är uppskattat. Dock har filmen en del logiska luckor i handlingen, vilket sänker betyget något, men trots det så var den bra och sevärd.

3/5

//Wilke

Heretic (2024)

Heretic är en skräck-thriller från 2024 regisserad av Scott Beck och Bryan Woods (A Quiet Place). I rollerna syns Hugh Grant (About a Boy), Sophie Thatcher (Companion) och Chloe East (The Fabelmans). 

Handling: Två missionerande mormon-tjejer kidnappas av en äldre, galen man. Mannen vill krossa deras religiösa övertygelse, på ett väldigt skräckinjagande sätt. 

Det bästa med Heretic är dialogen, är man intresserad av religioner, eller skeptisk till religioner, så kommer man att tycka att filmen är väldigt spännande. Heretic är lite av ett kammarspel, med tre karaktärer på en plats genom större delen av filmen. Riktigt bra och spännande!

4/5

//Wilke

Army of Darkness - Evil Dead 3 (1992)

Då avslutar vi min så kallad "revisit" till Evil Dead-trilogin med den tredje och sista filmen Army of Darkness. För regi står åter igen Sam Raimi (The Evil Dead, Spiderman) och i rollerna syns bland annat Bruce Campbell (The Evil Dead), Marcus Gilbert (Rambo III) och Bill Moseley (House of a 1000 Corpses). 

Handling: Våran motorsågssvingande hjälte Ash har kastats bakåt i tiden till medeltiden. Här måste han hitta den onda boken "Nekronomicon" för att ta sig tillbaka till sin egen tid. 

Army of Darkness går att sammanfatta på följande vis: större budget än tidigare, mer humor än tidigare, mer äventyr och mindre skräck. En rolig och nostalgisk film på enbart 1 timme och 20 minuter. Ash är dessutom arrogantare än någonsin. Skitkul! 

4/5

//Wilke

The Endless (2017)

The Endless är en "Lovecraftiansk" science fiction-rysare från 2017 regisserad av duon Justin Benson och Aaron Moorhead (Synchronic). I rollerna syns regissörerna själva och bland annat Lew Temple (The Devils Rejects). 

Handling: Två bröder besöker en Heavens Gate-liknande UFO-sekt som de lämnade för 10 år sedan. Den ena brodern dras in i sekten igen medans den andra vill lämna. Det visar sig att sekten dyrkar ett övernaturligt väsen som kan ändra på tid och rum. Hur ska det gå?

The Endless var spännande, stundvis lite läskig och lagom psykologisk. Dock känns det som att mycket av mysteriet lämnas olöst. Trots att jag inte konsumerar mycket serier, så tror jag faktiskt att den här filmen hade gjort sig bättre som serie, där bröderna hade kunnat djupdyka i mysteriet mer. Nu känns det bara som att man rörde vid ytan. De hade kunnat göra så mycket mer av storyn. 

The Endless kan nog tilltala dig som gillar författaren Lovecraft, tv-serien Lost och Donnie Darko.

3/5

//Wilke

Evil Dead 2 (1987)

Det är dags för en till så kallad "revisit" på en gammal favorit. Jag överdriver inte när jag säger att jag sett Evil Dead 2: Dead By Dawn minst 30 gånger. För regi står åter igen Sam Raimi (The Evil Dead, Spiderman) och i huvudrollen briljerar Bruce Campbell (The Evil Dead) i rollen som Ash. 

Handling: Ash och hans flickvän ska spendera en lugn helg i en avlägsen stuga i skogen. Dessvärre råkar de släppa lös en uråldrig övernaturlig ondska, som kommer i formen av demoner som kallas "deadites". Dottern till stugans ägare är på väg dit, ska Ash överleva?

Evil Dead 2 är ett mästerverk. Filmen är mästerligt filmad och klippt, den går i ett vansinnigt tempo, specialeffekterna är fantastiska och Bruce Campbells slap-stick-humor är fantastisk. Ash får så jävla mycket stryk genom filmen. Till skillnad från originalet, så innehåller uppföljaren en stor dos humor. Den perfekta skräckfilmen. 

5/5

//Wilke

The Evil Dead (1981)

Dags för en så kallad "re-visit" hos en gammal vän. The Evil Dead är filmen som startade hela subgenren med skräckfilmer om ungdomar som blir attackerade av något övernaturligt i en stuga i skogen. För regi står Sam Raimi (Spiderman) och i huvudrollen ser vi Bruce Campbell (Maniac Cop). 

