Dracula (1979)

Dracula-filmatiseringar har kommit att bli ett favoritämne för mig. Dracula från 1979 är regisserad av John Badham (Saturday Night Fever, WarGames). I rollerna syns bland annat Donald Pleasence (Dr Loomis i Halloween-filmerna), Laurence Olivier (Marathon Man, Clash of the Titans) och som Dracula själv ser vi Frank Langella (The Ninth Gate, Frost/Nixon). 

Handling: 1913 så reser vampyren Greve Dracula till England för att suga blod och skapa kaos. 

Dracula från 1979 tar sig många friheter från boken, men samtidigt visar den en del scener från boken som andra filmer brukar ignorera. Den största skillnaden från boken är att Dracula från 1979 utspelar sig 1913 istället för på 1800-talet. Det finns tydligen två versioner av filmen, en färggladare, och en där alla färger tonats ner mycket. Jag såg den där färgerna tonats ner. 

Det jag gillade med filmen var att den kändes tidlös, den skulle, om man bortser från några föråldrade specialeffekter, lika gärna kunnat vara filmad 2005 som 1979. Scenografin är fantastisk och andas Hammer och Donald Pleasence briljerar i rollen som Seward. Det jag inte gillade var Frank Langella som Dracula, jag vet inte vad det är, men han passar inte in i rollen. En annan sak jag inte gillade var slutet. Dracula från 1979 var sevärd och har sina stunder, men når inte hela vägen fram. 

3,5/5

//Wilke

Theatre of Blood (1973)

Theatre of Blood är en rysare från 1973 regisserad av Douglas Hickox. I huvudrollen ser vi skräcklegenden Vincent Price (The Fly, House of Wax, House on Haunted Hill). 

Handling: En Shakespeariansk skådespelare fejkar sin egen död för att sedan ta livet av alla de recensenter som gett honom dåliga recensioner. Till sin hjälp har han ett gäng hemlösa kriminella. 

Det bästa med Theatre of Blood är Vincent Price skådespelarinsats, och det märks att gubben har roligt. Dock är filmen väldigt mycket samma sak. Price klär ut sig till olika karaktärer, lurar en recensent, och dödar dom på olika kreativa sätt relaterade till Shakespeare. Underhållande, men det finns massor med andra Vincent Price-filmer som är bättre. 

2,5/5

//Wilke 

Eyes Wide Shut (1999)

Eyes Wide Shut är en mysteriefilm från 1999 regisserad av Stanley Kubrick (The Shining, A Clockwork Orange). I rollerna syns bland annat Tom Cruise (Mission: Impossible, War of the Worlds) och Nicole Kidman (The Others, The Northman). 

Handling: En ung läkare (Cruise) håller på att glida ifrån sin fru (Kidman). Efter att ha träffat en prostituerad kvinna så dras läkaren in i ett mysterium med en mystisk sex-sekt. 

Eyes Wide Shut var Kubricks sista film, och filmen var inte helt färdig när Kubrick dog. Det tar ett tag innan filmen kommer igång, cirka en timme, vilket sänker betyget. Men sedan är den sista en och en halv timmen riktigt spännande. 

3,5/5

//Wilke 

Sebastiane (1976)

Sebastiane är en märklig film, den bygger, väldigt löst (!!!), på historien om den verklige St Sebastiane, med den stora skillnaden att denna film, är väldigt homoerotisk. Sebastiane innehåller mycket nakna män, och är stundvis även väldigt våldsam. En typ historiskt inkorrekt homoerotisk våldsam dramafilm. 

Handling: Den tidiga kristne gaykillen Sebastiane sitter i romersk straffkoloni på 400-talet. Här är man naken med grabbarna och får stryk av vakterna. 

Det är mycket som är märkligt med denna film. Den är som sagt väldigt historiskt inkorrekt, kanske av provokativt syfte, men samtidigt är all dialog på latin, vilket tydligen var viktigt för regissören, då filmen, enligt honom, hade blivit för orealistisk om skådespelarna pratade engelska. Jag vet inte om jag kan kalla Sebastiane för en bra film, men den var intressant. 

Jag upptäckte filmen via post-punkbandet Sex Gang Childrens låt med samma namn. 

2,5/5

//Wilke

Sputnik (2020)

Sputnik är en rysk science fiction-skräckfilm från 2020 regisserad av Egor Abramenko. I rollerna syns bland annat Oksana Akinshina. Man skulle nästan kunna kalla "Sputnik" för en rysk version av "Alien". 

