Island of Terror (1966)

Island of Terror, eller "Skelettdöden" som den lanserades som i Sverige, är en science fiction/rysare från 1966, regisserad av Hammer-regissören Terence Fisher (Horror of Dracula). I rollerna syns bland annat Peter Cushing (Star Wars, Curse of Frankenstein).

Handling: Befolkningen på en liten avlägsen Brittisk ö måste kämpa för sina liv när illasinnade varelser med tentakler anfaller.

Island of Terror är en bra film, men namnet på filmen känns lite tråkigt. Den borde hetat något i stil med "Attack of the Tentacles", för då hade nog fler människor fått upp ögonen för den. En intressant sak med filmen är att den är rätt blodig för sin tid. Vi får bland annat se människor som fått sina skelett utslitna ur sina kroppar.

3/5

//Wilke

Black Friday (1940)

Black Friday är en rysare/deckare från 1940 regisserad av Arthur Lubin (The Spider Woman Strikes Back, Phantom of the Opera 1943). I rollerna syns bland annat Boris Karloff (Frankenstein) och Bela Lugosi (Dracula).

Handling: I en hjärtoperation använder en doktor (Karloff) en bit av en död gangsters hjärna för att kunna rädda sin vän. Dock innebär detta att hans vän blir en Dr Jekyll/Mr Hyde-människa som växlar mellan sitt goda jag och den kriminellas onda jag. Denna gangster har även en annan gangster (Lugosi) efter sig.

I Black Friday så har både Karloff och Lugosi mycket dialog, vilket är ovanligt i filmer där de båda medverkar. Ofta blev det så att den ene fick all dialog medans den andra försvann i en liten biroll. I Black Friday får både Karloff och Lugosi visa vad de går för.

3/5

//Wilke

Lifeforce (1985)

Lifeforce, eller det fantastiska namnet "Rymdens Vampyrer" som den lanserades som i Sverige, är en science fiction-skräckfilm från 1985 regisserad av Tobe Hooper (Texas Chainsaw Massacre, Poltergeist). I rollerna syns bland annat Patrik Stewart (Star Trek, Green Room).

Handling: Ett gäng astronauter får med sig en rymdvampyr till jorden. Vampyren, som rymmer, är en lurig rackare som kan ta över folks kroppar och sinnen. Den är alltså inte helt lätt att fånga. Står invasionen från världsrymden för dörren?

Jag skulle vilja beskriva Lifeforce som en blandning mellan The Thing, Dracula och 60-talsrysaren Last Man on Earth. Jag är ju svag för både vampyrfilmer och science fictions, så Lifeforce är ju verkligen en film i min smak. Jag kommer garanterat att se den fler gånger. Jättebra.

4/5

//Wilke

The Rites of Frankenstein (1973)

The Rites of Frankenstein, även känd som "The Erotic Rites of Frankenstein" och "The Curse of Frankenstein" (ej att förväxla med Hammer-filmen med samma namn), är en skräckfilm regisserad av sleaze/b-filmslegenden Jesus "Jess" Franco. I rollerna syns bland annat Howard Vernon (Dracula prisoner of Frankenstein).

Jess Franco's filmer tenderar att antingen vara bedrövligt dåliga, eller underhållande. Gränsen är hårfin. Franco är känd för att han jobbade extremt snabbt, utan budget och att han ofta filmade 4-5 filmer samtidigt, med samma skådespelare och filmteam. Den här filmen är uppenbarligen inspelad samtidigt som "Daughter of Dracula" då samma scenografi och skådespelare återfinns i "Rites of Frankenstein".

Handling: Dr Frankensteins dotter som också kallas Dr Frankenstein, ska hämnas sin fars död genom att använda Frankensteins monster. Monstret ska döda en slags sektledare och hans kompanjon som är en kvinna som gör djurläten och är klädd i buskar och löv.

The Rites of Frankenstein känns som ett halvhjärtat försök att kopiera filmbolaget Hammers Frankenstein-filmer. En kvinna i början råkar ha sneakers på sig trots att filmen utspelar sig på 1800-talet och monstret ser ut som en ölburk. Det finns tydligen 2 versioner av filmen, och den jag såg var den mer städade spanska versionen. Så dåligt att det blir kul.