Handling: Fem ungdomar ska tillbringa en helg i en avlägsen stuga, djupt inne i skogen. Väl där råkar de släppa lös uråldriga, blodtörstiga demoner från en annan värld. 

The Evil Dead är en fantastisk film, där filmskaparna verkligen gör så mycket de kunde göra och lite till, trots en minimal budget. Bruce Campbells ikoniska karaktär "Ash" är inte helt utvecklad till det han komma skall, men man känner fortfarande igenom honom. Evil Deads enda problem är att den faller lite i skuggan för sin uppföljare, Evil Dead 2, som är ännu bättre. Dessutom bör det nämnas att The Evil Dead är en mer renodlad skräckfilm till skillnad från uppföljarna. 

4/5

//Wilke

8MM (1999)

8MM eller "Super 8" som den lanserades som i Sverige, är en spännande mysterie-thriller-rysare regisserad av Joel Schumacher (Phone Booth). I huvudrollen syns favoriten Nicolas Cage (Wild At Heart, Color Out of Space) tillsammans med bland annat Joaquin Phoenix (Gladiator) och Peter Stormare (Big Lebowski). 

Handling: En gammal dam har hittat en mycket problematisk film när hon städat upp efter sin rike make efter att han dött. Filmen föreställer tortyr och mord på en ung kvinna. Nicolas Cage spelar en privatdetektiv som får i uppgift att försöka leta reda på vem kvinnan var, om hennes familj lever, vilka som skapade filmen osv. Cage måste ge sig in i en smutsig pornografisk värld för att få svaren på alla frågorna. 

8MM var mycket spännande! Den påminner litegrann om typ "När Lammen Tystnar" eller "Seven". En underskattad film, som jag verkligen tyckte om. Nicolas Cage och Joaquin Phoenix är ett bra radarpar!

4/5

//Wilke

The Skin I Live In (2011)

The Skin I Live In är en spansk skräck-thriller från 2011 regisserad av Pedro Almodovar (The Room Next Door). I rollerna ser vi Antonio Banderas (Zorro) och Elena Anaya (Van Helsing). 

Handling: En framgångsrik plastikkirurg har skapat en slags syntetisk hud. En mystisk kvinna verkar hållas fången hos honom. Vem är hon och hur hamnade hon i kirurgens fångenskap?

The Skin I Live In var inte så grafisk som jag trodde den skulle vara. Handlingen för tankarna till Bride of Frankenstein och Dr Phibes-filmerna. Spännande, och med en bra twist på slutet! 

3/5

//Wilke

Monster: The Ed Gein Story (2025)

Monster: The Ed Gein Story är den tredje säsongen av tv-serien "Monster" där varje säsong behandlar en känd mördare som funnits på riktigt. "Monster" är bland annat skapad av Ryan Murphy (American Horror Story) och i rollen som den ökände mördaren Ed Gein ser vi Charlie Hunnam (Children of Men, Sons of Anarchy). 

Handling: Vi får följa den verklige schizofrena mördaren och gravplundraren Ed Geins liv och ogärning. 

Monster: The Ed Gein Story tar sig väldigt stora friheter när det gäller att förhålla sig till den verkliga historien om Ed Gein. Vissa saker kan jag förstå att man lägger till, för att bättra på handlingen, men det bör sägas att denna serie bygger mycket på skrönor och rykten om Ed Gein. Här följer några exempel som inte stämmer överens med den verkliga historien:

1. Det finns inga bevis för att Gein var nekrofil. 
2. Det finns inga bevis på att Gein hade en flickvän, där emot kan han ha gått på dejt med tjejen i fråga.
3. Gein hade ingen relation med butiksägaren som han sedan mördade. 
4. Gein hjälpte inte till med att fånga in Ted Bundy. 
5. Ed Gein använde aldrig en motorsåg. 
6. Gein dödade förmodligen bara två personer. 

Som ni hör så är den här serien en fantasifull återberättelse av historien om Ed Gein. Jag accepterade det i början, för handlingens skull, fram till avsnitt 6 (av 8). Men i de två sista avsnitten så ballar serien ur totalt, och överger helt och hållet den verkliga historien om Ed Gein. Det kändes lite som ett fritt fall.

Hade jag fått bestämma så hade serien tagit slut efter avsnitt 6. Med det sagt så var serien ändå underhållande och spännande, och det bästa med serien är Charlie Hunnam som Ed Gein, som han spelar helt otroligt bra. Blandade känslor med andra ord. 

