Madman (1981)

Madman är en slasher från 1981 regisserad av Joe Giannone, som inte gjort någon mer film än Madman. I rollerna syns ett gäng okända skådespelare.

Handling: En gammal gubbe mördar tonåringar kring ett sommarläger.

Madman är en av många filmer som försökte profitera på populariteten kring Friday The 13th, som kom året innan. En del scener är rena kopior på scener från andra skräckfilmer, vilket är tråkigt. Problemet med slasher-genren är att det finns väldigt många filmer, som är väldigt lika varandra, och ska en slasher bli bra så måste den antingen ha karaktärer man bryr sig om, eller ha en originell handling. Det enda jag kommer komma ihåg från Madman är att mördaren var en gammal gubbe. Låten i slutet var bra. 

2/5

//Wilke

Friday the 13th - Part 8: Jason Takes Manhattan (1989)

Fredagen den 13:e Del 8 är regisserad av Rob Hedden (manusförfattare till bland annat The Condemned). I rollerna syns bland annat Peter Mark Richman (Den Nakna Pistolen 2½) och Kane Hodder, som kom att bli den som spelat den seriemördande zombien Jason flest gånger (Fredagen den 13:e Del 7, 8, 9 och X). 

Handling: Zombien Jason anfaller en kryssning full med ungdomar som är på väg till Manhattan. 

Med tanke på att Jason inte intar Manhattan för än en timme in i filmen så är filmens titel lite missvisande. Den borde typ heta "Jason takes a boat". De sista 30 minuterna är han dock lös på Manhattan. Del 8 är en av de roligare filmerna i franchisen. Del 8 är kanske inte en bra film, den är inte läskig, men den är väldigt rolig och underhållande. Den har oförtjänt lågt betyg på IMDB. Jag har sett bra mycket sämre filmer än denna i skräckgenren. 

3/5

//Wilke

Friday the 13th - Part 6: Jason Lives (1986)

I helgen blev det filmkväll med några kompisar, och vi beslutade oss för att se om två Fredagen den 13:e-filmer. Del 6 är tillsammans med Del 1 min favorit i franchisen. För regi står Tom McLoughlin (One Dark Night) och i rollerna syns bland annat Jennifer Cooke (tv-serien V), Thom Mathews (sportkillen i Return of the Living Dead) och som Jason, C.J. Graham (Highway to Hell). 

Handling: Pojken från del 4 har blivit vuxen och åker ut till kyrkogården där den seriemördande zombien Jason ligger begraven. Han gräver upp graven för att dubbelkolla om Jason verkligen är död. Det är inte Jason och morden kan börja igen. 

Del 6 är den bästa av uppföljarna. Det är en mörkare film rent visuellt, men har samtidigt en hel del humor. 

3½ / 5

//Wilke

Freddy VS Jason (2003)

Freddy VS Jason är en action-rysare från 2003 regisserad av Ronny Yu (Bride of Chycky). I rollerna syns bland annat Robert Englund som för åttonde (och sista?) gången spelar Freddy Krueger. 

Handling: Drömdemonen Freddy är bortglömd, vilket gjort att han tappat sina krafter att kunna hemsöka tonåringars drömmar. För att kunna döda tonåringar igen, så måste Freddy bli ihågkommen. Han släpper lös den hockeymask-beklädda massmördaren Jason i hans ställe, men när Jason får all ära för morden så blir stämningen mellan de två monstren dålig. 

Freddy VS Jason är egentligen mer en actionfilm än en skräckfilm. Några minus är den dåliga musiken som ofta är någon slags kass metal, ett annat minus är vissa av skådespelarna som är bedrövliga. Trots detta så är Freddy VS Jason en rolig, underhållande film, som man kan se flera gånger utan att ledsna på. Robert Englund är briljant som vanligt. 

3/5

//Wilke

Psycho 3 (1986)

Då var det dags för den tredje och sista filmen i Psycho-serien med Anthony Perkins. För regi står denna gång Anthony Perkins själv, som även spelar huvudrollen. I övriga roller syns bland annat Diana Scarwid (What Lies Beneath) och Jeff Fahey (för mig känd som Frank Lapidus i säsong 4 av tv-serien Lost). 