Handling: Tidigt 1980-tal, två kosmonauter kraschlandar med sin rymdfarkost i Kazakstans sovjetrepublik. Tyvärr är de inte ensamma, utan med sig har de en illasinnad rymdvarelse som går lös på en forskningsstation. En sjuksköterska som är expert på parasiter måste bekämpa rymdvarelsen. 

Underhållande och spännande film. Rysslands svar på "Alien". Det enda tråkiga var att de flesta effekterna var datoranimerade, jag hade velat se praktiska effekter! 

3/5

//Wilke

Barbarian (2022)

Barbarian är en skräckfilm från 2022 regisserad av Zach Cregger. I rollerna ser vi Bill Skarsgård (IT-filmerna), Justin Long (huvudpersonen i Tusk) och Georgina Campbell (Black Mirror). 

Handling: En kvinna ska på arbetsintervju och har hyrt ett hus via nätet som hon ska bo i. När hon kommer dit så bor redan en kille där. Snubben är konstig, men det finns något jävligt mycket värre i källaren. 

Barbarian var spännande, och stundvis läskig. Barbarian är inte någon jätteorginell film, utan man ser att inspiration tagits från både The Hills Have Eyes och Texas Chainsaw Massacre. Där emot var den spännande och Barbarian förlitar sig mer på stämning än på så kallade "jump scares". Ett kul bidrag till genren. 

3,5/5

//Wilke

2001: A Space Odyssey (1968)

2001: A Space Odyssey är en science fiction-drama från 1968 regisserad av Stanley Kubrick (The Shining, A Clockwork Orange). I rollerna syns bland annat Keir Dullea (Black Christmas).

Handling: Vi får följa ett gäng astronauter på en rymdstation i framtiden. Filmen är typ uppdelad i olika kapitel, med olika handlingar. 

Jag vet att 2001: A Space Odyssey är en väldigt hyllad film. Den innehåller extremt snygga specialeffekter, som för sin tid måste ha varit helt otroliga. Dock tycker inte jag att storslagna specialeffekter gör en hel film, och i mitt tycke så har 2001: A Space Odyssey för lite handling. Jag gillade delen om den onda datorn, som på ett sätt faktiskt förutspår det potentiellt farliga med A.I. Jag är där emot inte något fan av massa psykadeliskt hokus pokus. Bra, men inte helt min kopp av te. 

3/5

//Wilke

The Killing (1956)

Jag har beslutat mig för att bredda bloggen lite, från och med nu kommer jag även att recensera filmer från den så kallade Film Noir-genren. 

The Killing är en av Stanley Kubricks (The Shining, A Clockwork Orange) tidiga filmer. I rollerna syns bland annat Sterling Hayden (Dr Strangelove, Gudfadern), Elisha Cook Jr (Rosemarys Baby, House on Haunted Hill) och Marie Windsor (Swamp Women). 

Handling: Ett gäng mer eller mindre kriminella personer med olika ekonomiska problem ska utföra den perfekta stöten. De ska råna ett trav under en stor tävling. 

The Killing är en ganska stilbildande film, den är en av de första filmerna där handlingen inte följer en kronologisk ordning, utan filmen hoppar fram och tillbaka i tiden, men knyter ihop allting snyggt. The Killing har utan tvekan fungerat som inspiration till filmer som Pulp Fiction och Lock Stock and Two Smoking Barrels. Mycket spännande!

4/5

//Wilke

The Lost Skeleton Returns Again (2009)

The Lost Skeleton Returns Again är uppföljaren till The Lost Skeleton of Cadavra. Lost Skeleton-filmerna är parodier på monster- och science fiction filmer från 1950-talet. För regi står åter igen Larry Blamire och i rollerna återvänder hela gänget från förra filmen. 

Handling: Dr Paul Armstrong har försvunnit i Amazonas djungler där han numera sitter och surar och har blivit bitter. Den goda tvillingen till den onda doktor Flemming i från förra filmen har fått tag på The Lost Skeleton of Cadavras huvud och vill göra något snällt för att rentvå sin familjs namn. Rymdvarelserna Cro-Bar och Latis är också på jorden igen. Alla beger sig till Amazonas för att hitta Dr Armstrong och den märkliga stenen Jerranium 90. The Lost Skeleton of Cadavra har som vanligt en ond plan. 

The Lost Skeleton Returns Again är en rolig uppföljare, men den är inte lika vass som föregångaren. Min största kritik är att de nya karaktärerna inte är lika bra på att skådespela så dåligt som det gamla gänget. Filmen är svart-vit fram tills ungefär 35 minuter in i filmen, då den blir i färg. 