3/5

//Wilke

It Follows (2014)

It Follows är en spännande Skräck-Thriller från 2014 regisserad av David Robert Mitchell (Under the Silver Lake). I rollerna syns bland annat Maika Monroe (Longlegs) och Keir Gilchrist (Dead Silence).

Handling: En tjej får en mystisk förbannelse efter att haft sex med en kille. Hon blir nu förföljd av ett övernaturligt väsen som kommer döda henne om den får tag i henne. 

It Follows var spännande och intressant. Jag gillade att det övernaturliga väsendet byter skepnad, vilket gör att filmen får en paranoid tillvaro. 

3,5/5

//Wilke

Dont Breathe 2 (2021)

Don't Breathe 2 är som ni kan gissa uppföljaren till skräck-thrillern Don't Breathe från 2016. Den här filmen är regisserad av Rodo Sayagues, som producerade den första filmen. I rollerna syns bland annat Stephen Lang (Avatar) och Madelyn Grace (They Live in the Gray). 

Handling: Ett gäng före detta militärer anfaller huset där den blinde extremt farliga mannen bor. Vad vill dom? Vem ska överleva? 

Jag finner flera problem med Dont Breathe 2. För det första så får man knappt lära känna någon av karaktärerna, så man bryr sig inte om de överlever eller inte. För det andra blir det konstigt att den blinde mannen blir typ filmens hjälte, när man vet om alla hemskheter han gjorde i den första filmen och för det tredje så är filmen full med så kallade "plot holes", som att till exempel inkräktarnas hund helt plötsligt byter sida, vilket inte känns realistiskt.

En del tuffa dödsscener, och spännande ibland, men mycket svagare än den första filmen. 

2,5/5

//Wilke 

Dream Scenario (2023)

Dream Scenario är en mörk komedi/rysare/thriller från 2023. För regi står Christoffer Borgli. I rollerna syns favoriten Nicolas Cage (Wild At Heart), Julianne Nicholson (Togo) och Marnie McPhail (Trap). 

Handling: En professor (Cage) börjar av en oförklarlig anledning dyka upp i folks drömmar. Fler och fler människor börjar drömma om honom, och när drömmarna börjar ta sig en allt obehagligare karaktär, så börjar folk vända sig mot honom. 

Dream Scenario var en udda men spännande film. Det är kul att se Cage i en roll som en mer eller mindre normal kille. Jag tyckte filmen tappade lite på slutet, men överlag så var det en bra film! 

3,5/5

//Wilke

Don't Breathe (2016)

Don't Breathe är en spännande thriller-rysare från 2016 regisserad av Fede Alvarez (Alien: Romulus). I rollerna syns bland annat Stephen Lang (Avatar), Jane Levy (Evil Dead 2013) och Dylan Minnette (Scream 5).

Handling: Tre ungdomar ska göra inbrott hos en blind man för att stjäla hans livs besparingar. Vad dom inte vet är att den blinde mannen är en extremt farlig före detta soldat som har en mörk hemlighet. 

Jag gillade Dont Breathe! Man känner för karaktärerna, och sitter som på nålar genom filmen. Det känns som Dont Breathe kan ha fungerat lite som inspiration till filmen "Barbarian". Mycket bra! 

4/5

//Wilke

The Sixth Sense (1999)

The Sixth Sense, eller Sjätte Sinnet, som den heter i Sverige, är en övernaturlig thriller regisserad av M Night Shyamalan (The Visit, The Village). I rollerna syns Bruce Willis (Die Hard) och en ung Haley Joel Osment (Tusk). 

Handling: En barnpykolog (Willis) försöker hjälpa en pojke som säger att han ser spöken. 

The Sixth Sense är i skrivande stund Shyamalans bästa film. Jag har sett den flera gånger tidigare, och den är såklart bäst första gången man ser den och inte känner till den extremt bra twisten i slutet. Filmen är dock så bra att man kan se den många gånger.  Jag vågar nog hävda att detta är Bruce Willis bästa roll. Gripande och spännande. 

4/5

//Wilke

Lolita (1962)

Vi fortsätter med att ta oss ann Stanley Kubrick's (The Shining, A Clockwork Orange) mindre kända filmer. Lolita är en problematisk drama/kriminalfilm från 1962. I rollerna syns bland annat James Mason (Salem's Lot), Sue Lyon (Alligator) och favoriten Peter Sellers (Rosa Pantern-filmerna), i en mer seriös roll. 

