The Exorcist 3 (1990)

Exorcisten 3 är som ni säkert redan förstått, den tredje filmen i ordningen i Exorcisten-serien. För regi står denna gång William Peter Blatty, som är författaren till boken "Exorcisten" som den första filmen bygger på. I rollerna syns bland annat George C Scott (för mig känd som generalen i Dr Strangelove), Ed Flanders (Salem's Lot) och Nicol Williamson (Spawn).

Handling: En polis undersöker några mord som leder honom till en fängslad man som förmodligen är besatt av en mäktig demon. 

Exorcisten 3 lyckas faktiskt fånga den obehagliga känslan som präglar den första filmen, och stundvis är den faktiskt läskig. En bra film, som du borde se om du gillar den första filmen. 

3/5

//Wilke

The Exorcist 2 - The Heretic (1977)

Exorcisten 2 - The Heretic är en väldigt udda uppföljare till den klassiska filmen Exorcisten från 1973. Linda Blair som spelade den unga tjejen Reagan i förra filmen är tillbaka. Utöver Blair så hittar vi även Richard Burton (som jag minns som O'Brien i 1984), Louise Fletcher (kändast som Nurse Ratched i Gökboet) och James Earl Jones (rösten till Darth Vader i Star Wars) i rollerna. För regi står John Boorman (Hope and Glory)

Handling: Flickan Reagan får reda på att hon fortfarande har demonen Pazuzu i sig. Samtidigt får vi följa en präst som undersöker varför prästerna dog från förra filmen. 

Exorcisten 2 är en film som börjar bra men blir mer och mer obegriplig ju längre filmen går. Den är absolut inte tråkig, men den känns inte heller som en Exorcisten-film. Konstig, obegriplig och ibland ganska B, men samtidigt konstnärlig och underhållande. Oförtjänt dåligt rykte. 

2½ / 5

//Wilke

Nightmare on Elm Street 2 - Freddy's Revenge (1985)

Nightmare on Elm Street 2 - Freddy's Revenge är som ni hör på namnet den andra filmen i ordningen om drömdemonen Freddy Krueger. För regi står denna gång Jack Sholder (Alone in the Dark) och i huvudrollen syns i vanlig ordning Robert Englund (Nightmare on Elm Street 1-7, Freddy VS Jason).

Handling: En snubbe flyttar till Elm Street och börjar drömma om barnmördaren Freddy Krueger som försöker döda honom. 

Nightmare on Elm Street 2 är en helt okej film. Det är inte den bästa filmen i serien, men den är helt klart underhållande. 

2½ / 5

//Wilke

Return of the Living Dead Part 3 (1993)

Return of the Living Dead 3 är en film som förföljt mig i många år. Jag vet inte hur ofta filmens omslagsbild dykt upp i mitt liv, och nu har jag äntligen sett den. För regi står Brian Yuzna (Bride of Re-Animator, Society) och i rollerna syns bland annat Melinda Clarke (Spawn) och Mike Moroff (Robocop). 

Handling: En snubbe och en tjej bryter sig in på en hemlig militärbas där de ser hur forskare väcker de döda till liv igen. När tjejen omkommer i en motorcykelolycka så tar snubben henne till militärbasen och får liv i henne igen. Den levande döda tjejen är nu mer intresserad av att äta människokött än vad hon var innan. 

Return of the Living Dead 3 är en bra film, men den är väldigt olik originalet. I den här filmen är humorn i princip helt borta, och istället för att fokusera på en stor zombieinvasion så handlar filmen egentligen bara om en zombie. Jag gillade den, men den känns helt ärligt inte riktigt som en uppföljare till Return of the Living Dead.

3/5

//Wilke

Return of the Living Dead Part 2 (1988)

Return of the Living Dead 2 är en skräckkomedi/zombiefilm från 1988 regisserad av Ken Wiederhorn (Shock Waves). I rollerna syns bland annat Dana Ashbrook (för mig känd som Bobby i Twin Peaks), James Karen (Poltergeist) och Suzanne Snyder (Killer Clowns from Outer Space). 

Handling: Ett gäng ungar råkar öppna behållarna som fick de levande döda att återuppstå i förra filmen, zombieapokalypsen är igång igen. 

Return of the Living Dead 2 har både positiva och negativa sidor. De positiva med filmen är specialeffekterna med snygga zombies, mycket action och karaktären Dr Mandel, som jag tycker är rätt rolig. De negativa sidorna är filmens brist på handling, som ersätts med action, att filmen saknar det fantastiska soundtracket som originalet hade och att 90% av all humor i filmen faller platt. 

2½ / 5

//Wilke

Night of the Creeps (1986)

Night of the Creeps är en skräckkomedi från 1986 regisserad av Fred Dekker (Monster Squad). I rollerna syns bland annat Tom Atkins (The Fog, Halloween 3) och Jason Lively (för mig känd som sonen Rusty i Ett Päron till Farsa). 

Handling: Night of the Creeps påminner mycket om en klassisk "high school-film" fast med mörk twist. En nördig kille försöker få till det med en populär tjej. Tråkigt nog så har aliens skickat ett gäng snigelliknande varelser till jorden som tar över folks kroppar och gör dem till levande döda. Ska zombieinvasionen förstöra den nördiga killens chans med den populära tjejen?