Handling: Mördaren Norman Bates är på fri fot igen och driver sitt motell. När en kvinna, som påminner väldigt mycket om kvinnan han mördade i första filmen, börjar hyra ett rum på motellet så blir Bates förtjust i henne. Kanske lite för förtjust...

Tyvärr känns bara Psycho 3 som en onödig upprepning av samma historia som redan avhandlats i originalet och tvåan. Ambitionen finns där, men Psycho 3 tillför inget nytt till franchisen. 

2/5

//Wilke

 

Freddy's Dead: The Final Nightmare (1991)

Freddy's Dead: The Final Nightmare är den sjätte, och trots titeln, inte den sista delen i Terror på Elm Street-serien. För regi står denna gång Rachel Talalay (Tank Girl, Sherlock) och i rollerna syns Robert Englund (Nightmare on Elm Street 1-7), Lisa Zane (The Nurse) och Yaphet Kotto (Alien, The Running Man). Gästar filmen gör även Johnny Depp (Edward Scissorhands, The Ninth Gate) och rockmusikern Alice Cooper. 

Handling: Ett gäng ungdomar, med olika fobier och problem (en astmatiker, en döv, en som har problem med att äta osv) hamnar i klorna på seriemördaren och drömdemonen Freddy Krueger. En av dem har en udda koppling till honom, som kanske kan bli hans fall?

Freddy's Dead är utan tvekan den tramsigaste filmen i serien. Filmen är en skräckkomedi med  betoning på just komedi. Det verkar som att många som ser Freddy's Dead förväntar sig en läskig skräckfilm och sågar filmen just för att den är full av skämt, oneliners och trams. Jag väljer dock att se filmen som just en komedi, med skräcktema, och det är faktiskt en underhållande sådan. 

3/5

//Wilke

Spontaneous Combustion (1990)

Spontaneous Combustion, eller Eldmärkt, ej att blanda ihop med Stephen Kings Eldfödd, är en science fiction-rysare från 1990 regisserad av Tobe Hooper (Motorsågsmassakern, Poltergeist). I rollerna syns bland annat Brad Dourif (för mig känd som Billy i Gökboet), Cynthia Bain (Pumpkinhead) och William Prince (Macabre, Spies Like Us). 

Handling: På 1950-talet så deltar ett ungt par i ett experiment. De föder en son som ofrivilligt får saker att börja brinna. Föräldrarna dör, och sonen växer upp. I vuxen ålder börjar han få problem med att kontrollera sin udda förmåga. 

Spontaneous Combustion verkar vara en rätt utskälld film, och den har ett överdrivet lågt betyg på IMDB. Jag tyckte att den var väldigt spännande, och tankarna far till filmer som "Scanners". Rysare med inslag av science fiction är dessutom en favoritgenre hos mig. Se Spontaneous Combustion och ge den en chans. Jag gillade den starkt. 

4/5

//Wilke

Nightmare on Elm Street 5 - The Dream Child (1989)

Terror på Elm Street 5 - The Dream Child är regisserad av Stephen Hopkins (Predator 2, Lost in Space). I rollerna syns bland annat Robert Englund (Terror på Elm Street 1-7), Lisa Wilcox (Terror på Elm Street 4, Star Trek: The Next Generation) och Whit Hertford (Jurassic Park). 

Handling: Alice från förra filmen har blivit gravid. Drömdemonen och seriemördaren Freddy försöker komma åt henne och folk i hennes omgivning genom att ta sig in i bebisen hon bär i magens drömmar. 

Det är inte fel på själva konceptet, men det känns verkligen som en rörig film och den kunde ha gjorts mycket bättre. Det största problemet med Elm Street 5 är att man inte bryr sig om vad som händer med karaktärerna, de är tråkiga och intetsägande. Robert Englund är bra som vanligt och effekterna är snygga, men Elm Street 5 är en av de svagaste filmerna i serien. 

2½ / 5

//Wilke

Nightmare on Elm Street 4 - The Dream Master (1988)

Dags för den fjärde filmen i Terror på Elm Street-serien. Denna gång står Renny Harlin (Exorcisten: Begynnelsen) för regi och i rollerna syns Tuesday Knight (New Nightmare), Ken Sagoes (Terror på Elm Street 3) och Robert Englund (Terror på Elm Street 1-7).