Handling: Styvfar blir kär i sin 14-åriga styvdotter. Dotterns mor dör, vilket gör att deras olämpliga relation kan fortsätta. En uppburen teaterman vill även han ha styvdottern, och börjar förfölja henne. 

Lolita är en bra film, med en problematisk men spännande handling. Originalet är bättre än remaken från 1990-talet, som jag också sett. De båda versionerna framställer flickan Dolores Haze olika, i 1990-talsversionen så sexualiseras hon mer, och beter sig stundvis väldigt konstigt och excentriskt, i originalet är hon inte sexualiserad på samma sätt, och beter sig mer normalt. 

Inget mästerverk, men en spännande film. 

3,5/5

//Wilke

The Ring (2002)

The Ring är en thriller-rysare från 2002 regisserad av Gore Verbinski (Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl). I rollerna syns bland annat Naomi Watts (Funny Games, King Kong, Mullholland Drive). 

Handling: En journalist försöker lösa mysteriet med en mystisk videokassett. Alla som ser VHS-bandet dör inom sju dagar. 

Jag är faktiskt lite förvånad över The Ring. Jag trodde att filmen mer skulle vara en kavalkad av så kallade "jump scares", som skräckfilmer från den här tiden ofta är fulla av. Men The Ring är mer av en mystrie-thriller som för tankarna till filmer som Shutter Island och liknande. Jag gillade The Ring, men känner att jag inte riktigt fick svar på alla frågor som ställs i filmen. 

3,5/5

//Wilke

The Hunger Games 3 - Mockingjay Part 1 (2014)

Mockingjay Part 1 är förvirrande nog den tredje filmen i ordningen i Hunger Games-franchisen. För regi står åter igen Francis Lawrence (The Hunger Games 2) och i rollerna återfinns Jennifer Lawrence (The Hunger Games), Woody Harrelson (Triangle of Sadness) och Philip Seymour Hoffman (Red Dragon). 

Handling: Det kokar i de undre skikten och revolution står för dörren. Strider bryter ut mellan den onda huvudstaden där överklassen lever i lyx och distrikten där folk har det fattigt och jävligt. Ska huvudpersonen Katniss leda upproret mot huvudstaden?

Mockingjay Part 1 känns som en ganska dåligt genomtänkt film. Det fanns massor med saker jag inte gillade med filmens handling, där ibland:
1. När Katniss ska spela in propaganda-videon för motståndet, så är hon så kass skådespelare att de måste skicka henne till en krigszon för att hon ska kunna hålla ett bra tal. Detta kändes bara dumt. 
2. Att Katniss stundvis bryr sig mer om en kille (Peeta) än att rädda hela landet från den tyranniska huvudstaden känns väldigt egocentriskt och dumt. 
3. Katniss sång var cringe. 

Filmen är för det mesta underhållande, men kvalitetsmässigt är den ett stort tapp från de tidigare två filmerna. 

2,5/5

//Wilke

The Hunger Games 2 - Catching Fire (2013)

Jag recenserade den första Hunger Games-filmen för tretton år sedan när den kom ut. Nu har jag sett om den, och även bestämt mig för att se resten av filmerna i serien. The Hunger Games: Catching Fire är den andra filmen i ordningen. För regi står denna gång Francis Lawrence (I Am Legend) och i rollerna syns bland annat Jennifer Lawrence (X-Men-filmerna), Josh Hutcherson (The Hunger Games) och Philip Seymour Hoffman (Red Dragon). 

Handling: Efter Katniss och Peetas seger i förra filmen, så börjar uppror pyra ute i distrikten där arbetarklassen bor. Den härskande klassen i huvudstaden bestämmer sig för att ordna ännu ett hungerspel, där endast vinnare från tidigare spel ska delta. Denna gång blir det i en arena utformad som en djungel, men en stor sjö i mitten. 

Jag gillade att Catching Fire djupdyker mer i den värld som The Hunger Games utspelar sig i. Det är mer science fiction än i den första filmen, och vi får lära oss mer om hur samhället i denna värld fungerar. Starkare än den första filmen. 

