The Ring (2002)

The Ring är en thriller-rysare från 2002 regisserad av Gore Verbinski (Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl). I rollerna syns bland annat Naomi Watts (Funny Games, King Kong, Mullholland Drive). 

Handling: En journalist försöker lösa mysteriet med en mystisk videokassett. Alla som ser VHS-bandet dör inom sju dagar. 

Jag är faktiskt lite förvånad över The Ring. Jag trodde att filmen mer skulle vara en kavalkad av så kallade "jump scares", som skräckfilmer från den här tiden ofta är fulla av. Men The Ring är mer av en mystrie-thriller som för tankarna till filmer som Shutter Island och liknande. Jag gillade The Ring, men känner att jag inte riktigt fick svar på alla frågor som ställs i filmen. 

3,5/5

//Wilke

The Hunger Games 3 - Mockingjay Part 1 (2014)

Mockingjay Part 1 är förvirrande nog den tredje filmen i ordningen i Hunger Games-franchisen. För regi står åter igen Francis Lawrence (The Hunger Games 2) och i rollerna återfinns Jennifer Lawrence (The Hunger Games), Woody Harrelson (Triangle of Sadness) och Philip Seymour Hoffman (Red Dragon). 

Handling: Det kokar i de undre skikten och revolution står för dörren. Strider bryter ut mellan den onda huvudstaden där överklassen lever i lyx och distrikten där folk har det fattigt och jävligt. Ska huvudpersonen Katniss leda upproret mot huvudstaden?

Mockingjay Part 1 känns som en ganska dåligt genomtänkt film. Det fanns massor med saker jag inte gillade med filmens handling, där ibland:
1. När Katniss ska spela in propaganda-videon för motståndet, så är hon så kass skådespelare att de måste skicka henne till en krigszon för att hon ska kunna hålla ett bra tal. Detta kändes bara dumt. 
2. Att Katniss stundvis bryr sig mer om en kille (Peeta) än att rädda hela landet från den tyranniska huvudstaden känns väldigt egocentriskt och dumt. 
3. Katniss sång var cringe. 

Filmen är för det mesta underhållande, men kvalitetsmässigt är den ett stort tapp från de tidigare två filmerna. 

2,5/5

//Wilke

The Hunger Games 2 - Catching Fire (2013)

Jag recenserade den första Hunger Games-filmen för tretton år sedan när den kom ut. Nu har jag sett om den, och även bestämt mig för att se resten av filmerna i serien. The Hunger Games: Catching Fire är den andra filmen i ordningen. För regi står denna gång Francis Lawrence (I Am Legend) och i rollerna syns bland annat Jennifer Lawrence (X-Men-filmerna), Josh Hutcherson (The Hunger Games) och Philip Seymour Hoffman (Red Dragon). 

Handling: Efter Katniss och Peetas seger i förra filmen, så börjar uppror pyra ute i distrikten där arbetarklassen bor. Den härskande klassen i huvudstaden bestämmer sig för att ordna ännu ett hungerspel, där endast vinnare från tidigare spel ska delta. Denna gång blir det i en arena utformad som en djungel, men en stor sjö i mitten. 

Jag gillade att Catching Fire djupdyker mer i den värld som The Hunger Games utspelar sig i. Det är mer science fiction än i den första filmen, och vi får lära oss mer om hur samhället i denna värld fungerar. Starkare än den första filmen. 

3,5/5

//Wilke

Alien: Romulus (2024)

Alien: Romulus är den sjunde Alien-filmen i ordningen, och utspelar sig efter originalet Alien från 1979. För regi står Fede Alvarez (Don't Breathe) och i rollerna syns bland annat Cailee Spaeny (Civil War), Spike Fearn (The Batman) och David Jonsson, som gör en riktigt bra skådespelarinsats som robot. 

Handling: Ett gäng unga vuxna bor i en slags gruvstad i en koloni i rymden. De vill sluta jobba åt det ondskefulla företaget som styr kolonin med järnhand och söka lyckan på en annan planet. En i gänget har upptäckt en övergiven rymdstation som de kan ta sig till, och via den rymdstationen sedan ta sig vidare till planeten de vill starta sina nya liv på. Problemet är bara att den övergivna rymdstationen inte är så övergiven, här väntar horder av aliens, men det vet inte gänget om än.

