The Prisoner (1967) - Hela serien

The Prisoner är en klassisk science fiction/mysterie-serie från 1967. Patrick McGoohan (Braveheart, Scanners m.m.) är både regissör, manusförfattare och spelar huvudrollen. 

Handling: En man som jobbar som hemlig agent åt den brittiska regeringen blir kidnappad när han säger upp sig från jobbet. Mannen vaknar upp på en mystisk ö, i en underlig by där alla invånare verkar vara hjärntvättade. I byn har alla blivit av med sina namn och istället använder man nummer. Vår huvudkaraktär får namnet "Nummer 6". Det lilla samhällets diktator heter "Nummer 2" och till sin hjälp har han ett mystiskt ballongmonster. 

The Prisoner är en stilbildande serie, både David Lynch och tv-serien Lost har garanterat blivit inspirerade av The Prisoner. The Prisoner har även parodierats i ett avsnitt av The Simpsons där Homer hamnar på denna mystiska ö. Det bästa med serien är att den tar ut starka svängar utan förvarning. The Prisoner är totalt originell och jag har aldrig sett något liknande. 

Serien skulle fått en perfekt femma i betyg om det inte vore för några små saker. I två-tre avsnitt (av totalt 17) så överges huvudberättelsen för avstickare. Dessa avsnitt känns onödiga och är inte alls i samma klass som de övriga avsnitten, därför sänks betyget litegrann.

4,5/5

//Wilke

Weapons (2025)

Weapons är en mysterie-skräckfilm från 2025 regisserad av Zach Cregger (Barbarian). I rollerna syns bland annat Julia Garner (The Assistant), Alden Ehrenreich (Solo: A Star Wars Story) och Josh Brolin (de nya Dune-filmerna). 

Handling: När alla barn i en skolklass, för utom ett, försvinner spårlöst så pekas deras lärare ut som en häxa. Men är det verkligen läraren som är skyldig och är det verkligen en häxa inblandat?

Jag stämmer in i hyllningskörerna, Weapons är en fantastisk film. Filmen känns som något Stephen King skulle kunna hitta på, men denna gången är han oskyldig. Jag är även svag för det ockulta, som faktiskt är ett ämne som jag oftare än andra ämnen tycker är obehagligt på film. Weapons är mycket spännande, och nu kommer jag hålla ett extra öga på den här regissören. 

5/5

//Wilke

Cemetery Man / Dellamorte Dellamore (1994)

Cemetery Man, eller "Dellamorte Dellamore" som den heter på sitt originalspråk, är en italiensk drama-rysare med en del svart humor från 1994 regisserad av Michele Soavi (Stage Fright). I rollerna syns bland annat Rupert Everett (Napoleon 2023). 

Handling: En man och hans förståndshandikappade medhjälpare jobbar på en kyrkogård med uppgiften att åter döda de avlidna när de åter reser sig ur graven.

Cemetery Man är inte en stereotypisk italiensk rysare. Blod och specialeffekter är absolut en del av filmen, men filmen handlar också mycket om kärlek, döden och existentialism. Cemetery Man är dessutom extremt snyggt filmad. En smart och underhållande film som är helt unik. 

4/5

//Wilke

Vivarium (2019)

Vivarium är en psykologisk och psykadelisk rysare från 2019 regisserad av Lorcan Finnegan (The Surfer). I rollerna syns bland annat Imogen Poots (Green Room) och Jesse Eisenberg (Zombieland). 

Handling: Ett ungt par ska åka och träffa en mäklare och titta på ett hus dom är intresserade att köpa. Väl framme vid huset så visar det sig att hela kvarteret ser likadant ut, mäklaren försvinner, och de kan inte hitta vägen ut ur det labyrint-liknande kvarteret. 

Överlag var Vivarium en spännande film, men jag hade velat få mer förklarat för mig i slutet. Många frågor lämnas obesvarade och det sänker betyget. 

3/5

//Wilke

The Island of the Fishmen (1979)

The Island of the Fishmen är en italiensk äventyrs-rysare från 1979 regisserad av Sergio Martino (2019: After the Fall of New York, Mountain of the Cannibal God). I rollerna syns Barbara Bach (Short Night of Glass Dolls) och Richard Johnson (Zombie Flesh Eaters).

Handling: Ett gäng skeppsbrutna flyter i land på en mystisk ö. På ön träffar dom en professor, hans hemlighetsfulla fru och en stor flock med fiskmänniskor. 

The Island of the Fishmen känns som en blandning av Island of Lost Souls och Zombie Flesh Eaters. Effekterna är snygga och handlingen är oftast spännande. Richard Johnson är bra som skurk, men resten av karaktärerna är rätt intetsägande, vilket sänker betyget något. 