3,5/5

//Wilke

Alien: Romulus (2024)

Alien: Romulus är den sjunde Alien-filmen i ordningen, och utspelar sig efter originalet Alien från 1979. För regi står Fede Alvarez (Don't Breathe) och i rollerna syns bland annat Cailee Spaeny (Civil War), Spike Fearn (The Batman) och David Jonsson, som gör en riktigt bra skådespelarinsats som robot. 

Handling: Ett gäng unga vuxna bor i en slags gruvstad i en koloni i rymden. De vill sluta jobba åt det ondskefulla företaget som styr kolonin med järnhand och söka lyckan på en annan planet. En i gänget har upptäckt en övergiven rymdstation som de kan ta sig till, och via den rymdstationen sedan ta sig vidare till planeten de vill starta sina nya liv på. Problemet är bara att den övergivna rymdstationen inte är så övergiven, här väntar horder av aliens, men det vet inte gänget om än.

Alien: Romulus är riktigt bra! Den refererar/spinner vidare på både Alien (1979) och Prometheus (2012), vilket jag tycker är spännande. Jag gillade ju faktiskt även den utskällda Prometheus!!! Alien: Romulus lyckas återskapa mycket av samma känsla som återfinns i originalet. Det enda jag kan klaga på är att karaktärerna känns lite väl unga för att kunna flyga rymdfarkoster och liknande. Annars är det en av de bättre uppföljarna!

4/5

//Wilke 

Independence Day (1996)

Independence Day är en påkostad science fiction från 1996 regisserad av Roland Emmerich (The Day After Tomorrow). I rollerna syns Will Smith (Men In Black), Bill Pullman (Det Våras För Rymden) och Jeff Goldblum (The Fly).

Handling: Ett gäng gigantiska rymdfarkoster svävar ovanför några av vår planets största städer. Det är rymdvarelser som vill oss illa. Vi får följa USAs president (Bill Pullman), en ung stridspilot (Will Smith) och en satellit-forskare (Jeff Goldblum) och hur de reagerar på att jorden får besök av fientliga utomjordingar. 

Independence Day är som en seriösare version av "Mars Attacks". Filmen är tydligt inspirerad av de så kallade Atomic Age-filmerna från 1950-talet. I en scen tittar till och med en karaktär på "The Day The Earth Stood Still" från 1951. Den var inte dålig, men kanske inte heller jätte speciell. En typisk science fiction med hög budget. En del av de datoranimerade effekterna har åldrats bra, andra lite sämre. 

3/5

//Wilke

Cocaine Bear (2023)

Cocaine Bear är en äventyrs-skräck-komedi från 2023 regisserad av Elizabeth Banks, som vanligtvis är skådespelare känd från Hunger Games-filmerna. I rollerna syns bland annat Keri Russel (Dawn of the Planet of the Apes), Alden Ehrenreich (Solo: A Star Wars Story) och Christian Convery (The Monkey). 

Handling: Vi får följa flera olika grupper, som befinner sig i ett naturreservat, där en aggressiv björn, hög på kokain också befinner sig. Grupperna är ett par barn som försvunnit, en förälder som letar efter barnen, ett gäng skogsvaktare som försöker hitta björnen, ett gäng kriminella som letar efter kokainet björnen tagit, och ett gäng poliser, som letar efter de kriminella. 

Cocaine Bear är underhållande, och jag gillade humorn i filmen. Filmen är även ordentligt våldsam, med mycket splatter, vilket gör att den kvalar in här på bloggen.

Tydligen bygger filmen på en verklig händelse i Kentucky, USA på 1980-talet, där ett gäng kriminella gömde kokain i skogen, som en björn sedan åt upp och dog av. Det är dock inte särskilt likt handlingen i denna film, där björnen blir beroende av kokain, och dödar folk i sin abstinens. 

3,5/5

//Wilke

The Monkey (2025)

The Monkey är en skräck-komedi från 2025 regisserad av Osgood Perkins (Longlegs). I rollerna syns bland annat Theo James (Divergent), Christian Convery (Cocaine Bear) och i en liten roll Elijah Wood (Sagan om Ringen). The Monkey är baserad på Stephen Kings novell "Den Förskräckliga Apan". 

Handling: En mamma och hennes tvillingsöner får sina liv förstörda när en leksaks-apa hittas i deras hus. Apan bär nämligen på en förbannelse och varje gång den spelar på sin trumma så dör folk i närheten. 