Alien: Romulus är riktigt bra! Den refererar/spinner vidare på både Alien (1979) och Prometheus (2012), vilket jag tycker är spännande. Jag gillade ju faktiskt även den utskällda Prometheus!!! Alien: Romulus lyckas återskapa mycket av samma känsla som återfinns i originalet. Det enda jag kan klaga på är att karaktärerna känns lite väl unga för att kunna flyga rymdfarkoster och liknande. Annars är det en av de bättre uppföljarna!

4/5

//Wilke 

Independence Day (1996)

Independence Day är en påkostad science fiction från 1996 regisserad av Roland Emmerich (The Day After Tomorrow). I rollerna syns Will Smith (Men In Black), Bill Pullman (Det Våras För Rymden) och Jeff Goldblum (The Fly).

Handling: Ett gäng gigantiska rymdfarkoster svävar ovanför några av vår planets största städer. Det är rymdvarelser som vill oss illa. Vi får följa USAs president (Bill Pullman), en ung stridspilot (Will Smith) och en satellit-forskare (Jeff Goldblum) och hur de reagerar på att jorden får besök av fientliga utomjordingar. 

Independence Day är som en seriösare version av "Mars Attacks". Filmen är tydligt inspirerad av de så kallade Atomic Age-filmerna från 1950-talet. I en scen tittar till och med en karaktär på "The Day The Earth Stood Still" från 1951. Den var inte dålig, men kanske inte heller jätte speciell. En typisk science fiction med hög budget. En del av de datoranimerade effekterna har åldrats bra, andra lite sämre. 

3/5

//Wilke

Cocaine Bear (2023)

Cocaine Bear är en äventyrs-skräck-komedi från 2023 regisserad av Elizabeth Banks, som vanligtvis är skådespelare känd från Hunger Games-filmerna. I rollerna syns bland annat Keri Russel (Dawn of the Planet of the Apes), Alden Ehrenreich (Solo: A Star Wars Story) och Christian Convery (The Monkey). 

Handling: Vi får följa flera olika grupper, som befinner sig i ett naturreservat, där en aggressiv björn, hög på kokain också befinner sig. Grupperna är ett par barn som försvunnit, en förälder som letar efter barnen, ett gäng skogsvaktare som försöker hitta björnen, ett gäng kriminella som letar efter kokainet björnen tagit, och ett gäng poliser, som letar efter de kriminella. 

Cocaine Bear är underhållande, och jag gillade humorn i filmen. Filmen är även ordentligt våldsam, med mycket splatter, vilket gör att den kvalar in här på bloggen.

Tydligen bygger filmen på en verklig händelse i Kentucky, USA på 1980-talet, där ett gäng kriminella gömde kokain i skogen, som en björn sedan åt upp och dog av. Det är dock inte särskilt likt handlingen i denna film, där björnen blir beroende av kokain, och dödar folk i sin abstinens. 

3,5/5

//Wilke

The Monkey (2025)

The Monkey är en skräck-komedi från 2025 regisserad av Osgood Perkins (Longlegs). I rollerna syns bland annat Theo James (Divergent), Christian Convery (Cocaine Bear) och i en liten roll Elijah Wood (Sagan om Ringen). The Monkey är baserad på Stephen Kings novell "Den Förskräckliga Apan". 

Handling: En mamma och hennes tvillingsöner får sina liv förstörda när en leksaks-apa hittas i deras hus. Apan bär nämligen på en förbannelse och varje gång den spelar på sin trumma så dör folk i närheten. 

Jag gillade verkligen The Monkey, det är intressant att regissören Perkins gör en så annorlunda film, jämfört med hans tidigare mycket mer seriösa film "Longlegs". The Monkey's utförande är seriöst, men filmen tar samtidigt inte sig själv på något jättestort allvar. En perfekt balans mellan skräckfilm och komedi. 

4/5

//Wilke

Trap (2024)

Trap är en thriller regisserad av M Night Shyamalan (Sjätte Sinnet, The Village). I rollerna syns bland annat Josh Hartnett (30 Days of Night, Halloween H20), regissörens dotter Saleka Shyamalan och Hayley Mills (Tiger Bay). 