3/5

//Wilke

Us (2019)

Us är en skräckfilm från 2019 regisserad av Jordan Peele (Get Out). I rollerna syns bland annat Lupita Nyong'o (Black Panther) och Winston Duke (Nine Days). 

Handling: En kvinna och hennes familj ska spendera sommaren i familjens sommarhus när de plötsligt blir attackerade av vad som verkar vara deras dubbelgångare. 

Jag gillade den första timmen av filmen som fick mina tankar att fara till den gamla favoriten Funny Games. Men när "Us" sedan expanderar, så blir handlingen för otrolig och tokig. Det hade räckt om "Us" var en film om en familj som måste överleva en mystisk attack, men filmen väljer istället att alldeles för detaljerat förklara allt och spåra ur, på ett dåligt sätt. 

Första timmen var bra, andra timmen var inte så bra.

2,5/5

//Wilke

The Ugly Stepsister (2025)

The Ugly Stepsister, eller "Den Stygge Stesösteren" är en norsk drama-rysare/folksaga/body horror från 2025 regisserad av Emilie Blichfeldt. "The Ugly Stepsister" är en brutal tolkning av sagan "Askungen", som populariserats av bland annat Bröderna Grimm.

Handling: Filmen följer en av Askungens elaka styvsystrar i hennes kamp mot Askungen om vem som ska få gifta sig med en prins. Styvsystern är beredd att både stympa sig själv och äta binnikemask för att bli vackrare än Askungen. 

The Ugly Stepsister var en intressant tolkning av den klassiska sagan. Tolkningen är så pass originell att man inte vet vad som kommer hända i filmen. En av scenerna (den med binnikemasken) var bland det äckligaste jag sett i en film. Skådespelaren Lea Myren, som spelar "Elvira" gör ett kanonjobb verkligen. 

3,5/5

//Wilke

Scream 7 (2025)

Jag var på bio här om dagen och såg Scream 7. Denna gång är det manusförfattaren Kevin Williamson som står för regi, han var med och skrev manus till de två första Scream-filmerna. I rollerna syns Cortney Cox (samtliga Scream-filmer, Friends) och Neve Campbell (Scream), som återvänder efter att hon tackade nej till att vara med i den förra Scream-filmen. 

Handling: Sidney (Campbell) har startat ett nytt liv i en ny stad, när en ny Ghostface-mördare löper amok mot hennes nya nära och kära. Vem är den nya mördaren?

Jag har sett samtliga Scream-filmer, och kan konstatera att det inte finns någon dålig Scream-film. Scream 7 är underhållande, spännande och har glimten i ögat. Meta-humorn finns fortfarande kvar. Jag saknar ändå vissa karaktärer som är "mördade" för alltid, som till exempel Dewey och jag är inte helt nöjd med valet av mördare i denna film. 

Scream 7 är en bra film, men det finns starkare Scream-filmer i serien. 

3/5

//Wilke

The Land That Time Forgot (1974)

Vi fortsätter med att beta av olika "resa-till-en-annan-värld-filmer". The Land That Time Forgot är en äventyrsfilm från 1974 regisserad av Kevin Connor (Motel Hell). I huvudrollen ser vi ännu en gång Doug McClure, som inspirerat The Simpsons-karaktären Troy McClure. 

Handling: Under det första världskriget blir en tysk ubåt kapad av engelska och US-amerikanska sjömän, i tumultet som uppstår åker de vilse och finner en bortglömd kontinent. Här lever fortfarande dinosaurier och grottmän. Sjömännen måste hitta olja, så att de kan tanka ubåten och ta sig tillbaka till våran värld. 

The Land That Time Forgot är överlag en bra film. De praktiska specialeffekterna varierar från att vara väldigt snygga till ganska kassa, speciellt de flygande dinosaurierna, där man kan se trådar ibland, är inte så imponerande. Filmen har en bra blandning karaktärer, och det händer mycket, så den blir aldrig långtråkig. 

3/5

//Wilke

The Platform (2019)

The Platform, eller "El Hoyo" som är filmens originaltitel eller "Hålet", som den lanserades som i Sverige, är en spansk thriller-rysare från 2019 regisserad av Galder Gaztelu-Urrutia. I huvudrollen syns Ivan Massagué (Pans Labyrinth).

Handling: En man vaknar upp i ett mycket konstigt fängelse. Detta fängelse består av ett stort antal våningar med två fångar per våning. Varje dag transporteras en plattform full med mat, likt en hiss förbi alla våningar i fängelset. Det finns mat till alla, men om fångarna på de översta våningarna äter mer än vad dom behöver, så innebär det att maten tar slut innan den nått fångarna på våningarna längst ner. 

The Platform påminner litegrann om Squid Game, eftersom fångarna måste hitta tips och knep för att överleva. Filmen var väldigt spännande, och hade väldigt bra karaktärer. Bäst var karaktären Trimagasi med sin catchphrase "Uppenbarligen...". 