2½ / 5

//Wilke

Daughter of Dracula (1972)

Då var det dags för Daughter of Dracula från 1972. För regi står den legendariska sleaze/b-filmsregissören Jesus "Jess" Franco. Jess Franco är känd för att han producerade enormt många filmer på väldigt kort tid. Ofta filmade han 3-5 stycken samtidigt, med samma skådespelare och filmteam. Hans filmer är antingen riktigt kassa, eller så är de underhållande och bra.

Handling: En kvinna kallas till sin rika mors dödsbädd. Modern vill avslöja en hemlighet innan hon dör... Deras familj är vampyrer!

Daughter of Dracula är en rysare, som tyvärr fyller upp bristen på handling med lesbiska nakenscener. Filmen börjar intressant, men tar inte vara på den spännande början och blir bara en tråkig b-film med massa nakna vampyrer.

1½ / 5

//Wilke

Screamplay (1985)

Screamplay är en svartvit lågbudgetskräckfilm från 1985. Filmen är en tydlig hyllning till den tyska expressionismen och filmer som The Cabinet of Dr Caligari och Nosferatu. Regissören Rufus Butler Seder har förutom att han regisserat, även skrivit och klippt filmen kombinerat med att han även spelar huvudrollen. Filmen återfinns i det legendariska lågbudgetbolaget Tromas katalog, men Screamplay är verkligen inte en typisk Tromafilm.

Handling: Den unga manusförfattaren Edgar Allan anländer till Hollywood. Manuset han jobbar på är dock skrämmande likt de mord som börjat ske i Hollywood sedan han anlände.

Screamplay är en riktigt bra film. Någon som slog mig är att man snabbt glömmer att filmen är från 1985 då den så skickligt fångar atmosfären som återfinns i de riktiga klassikerna från 20, 30 och 40-talet.

4/5

//Wilke

Blood Hook (1986)

Blood Hook är en rysare från 1986 regisserad av Jim Mallon (Mystery Science Theater 3000). Filmen återfinns i det legendariska filmbolaget Tromas katalog. Troma är kända för att ge ut B-film med stort B, och Blood Hook är verkligen inget undantag.

Handling: Under en stor fisketävling börjar folk att dö. Mordvapnet är ett fiskespö!

Haha ja. Vad ska man säga? Filmen är alldeles för långdragen med sina 1 timme och 35 minuter speltid. Man bryr sig inte om någon av karaktärerna, då ingen har någon intressant personlighet, vilket stundvis gör filmen tråkig.

Blood Hook var dock inte bara skit. Trevlig 80-talskänsla som för tankarna till filmer som "Fredag den 13e". Slutstriden mellan skurken och hjälten (på bilden) kan också vara bland det sämsta jag sett. Jag skrattade rätt ut. Varför är inte denna scen mer känd? En ganska kass film som ibland är så kass att den blir kul.

1½ / 5

//Wilke

Frankenhooker (1990)

Det är lätt att välja bort en film med ett namn som "Frankenhooker", vore det inte för att det är Frank Henenlotter (Basket Case) som ligger bakom filmen, så hade jag antagligen aldrig sett den.

Handling: Den före detta läkarstudenten Jeffreys flickvän dör i en tragisk olycka med en gräsklippare. Han bestämmer sig för att försöka bygga ihop en ny kropp med kroppsdelar han tar från stans prostituerade kvinnor.

Karaktärerna är roliga, de beter sig lite som om de vore med i en Troma-film. Ingen karaktär är normal, alla spelar över medvetet. Frankenhooker är som en blandning av Re-Animator, Frankenstein och någon halvkass Troma-komedi. Inte direkt jättebra, men fortfarande underhållande.

2½ / 5

//Wilke

Omen 2 - Damien (1978)

Då är det dags för den andra filmen i ordningen i Omen-serien. För regi står denna gång Dan Taylor (Escape of the Planet of the Apes). I rollerna syns bland annat Lee Grant (Mullholland Drive) och Lance Henriksen (Aliens).

Handling: Damien, som vi fick reda på är son till Djävulen i förra filmen, är nu några år äldre. Han har adopterats av sin rika farbror och går på en militärskola. Olika människor som känner till Damiens riktiga jag börjar söka upp den intet anande farbrodern, men ska han tro dem innan det är försent?

Samma obehagliga musik som i första filmen. Dock saknar jag de gotiska skrämmande miljöerna som dominerar originalet. Omen 2 känns mycket mer 70-tal än den tidigare filmen. De svarta hundarna har bytts ut mot korpar, och Damien har mycket mer personlighet än vad han hade i originalet.

Överlag en okej uppföljare, men inte lika spännande som originalet.

2½/5

//Wilke