Handling: En pappa och hans dotter är på popkonsert när konserten helt plötsligt omringas av tungt beväpnade poliser. Pappan bär på en hemlighet. 

Jag är lite kluven över vad jag tyckte om Trap. Filmen är underhållande, men den är samtidigt inte bra. Shyamalans dotter gör en ganska dålig skådespelarinsats och Hartnett spelar stundvis över och känns inte trovärdig. Konceptet var spännande, men utförandet var sådär. Bättre kan du, Shyamalan! 

2,5/5

//Wilke

Watership Down (1978)

Watership Down, eller "Den Långa Flykten" är en tecknad mörk drama-thriller från 1978 baserad på boken med samma namn av Richard Adams. Rösterna görs bland annat av John Hurt (Alien, 1984, Elefantmannen), Ralph Richardson (Time Bandits, Tales from the Crypt) och John Bennett (The Fifth Element, The Pianist). 

Handling: Ett gäng vilda kaniner måste fly efter att människor förstör deras hem. De ska ta sig till Watership Down, en skyddad kulle där de kan leva tryggt. Vägen dit kantas dock av död och faror. 

Watership Down är inte en barnfilm, utan det är en tecknad drama-thriller med en hel del blod och död. Boken är en analogi för det som författaren upplevde under det andra världskriget där gruppen kaniner vi får följa symboliserar den brittiske författaren och hans kamrater under kriget, medans den onde kaninen Woundwort, hans underhuggare och deras land Efrafa symboliserar tyska soldater och nazi-tyskland. 

Jättebra film, nu ska jag ta tag i att läsa boken. 

4/5

/Wilke

The Substance (2024)

Varning till känsliga tittare, för The Substance är en så kallad "Body Horror", alltså kött, blod, slaffs och missbildade kroppar. För regi står fransyskan Coralie Fargeat (Revenge) och i rollerna ser vi bland annat Demi Moore (Ghost) och Margaret Qualley (Once Upon a Time in Hollywood). 

Handling: En kvinna som är en stor tv-personlighet börjar bli "för gammal" för att vara en sexikon på TV. Hon blir kontaktad av ett mystiskt företag som erbjuder henne att börja leva en sorts dubbelliv genom en ung "avatar" som ska ta världen med storm. Hon tackar ja, och får leva varannan vecka som sig själv, och varannan vecka genom sin unga "avatar". Det attraktiva livet med att vara ung igen, blir snart en besatthet och reglerna om varannan vecka får absolut inte brytas. 

Uppfriskande med en smart David Cronenberg-doftande Body Horror! Jag hade gett den 4 av 5 om det inte vore för slutet, då filmen väljer att gå en spritt språngande galen väg istället för att avsluta allt på ett mer snyggt sätt, som hade passat resten av filmen bättre. Oavsett så var det en bra film! 

3,5/5

//Wilke

Promising Young Woman (2020)

Promising Young Woman är en psykologisk thriller från 2020 regisserad av Emerald Fennell (Saltburn). I rollerna syns bland annat Carey Mulligan (Drive) och Clancy Brown (Starship Troopers, Nyckeln Till Frihet). 

Handling: En kvinna viger sitt liv åt att hämnas på killar som utnyttjar kvinnor. Hon spelar jätteberusad, följer med killar hem, för att sedan straffa dom. Detta efter att hennes bästa vän tagit sitt liv efter en våldtäkt och hon har en plan att tillslut få tag i förövaren. 

Promising Young Woman var riktigt spännande, det känns inte riktigt som att jag kan ge filmen rättvisa när jag försökte beskriva handlingen här på bloggen. Jag gillade twisten i slutet som jag inte var beredd på. 

3,5/5

//Wilke

Night of the Lepus (1972)

Night of the Lepus är en djurskräckfilm från 1972 regisserad av William F Claxton, som regisserat ett gäng avsnitt av The Twiligt Zone. I rollerna syns bland annat Janet Leigh (Psycho, The Fog) och Rory Calhoun (Motel Hell). 

Handling: Gigantiska kaniner anfaller! Vi får följa ett gäng människor på den US-amerikanska landsbygden och hur de försöker sätta stopp för kaninerna. 