Jag gillade verkligen The Monkey, det är intressant att regissören Perkins gör en så annorlunda film, jämfört med hans tidigare mycket mer seriösa film "Longlegs". The Monkey's utförande är seriöst, men filmen tar samtidigt inte sig själv på något jättestort allvar. En perfekt balans mellan skräckfilm och komedi. 

4/5

//Wilke

Trap (2024)

Trap är en thriller regisserad av M Night Shyamalan (Sjätte Sinnet, The Village). I rollerna syns bland annat Josh Hartnett (30 Days of Night, Halloween H20), regissörens dotter Saleka Shyamalan och Hayley Mills (Tiger Bay). 

Handling: En pappa och hans dotter är på popkonsert när konserten helt plötsligt omringas av tungt beväpnade poliser. Pappan bär på en hemlighet. 

Jag är lite kluven över vad jag tyckte om Trap. Filmen är underhållande, men den är samtidigt inte bra. Shyamalans dotter gör en ganska dålig skådespelarinsats och Hartnett spelar stundvis över och känns inte trovärdig. Konceptet var spännande, men utförandet var sådär. Bättre kan du, Shyamalan! 

2,5/5

//Wilke

Watership Down (1978)

Watership Down, eller "Den Långa Flykten" är en tecknad mörk drama-thriller från 1978 baserad på boken med samma namn av Richard Adams. Rösterna görs bland annat av John Hurt (Alien, 1984, Elefantmannen), Ralph Richardson (Time Bandits, Tales from the Crypt) och John Bennett (The Fifth Element, The Pianist). 

Handling: Ett gäng vilda kaniner måste fly efter att människor förstör deras hem. De ska ta sig till Watership Down, en skyddad kulle där de kan leva tryggt. Vägen dit kantas dock av död och faror. 

Watership Down är inte en barnfilm, utan det är en tecknad drama-thriller med en hel del blod och död. Boken är en analogi för det som författaren upplevde under det andra världskriget där gruppen kaniner vi får följa symboliserar den brittiske författaren och hans kamrater under kriget, medans den onde kaninen Woundwort, hans underhuggare och deras land Efrafa symboliserar tyska soldater och nazi-tyskland. 

Jättebra film, nu ska jag ta tag i att läsa boken. 

4/5

/Wilke

The Substance (2024)

Varning till känsliga tittare, för The Substance är en så kallad "Body Horror", alltså kött, blod, slaffs och missbildade kroppar. För regi står fransyskan Coralie Fargeat (Revenge) och i rollerna ser vi bland annat Demi Moore (Ghost) och Margaret Qualley (Once Upon a Time in Hollywood). 

Handling: En kvinna som är en stor tv-personlighet börjar bli "för gammal" för att vara en sexikon på TV. Hon blir kontaktad av ett mystiskt företag som erbjuder henne att börja leva en sorts dubbelliv genom en ung "avatar" som ska ta världen med storm. Hon tackar ja, och får leva varannan vecka som sig själv, och varannan vecka genom sin unga "avatar". Det attraktiva livet med att vara ung igen, blir snart en besatthet och reglerna om varannan vecka får absolut inte brytas. 

Uppfriskande med en smart David Cronenberg-doftande Body Horror! Jag hade gett den 4 av 5 om det inte vore för slutet, då filmen väljer att gå en spritt språngande galen väg istället för att avsluta allt på ett mer snyggt sätt, som hade passat resten av filmen bättre. Oavsett så var det en bra film! 

3,5/5

//Wilke

Promising Young Woman (2020)

Promising Young Woman är en psykologisk thriller från 2020 regisserad av Emerald Fennell (Saltburn). I rollerna syns bland annat Carey Mulligan (Drive) och Clancy Brown (Starship Troopers, Nyckeln Till Frihet). 

Handling: En kvinna viger sitt liv åt att hämnas på killar som utnyttjar kvinnor. Hon spelar jätteberusad, följer med killar hem, för att sedan straffa dom. Detta efter att hennes bästa vän tagit sitt liv efter en våldtäkt och hon har en plan att tillslut få tag i förövaren. 

Promising Young Woman var riktigt spännande, det känns inte riktigt som att jag kan ge filmen rättvisa när jag försökte beskriva handlingen här på bloggen. Jag gillade twisten i slutet som jag inte var beredd på. 

3,5/5

//Wilke

Night of the Lepus (1972)

Night of the Lepus är en djurskräckfilm från 1972 regisserad av William F Claxton, som regisserat ett gäng avsnitt av The Twiligt Zone. I rollerna syns bland annat Janet Leigh (Psycho, The Fog) och Rory Calhoun (Motel Hell). 