Night of the Creeps är en rolig, självmedveten film som för tankarna till filmer som "Scream" och "Return of the Living Dead". Filmen är full med referenser till gamla skräckfilmer och flera karaktärer är döpta efter kända skräckfilmsregissörer. Underhållande! Väldigt 1980-tal.

3½ / 5

//Wilke

In Search of Darkness (2019)

In Search of Darkness är en dokumentär om skräckfilm, från 1980-talet, regisserad av David Weiner. I denna fullspäckade dokumentär intervjuas bland annat John Carpenter (Halloween, The Thing), Stuart Gordon (Re-Animator), Joe Dante (The Howling, Gremlins), Kane Hodder (Jason i flera Friday the 13th-filmer), Jeffrey Combs (Re-Animator, The Frighteners), Daug Bradley (Pinhead i Hellraiser) och Caroline Williams (Texas Chainsaw Massacre 2) för att nämna några namn. 

In Search of Darkness har ett mycket bra upplägg, där hela 1980-talet plöjs igenom, ett år i taget, och en film i taget. Filmen ägnar ca 5-10 minuter till varje film. Dokumentären är 4 timmar och 20 minuter lång, vilket jag till en början kände mig lite skeptisk till. Formatet är dock så pass smidigt, och intervjuerna är så pass intressanta att en över 4 timmar lång dokumentär kändes som 90 minuter-2 timmar lång. 

In Search of Darkness är den perfekta dokumentären om 80-talets skräckfilmer. Gillar du 80-talsskräck så kommer du inte bli besviken. 

5/5

//Wilke

Repulsion (1965)

Repulsion är en psykologisk dramarysare från 1965 regisserad av Roman Polanski (Rosemary's Baby, Fearless Vampire Killers). I rollerna syns bland annat Catherine Deneuve (The Hunger), John Fraser (El Cid) och Yvonne Furneaux (The Mummy 1959). 

Handling: Vi får följa en kvinna som tycker att det är väldigt jobbigt med närhet och sex. När hennes syster, som hon bor ihop med, åker på semester med sin nya pojkvän så störtar hon in i en djup depression. Hon drabbas av paranoia och snart blir det blodigt. 

Repulsion är en bra film, men jag tyckte inte att den är det mästerverk, som många upphöjer den till. En film för dig som gillar psykologiska, långsammare rysare. 

3/5

/Wilke

Scanners (1981)

Då är det dags att göra en så kallad "revisit" på Scanners. Scanners är en science fiction-rysare från 1981 regisserad av David Cronenberg (The Fly, Naked Lunch). I rollerna syns bland annat Jennifer O'Neill (The Reincarnation of Peter Proud), Stephen Lack (Dead Ringers), Lawrence Dane (Bride of Chucky) och Michael Ironside (Starship Troopers).

Handling: Scanners är människor med övernaturliga krafter. De kan läsa tankar och styra folks handlingar. En scanner med extraordinärt starka krafter måste stoppa en annan scanner som håller på att bygga upp en armé som han tänker ta makten med. 

Jag gillade Scanners när jag såg den för över 10 år sedan, och jag kan tycka att den faktiskt var ännu bättre nu när jag såg om den. Effekterna är extremt bra, och den klassiska scenen med det exploderande huvudet är bland det bästa jag sett i praktiska effekter. En av Cronenbergs bästa filmer. 

4/5

//Wilke

The Island of Dr. Moreau (1996)

The Island of Dr. Moreau är en utskälld science fiction-rysare från 1996 regisserad först av Richard Stanley (Color Out of Space), som sedan fick sparken och ersattes av John Frankenheimer (The Manchurian Candidate). Filmen bygger på en berättelse av H.G. Wells, och är en remake på klassikern Island of Lost Souls från 1932. I rollerna syns bland annat Val Kilmer (Batman Forever, The Doors), Marlon Brando (Gudfadern) och David Thewlis (Omen 2006). 

Handling: En man, vars flygplan störtat, hamnar på Dr. Moreau's mystiska ö. Doktorn håller på att försöka göra om djur till människor. Har Moreau verkligen kontroll över situationen? Vissa av djurmänniskorna börjar bli less. 

Jag har tänkt att jag ska se en del filmer med dåligt rykte för att se om ryktena stämmer eller om internets självutnämnda filmexperter har fel. The Island of Dr Moreau har en del fel, och man märker att produktionen kantats av problem. Filmen är dock en helt okej filmatisering av historien om Dr. Moreau, men originalet från 1932 är bra mycket bättre. 

2½ / 5

//Wilke

Rabid (1977)

Då ger vi oss än en gång in i David Cronenbergs (Naked Lunch, The Fly) grötiga värld. Vi pratar så kallad "Body horror". Cronenberg är en filmskapare som har en helt egen stil. Han blandar konstnärligt filmande och bra historieberättande med slem och snusk. 

Handling: En kvinna får en konstig slemmig grej i armhålan efter en motorcykelolycka och efterföljande operation. Hon får en törst efter blod och sprider sin blodtörst till alla hon kommer i kontakt med. Ska någon kunna stoppa henne? En epidemi hotar staden. 

Underhållande skräckfilm från Cronenbergs tidigare dagar. Dock föredrar jag nog både "Shivers" och "The Brood" som är från ungefär samma period.

2½ / 5

//Wilke