Det är lite roligt att filmskaparna väljer att göra en film där det gulligaste, minst läskiga djuret på våran planet är monstret. Night of the Lepus är kanske inte en bra film, men jag gillar ambitionen. Det bästa med filmen är alla scener där kaninerna springer fram genom välgjorda modellandskap som faktiskt får kaninerna att se stora ut. 

Sevärd, men kanske inte jättebra. 

2,5/5

//Wilke

Troll (1986)

Troll är en fantasy/rysare/komedi från 1986 regisserad av John Carl Buechler (Fredag den 13e Del 7). I rollerna syns bland annat Michael Moriarty (The Stuff, Q: The Winged Serpent), Noah Hathaway (The Neverending Story) och i en konstig biroll Julia Louis-Dreyfus (Seinfeld).

Handling: Harry Potter och hans familj (Japp, familjen heter Potter och både pappan och sonen heter Harry) flyttar in i en lägenhet. Snart blir familjens dotter tagen av ett troll, som succesivt jobbar sig igenom alla lägenheter och byter ut deras hyresgäster mot magiska djur. Passande nog bor även en god häxa i en av lägenheterna och Harry Potter Jr måste nu tillsammans med häxan bekämpa trollet. 

Man kan inte anklaga Troll för att vara en bra film. Effekterna är stundvis riktigt bra, men dialogen och handlingen är ett totalt haveri. Ett exempel på den usla dialogen är när häxan ska berätta för Harry om varför trollet vill dom illa: 

Häxan: That Harry, my boy, is a troll, or specificly Torak - the troll. 
Harry: Whats a troll?
Häxan: A fairy of sorts... Mean... and very strong!
Häxan pekar på en ful teckning som föreställer en man och en kvinna. 
Häxan: Look at that! Its me, and that was Torak. 
Harry: Torak?
Häxan: End the shatter and listen up! Before there where countrys, before there where presidents, there were just the world. One big place! And in this place there were fairys and there were humans. The leaders of both kingdoms decided that no one side would rule the other, that the kingdoms would be equally divided between the two of them. But that didnt set well with Torak and some of the fairys, they wanted to control the world so there was a great big war. The good humans won, and the rebel fairys was condemned to darkness. 
Harry: and Torak was turned in to a troll?
Häxan: For all eternity! 

Betyget för Troll blir lågt eftersom det är en dålig film. Dock är Troll så dålig att den blir rolig, och det är ju alltid något! Ett roligt haveri till film, med en handling som stundvis är obegriplig och stundvis är skrattretande. 

2/5

//Wilke

28 Dagar Senare (2002)

Detta blir min sexhundrafemtionde recension. Det firar vi med att återvända till en gammal favorit som jag såg senast för över 10 år sedan. 

28 Dagar Senare, eller 28 Days Later är en brittisk rysare från 2002 regisserad av Danny Boyle (Trainspotting, Slumdog Millionaire, Pistol). I rollerna syns bland annat Cillian Murphy (Batman Begins), Naomie Harris (Moonlight) och Alex Palmer (Eden Lake). 

Handling: En man vaknar upp på ett tomt sjukhus i London efter att ha legat i koma. Det visar sig att samhället kollapsat under tiden han varit i koma. Snart slår han sig samman med några andra överlevare för att tillsammans ta sig till platsen där en mystisk radiosignal sänds ifrån. 

Stilbildande film som utan tvekan fungerat som inspiration till The Walking Dead och The Last of Us. 28 Dagar Senare är i sin tur utan tvekan inspirerad av The Last Man on Earth från 1964, som jag också rekommenderar. 28 Dagar Senare är en spännande film som är väldigt snyggt filmad. 

4/5

//Wilke

Blue Velvet (1986)

Favoriten David Lynch gick tyvärr bort här om veckan, och tanken slog mig att det är dags att se om de filmer jag inte sett på åratal. Blue Velvet är Lynchs fjärde långfilm från 1986 och beskrivs bäst som en psykologisk mysterie-thriller. I rollerna syns bland annat Kyle MacLachlan (Twin Peaks), Laura Dern (Jurassic Park) och Dennis Hopper (Motorsågsmassakern 2). 

Handling: En ung man (MacLachlan) hittar ett avhugget öra. Han kontaktar en polis, vars dotter (Dern) har hört sin pappa tala om att örat kan ha något att göra med en sångerska. Tillsammans ska de två ungdomarna försöka lista ut mysteriet med örat och de dras in i en farlig värld. 