Handling: En hund kissar eld på seriemördaren Freddy's lik, och gubben återuppstår. Han ger sig ut för att döda de överlevande ungdomarna från förra filmen, och även några nya. 

Det är i denna film som humorn gör entré i serien. De första tre filmerna har huvudfokus på just skräck, medans filmerna från och med del fyra, slänger in en hel del mörk humor. Jag gillar skräckkomedier, så jag klagar inte. Terror på Elm Street 4 är lite mer osammanhängande än trean, men fortfarande en bra film. Riktigt snygga effekter. 

3/5

//Wilke

Psycho 2 (1983)

23 år efter den klassiska rysaren Psycho så kom uppföljaren. För regi står denna gång den för mig okände Richard Franklin. I rollerna syns några återkommande skådespelare från originalet. Vera Miles och kanske fram för allt, den briljante Anthony Perkins från Psycho är tillbaka. 

Handling: Mördaren Norman Bates har varit inlås på mentalsjukhus i 23 år. Han friskförklaras och släpps fri. Bates har dock inte glömt sin mordiska mamma och är det så att han börjar bli galen igen, eller är det någon som jävlas med honom?

Psycho 2 gör ett tappert försök att modernisera konceptet, och filmen känns tydligt inspirerad av de så kallade slashers som var populära på 1980-talet. En del av dialogen är ganska kass, och en del av känslan från originalet är borta, men Anthony Perkins har sina stunder då han får briljera och då känns Psycho 2 som en värdig uppföljare. De lyckas få till en twist som jag inte var beredd på. Psycho 2 är en sevärd, underhållande film, men långt från det mästerverk som originalet faktiskt är. 

3/5

//Wilke

Nightmare on Elm Street 3 - Dream Warriors (1987)

Då var det dags för den tredje filmen i Terror på Elm Street-serien. För regi står Chuck Russel (The Blob 1988) och i rollerna syns bland annat Heather Langenkamp (Nightmare on Elm Street 1), Patricia Arquette (The Act) och i vanlig ordning, den briljante Robert Englund (Nightmare on Elm Street 1-7).

Handling: De sista ungarna från Elm Street bor nu på ett mentalsjukhus där de äter medicin så att de inte kan drömma. Men drömdemonen och seriemördaren Freddy Krueger är dem på spåren och är fast besluten om att döda tonåringarna. 

En av de bättre uppföljarna. Sämre än ettan men bättre än tvåan. Rent karaktärsmässigt så är ungdomarna i filmen överdrivna stereotyper som beter sig ganska pinsamt. De lyckas inte övertyga tittaren att det faktiskt är en samling vanliga ungdomar som man ska sympatisera med. Dock så är handlingen spännande och välskriven, och det räddar filmens betyg. Englund är kanon som vanligt. 

3/5

//Wilke

Pet Sematary (2019)

Då har jag sett remaken på den gamla favoriten Pet Sematary, som i sin tur bygger på en bok, med samma namn, av Stephen King. För regi står Kevin Kölsch och Dennis Widmyer (Starry Eyes) och i rollerna syns bland annat Jason Clarke (Dawn of the Planet of the Apes), Amy Saimetz (Alien: Covenant) och John Lithgow (Rise of the Planet of the Apes). 

Handling: Familj flyttar in i ett nytt hus, när katten blir påkörd begraver pappan katten på en gammal kyrkogård, där saker som grävs ner sägs komma tillbaka från de döda. 

Varför görs det så många remakes på filmer som inte behöver en remake? Jag älskar originalen av Poltergeist, The Thing och Jurtjyrkogården. De är riktigt bra filmer som inte behöver någon remake. I originalet så tycker jag att historien om systern är den mest skrämmande delen av filmen. Här fumlas den bort och ersätts med billiga jumpscares. Det sämsta med filmen var barnen i masker. Det kändes verkligen malplacerat. Det bästa var karaktären Jud, som skådespelaren John Lithgow gjorde ett bra jobb att gestalta. Det var även kul att det var en Ramones-cover i slutet. 

Se originalet istället, det är en mycket bättre film. 

2/5

//Wilke