Handling: Gigantiska kaniner anfaller! Vi får följa ett gäng människor på den US-amerikanska landsbygden och hur de försöker sätta stopp för kaninerna. 

Det är lite roligt att filmskaparna väljer att göra en film där det gulligaste, minst läskiga djuret på våran planet är monstret. Night of the Lepus är kanske inte en bra film, men jag gillar ambitionen. Det bästa med filmen är alla scener där kaninerna springer fram genom välgjorda modellandskap som faktiskt får kaninerna att se stora ut. 

Sevärd, men kanske inte jättebra. 

2,5/5

//Wilke

Troll (1986)

Troll är en fantasy/rysare/komedi från 1986 regisserad av John Carl Buechler (Fredag den 13e Del 7). I rollerna syns bland annat Michael Moriarty (The Stuff, Q: The Winged Serpent), Noah Hathaway (The Neverending Story) och i en konstig biroll Julia Louis-Dreyfus (Seinfeld).

Handling: Harry Potter och hans familj (Japp, familjen heter Potter och både pappan och sonen heter Harry) flyttar in i en lägenhet. Snart blir familjens dotter tagen av ett troll, som succesivt jobbar sig igenom alla lägenheter och byter ut deras hyresgäster mot magiska djur. Passande nog bor även en god häxa i en av lägenheterna och Harry Potter Jr måste nu tillsammans med häxan bekämpa trollet. 

Man kan inte anklaga Troll för att vara en bra film. Effekterna är stundvis riktigt bra, men dialogen och handlingen är ett totalt haveri. Ett exempel på den usla dialogen är när häxan ska berätta för Harry om varför trollet vill dom illa: 

Häxan: That Harry, my boy, is a troll, or specificly Torak - the troll. 
Harry: Whats a troll?
Häxan: A fairy of sorts... Mean... and very strong!
Häxan pekar på en ful teckning som föreställer en man och en kvinna. 
Häxan: Look at that! Its me, and that was Torak. 
Harry: Torak?
Häxan: End the shatter and listen up! Before there where countrys, before there where presidents, there were just the world. One big place! And in this place there were fairys and there were humans. The leaders of both kingdoms decided that no one side would rule the other, that the kingdoms would be equally divided between the two of them. But that didnt set well with Torak and some of the fairys, they wanted to control the world so there was a great big war. The good humans won, and the rebel fairys was condemned to darkness. 
Harry: and Torak was turned in to a troll?
Häxan: For all eternity! 

Betyget för Troll blir lågt eftersom det är en dålig film. Dock är Troll så dålig att den blir rolig, och det är ju alltid något! Ett roligt haveri till film, med en handling som stundvis är obegriplig och stundvis är skrattretande. 

2/5

//Wilke

28 Dagar Senare (2002)

Detta blir min sexhundrafemtionde recension. Det firar vi med att återvända till en gammal favorit som jag såg senast för över 10 år sedan. 

28 Dagar Senare, eller 28 Days Later är en brittisk rysare från 2002 regisserad av Danny Boyle (Trainspotting, Slumdog Millionaire, Pistol). I rollerna syns bland annat Cillian Murphy (Batman Begins), Naomie Harris (Moonlight) och Alex Palmer (Eden Lake). 

Handling: En man vaknar upp på ett tomt sjukhus i London efter att ha legat i koma. Det visar sig att samhället kollapsat under tiden han varit i koma. Snart slår han sig samman med några andra överlevare för att tillsammans ta sig till platsen där en mystisk radiosignal sänds ifrån. 

Stilbildande film som utan tvekan fungerat som inspiration till The Walking Dead och The Last of Us. 28 Dagar Senare är i sin tur utan tvekan inspirerad av The Last Man on Earth från 1964, som jag också rekommenderar. 28 Dagar Senare är en spännande film som är väldigt snyggt filmad. 

4/5

//Wilke

Blue Velvet (1986)

Favoriten David Lynch gick tyvärr bort här om veckan, och tanken slog mig att det är dags att se om de filmer jag inte sett på åratal. Blue Velvet är Lynchs fjärde långfilm från 1986 och beskrivs bäst som en psykologisk mysterie-thriller. I rollerna syns bland annat Kyle MacLachlan (Twin Peaks), Laura Dern (Jurassic Park) och Dennis Hopper (Motorsågsmassakern 2). 