Blue Velvet känns lite som en generalrepetition inför Lynch senare mästerverk, tv-serien Twin Peaks. Bäst är dock Dennis Hopper som den spritt språngande galne gangstern Frank. Spännande, stämningsfull och perfekt mystisk. 

Vila i frid, David Lynch! 

4/5

//Wilke

Vertigo (1958)

Vertigo, eller "Studie i Brott" som den lanserades som i Sverige, är en mysterie-drama-thriller från 1958 regisserad av Alfred Hitchcock (Psycho). I rollerna syns James Stewart (Anatomy of a Murder) och Kim Novak. 

Handling: En höjdrädd före detta polis blir kär i tjejen han fått i uppdrag att förfölja. En märklig och mystisk historia tar vid. 

"Vertigo" är den fjärde Hitchcock-filmen jag ser. Jag förstår faktiskt inte varför den kallas ett mästerverk. Den var bra, stundvis spännande men ibland kändes den även långdragen. Jag tycker inte att Vertigo spelar i samma liga som Psycho, The Birds och Rear Window som jag sett tidigare. 

3/5

//Wilke

Salo, or the 120 days of Sodom (1975)

Salo, eller Sodoms 120 Dagar är en kontroversiell italiensk dramafilm från 1975 som innehåller en hel del våld, avföring och naket. För regi stod Pier Paolo Pasolini (Nights of Cabiria), som mördades efter att filmen slutförts. "Salo" bygger på mannen som namngett Sadismen, Markis De Sade's ökända bok "De 120 dagarna i Sodom". 

Handling: I Mussolinis Italien tvingar ett gäng fascister 18 ungdomar att göra allt som dom önskar. 

Jag har tidigare läst ungefär en fjärdedel av boken som den här filmen bygger på. I filmen har handlingen flyttats från 1700-talets Frankrike till fascismens italien. Den franska adeln har bytts ut mot italienska fascister. Många hävdar att boken är en kritik mot den franska adeln, så då antar jag att man kan tolka filmen som en kritik mot fascismen?  

Oavsett budskap så är "Salo" en unik film, och jag förstår varför den fått det rykte den har. Filmen innehåller bland annat scener med sexuella övergrepp och scener där folk äter bajs. Sådan tur är så är ingenting på riktigt, och de grövsta scenerna är filmade på ett sätt så att man faktiskt inte ser så mycket. 

Intresset för den här filmen är lite som intresset för "Cannibal Holocaust". Filmens rykte och "lore" är nog större än filmen själv. Jag vet inte om den var jättebra, men intressant var det att se en film som är så omtalad. 

2,5/5

//Wilke

Nosferatu (2024)

Jag hängde på låset och gick och kollade på nya Nosferatu dagen den släpptes i Sverige. För regi står Robert Eggers (The VVitch, The Lighthouse) och i rollerna syns bland annat Willem Dafoe (The Lighthouse, Spiderman), Lily-Rose Depp (Tusk) och Bill Skarsgård (It). Om det är någon som skulle göra en Noferatu-film, så är det Eggers, har jag sagt under det gångna året. 

Noferatu, bygger som bekant på Bram Stokers Dracula, men namnen på karaktärerna och filmen ändrades första gången berättelsen skulle filmatiseras 1922, efter att familjen Stoker hotat med stämning. 

Handling: En ung mäklare reser till Transylvanien för att sälja ett gammalt hus i Tyskland till en ond greve, som råkar vara vampyr. 

Jag gillade att Bill Skarsgård gör sin egen Greve Orlok, utan att försöka kopiera Max Schreck eller Klaus Kinski som spelat karaktären tidigare. Jag gillade även Lily Rose-Depps skådespelarinsats som förde tankarna stundvis till filmen Possesion. Bäst var Willem Dafoe som Van Helsing-karaktären Von Franz. 

Jag gillade även hur de slagit ihop Renfield-karaktären Knock med mäklarens chef. 

Eggers Nosferatu är inte lika psykologiskt intensiv som The Lighthouse eller The VVitch, utan den är mer en spännande, mysig, gotisk dramarysare. 

4/5

//Wilke