4/5

//Wilke

Warlords of the Deep (1978)

Warlords of the Deep (ej att blanda ihop med War-Gods of the Deep) eller Warlords of Atlantis, som den också är känd som, är en äventyrsfilm från 1978 regisserad av Kevin Connor (Motel Hell). I rollerna syns bland annat Doug McClure, som kanske är kändast som mannen som inspirerat The Simpsons-karaktären Troy McClure. 

Handling: Ett gäng vetenskapsmän och sjömän upptäcker Atlantis och måste besegra diverse djur och monster för att kunna fly från den sjunkna staden.

Ett minus är Atlantis-folket, som ser väldigt 70-tal ut. Även handlingen är stundvis tunn och ibland blir filmen fånig. Ett plus med "Warlords of the Deep" är att karaktärerna är bra och att monstren är välgjorda praktiska effekter, sånt gillar jag. 

Blandad kompott. 

2,5/5

//Wilke

Creature (1985)

Creature eller "The Titan Find" som den också är känd som, är en science fiction-rysare från 1985 som utan problem kan beskrivas som en Alien-rip off. För regi står William Malone (House on Haunted Hill 1999) och i rollerna syns Klaus Kinski (Nosferatu, Fitzcarraldo), Wendy Schaal (som gör rösten till Francine i American Dad) och Annette McCarthy (för mig känd som bedragerskan Evelyn i Twin Peaks). 

Handling: Ett rymdskepp med en besättning som jobbar åt ett multinationellt företag landar på en mystisk planet där de träffar på en livsfarlig rymdvarelse. Låter det bekant?

Det positiva med "Creature" är scenografin, som är väldigt stämningsfull. Ett annat plus är effekterna, som är gjorda av samma team som gjorde effekterna till "Aliens". En annan sak jag gillar är att de personer som dödas av rymdvarelsen kommer igen som en typ av zombies.

Det negativa med filmen är att den är lite väl lik Alien, med skillnaden att karaktärerna inte beter sig som de astronauter och vetenskapsmän de ska föreställa. De äter främmande saker de hittar på planeten, de tar av sig hjälmarna och testar att andas osv. En annan negativ sak är att alla karaktärer är platta, och man bryr sig inte vad som händer med dom. Ibland är dock filmen så "B" att den blir rolig. 

2,5/5

//Wilke

At The Earths Core (1976)

At The Earths Core är en science fiction/fantasy/äventyrsfilm från 1976 regisserad av Kevin Connor (Motel Hell). I rollerna syns Doug McClure (B-filmsskådespelaren som kanske är mest känd för att ha inspirerat The Simpsons-karaktären Troy McClure) och favoriten Peter Cushing (Star Wars, Curse of Frankenstein). 

Handling: En forskare (Cushing) och hans assistent (McClure) har byggt en maskin som ska borra sig fram till jordens kärna. Väl där upptäcker dom en helt ny värld, full av monster men även primitiva människor. De måste nu hjälpa människorna att göra uppror mot de varelser som förslavar människorna. Ska de lyckas?

At The Earths Core håller ett högt tempo, och blir aldrig långtråkig. Det här är en film för dig som gillar praktiska specialeffekter. Vissa är riktigt snygga, medans andra inte åldrats så väl. Cushing spelar för ovanlighetens skull en rolig karaktär, vilket är kul att se. Även kameraarbetet är riktigt snyggt. At The Earths Core är en rolig, ganska galen äventyrsfilm. 

3/5

//Wilke 

Frankenstein (2025)

Dags för en recension på den senaste Frankenstein-filmen. För regi står Guillermo Del Toro (The Shape of Water). I rollerna syns bland annat Oscar Isaac (Dune: Part One), Jacob Elordi (Euphoria), Christoph Waltz (Inglorious Basterds) och Mia Goth (Suspiria-remaken). 

Handling: Manisk vetenskapsman vill besegra döden genom att skapa en levande varelse av döda kroppsdelar. Allt går inte som han tänkt sig. 

Jag är en stor beundrare av de gamla Universal-skräckfilmerna. De klassiska monstren som Dracula, Frankensteins monster, Mumien och The Wolf Man har alltid fascinerat mig, så när det kommer nya filmer om de gamla monstren så tenderar jag att ge dom en chans!

Del Toros Frankenstein har en del intressanta aspekter. Jag gillar hur han smyger in referenser till de gamla filmerna från 1930-talet, och att han samtidigt introducerar nya koncept till historien om Frankensteins monster. Frankenstein (2025) är en bra modern version av den klassiska historien, men den överträffar inte de tre första Frankenstein-filmerna Frankenstein (1931), Bride of Frankenstein (1935) och Son of Frankenstein (1939).

3,5/5

//Wilke