Handling: En ung man (MacLachlan) hittar ett avhugget öra. Han kontaktar en polis, vars dotter (Dern) har hört sin pappa tala om att örat kan ha något att göra med en sångerska. Tillsammans ska de två ungdomarna försöka lista ut mysteriet med örat och de dras in i en farlig värld. 

Blue Velvet känns lite som en generalrepetition inför Lynch senare mästerverk, tv-serien Twin Peaks. Bäst är dock Dennis Hopper som den spritt språngande galne gangstern Frank. Spännande, stämningsfull och perfekt mystisk. 

Vila i frid, David Lynch! 

4/5

//Wilke

Vertigo (1958)

Vertigo, eller "Studie i Brott" som den lanserades som i Sverige, är en mysterie-drama-thriller från 1958 regisserad av Alfred Hitchcock (Psycho). I rollerna syns James Stewart (Anatomy of a Murder) och Kim Novak. 

Handling: En höjdrädd före detta polis blir kär i tjejen han fått i uppdrag att förfölja. En märklig och mystisk historia tar vid. 

"Vertigo" är den fjärde Hitchcock-filmen jag ser. Jag förstår faktiskt inte varför den kallas ett mästerverk. Den var bra, stundvis spännande men ibland kändes den även långdragen. Jag tycker inte att Vertigo spelar i samma liga som Psycho, The Birds och Rear Window som jag sett tidigare. 

3/5

//Wilke

Salo, or the 120 days of Sodom (1975)

Salo, eller Sodoms 120 Dagar är en kontroversiell italiensk dramafilm från 1975 som innehåller en hel del våld, avföring och naket. För regi stod Pier Paolo Pasolini (Nights of Cabiria), som mördades efter att filmen slutförts. "Salo" bygger på mannen som namngett Sadismen, Markis De Sade's ökända bok "De 120 dagarna i Sodom". 

Handling: I Mussolinis Italien tvingar ett gäng fascister 18 ungdomar att göra allt som dom önskar. 

Jag har tidigare läst ungefär en fjärdedel av boken som den här filmen bygger på. I filmen har handlingen flyttats från 1700-talets Frankrike till fascismens italien. Den franska adeln har bytts ut mot italienska fascister. Många hävdar att boken är en kritik mot den franska adeln, så då antar jag att man kan tolka filmen som en kritik mot fascismen?  

Oavsett budskap så är "Salo" en unik film, och jag förstår varför den fått det rykte den har. Filmen innehåller bland annat scener med sexuella övergrepp och scener där folk äter bajs. Sådan tur är så är ingenting på riktigt, och de grövsta scenerna är filmade på ett sätt så att man faktiskt inte ser så mycket. 

Intresset för den här filmen är lite som intresset för "Cannibal Holocaust". Filmens rykte och "lore" är nog större än filmen själv. Jag vet inte om den var jättebra, men intressant var det att se en film som är så omtalad. 

2,5/5

//Wilke

Nosferatu (2024)

Jag hängde på låset och gick och kollade på nya Nosferatu dagen den släpptes i Sverige. För regi står Robert Eggers (The VVitch, The Lighthouse) och i rollerna syns bland annat Willem Dafoe (The Lighthouse, Spiderman), Lily-Rose Depp (Tusk) och Bill Skarsgård (It). Om det är någon som skulle göra en Noferatu-film, så är det Eggers, har jag sagt under det gångna året. 

Noferatu, bygger som bekant på Bram Stokers Dracula, men namnen på karaktärerna och filmen ändrades första gången berättelsen skulle filmatiseras 1922, efter att familjen Stoker hotat med stämning. 

Handling: En ung mäklare reser till Transylvanien för att sälja ett gammalt hus i Tyskland till en ond greve, som råkar vara vampyr. 

Jag gillade att Bill Skarsgård gör sin egen Greve Orlok, utan att försöka kopiera Max Schreck eller Klaus Kinski som spelat karaktären tidigare. Jag gillade även Lily Rose-Depps skådespelarinsats som förde tankarna stundvis till filmen Possesion. Bäst var Willem Dafoe som Van Helsing-karaktären Von Franz. 

Jag gillade även hur de slagit ihop Renfield-karaktären Knock med mäklarens chef. 

Eggers Nosferatu är inte lika psykologiskt intensiv som The Lighthouse eller The VVitch, utan den är mer en spännande, mysig, gotisk dramarysare. 

4/5

//Wilke