3/5

//Wilke

Alphaville (1965)

Alphaville är en fransk, konstnärlig science fiction-deckare från 1965, regisserad av Jean-Luc Godard. 

Handling: I en nära framtid så reser en spion till diktaturen Alphaville. Alphaville kontrolleras av en AI-liknande dator. Invånarna i Alphaville saknar kritiskt tänkande och känslor efter år av hjärntvätt. Våld är så vanligt att ingen bryr sig om det. Agenten måste hitta en försvunnen person och störta diktaturen. 

Alphaville är en science fiction på ungefär samma sätt som den sovjetiska klassikern Stalker. Filmen har i princip inga special effekter, majoriteten av filmen är inspelad i, för den tiden, moderna 60-tals-miljöer. Det som gör filmen intressant, förutom handlingen, är det här med att låta en dator styra ett samhälle, detta känns närmare än någonsin med dagens teknologi. 

Alphaville är uppenbart inspirerad av filmen Metropolis, George Orwells 1984 men också US-amerikanska film noir/kriminalare. Bra, men lite väl konstnärlig ibland. 

3/5

//Wilke

Mother (2009)

Mother är en koreansk thriller/film noir från 2009 regisserad av Bong Joon Ho (Parasite). 

Handling: En överbeskyddande mamma gör allt i sin makt för att få sin förståndshandikappade son fri, efter att han arresterats för ett mord på en skolflicka. 

Mother är den fjärde filmen av Bong Joon Ho jag ser, och jag tycker att den var lite svårare att förstå än regissörens andra filmer. Kanske är det kulturellt, eller så är Mother bara berättad på ett annat sätt. Mother är en film som följer den klassiska vem-är-mördaren-film-noir-grejen. Spännande, men inte lika bra som de andra filmerna jag sett från Bong Joon Ho. 

3/5

//Wilke 

The Host (2006)

The Host är en koreansk monsterfilm från 2006 regisserad av Bong Joon Ho (Parasite, Okja). I rollerna syns bland annat Song Kang-Ho (Parasite). 

Handling: En familj måste rädda familjens yngste medlem efter att flickan kidnappats av ett mystiskt monster som byggt bo i Seouls kloaker. Som om det inte vore nog så är regeringen ute efter familjen, då regeringen tror att monstret smittat dom med ett virus. 

The Host var en bra film! Man bryr sig verkligen om karaktärerna från första stund, vilket behövs för att göra en bra monsterfilm. Lite tråkigt att monstret för det mesta är animerat, jag gillar ju praktiska effekter, men i övrigt är The Host en riktigt bra film! 

4/5

//Wilke

The Hound of the Baskervilles (1959)

Det legendariska brittiska filmbolaget Hammer ger oss deras tolkning på "Baskervilles Hund" eller The Hound of the Baskervilles av Arthur Conan Doyle. För regi står favoriten Terence Fisher (Horror of Dracula, The Devil Rides Out) och i rollerna syns giganterna Peter Cushing (Curse of Frankenstein, Star Wars) och Christopher Lee (Horror of Dracula, Sagan om Ringen). 

Handling:  En adelsmans familj hotas av en förbannelse efter att han har fått ärva ett gammalt hus. Sherlock Holmes (Cushing) åker dit för att reda ut vad som är på gång. En mördare är på rymmen och en demonisk hund attackerar folk. 

The Hound of the Baskerville har samma härliga, gothiga, utseende som filmbolaget Hammer är kända för. Cushing och Lee briljerar i sina roller, och det märks att de trivs i varandras sällskap. Det enda klagomålet jag har är att jag hade velat se mer av just hunden, som man tyvärr ser väldigt lite av. 

3/5

//Wilke

The Stepfather (1987)

The Stepfather är en rysare från 1987 regisserad av Joseph Ruben (Dreamscape). I rollerna syns bland annat Terry O'Quinn (för mig känd som John Locke i tv-serien Lost) och Shelley Hack (Troll). 

Handling: En man som mördat hela sin familj, byter namn och utseende, för att sedan träffa en ny kvinna och flytta ihop med henne och hennes barn. Ska dom upptäcka vem den nye styvpappan egentligen är innan det är försent? 

Jag gillade The Stepfather från 1987. Den var mycket bättre och mer spännande en remaken som kom 2009. Terry O'Quinn gör ett riktigt bra jobb som läskig styvpappa. 

3,5/5

//Wilke

Possession (1981)

Possession är en surrealistisk, psykologisk drama-rysare från 1981 regisserad av Andrzej Zulawski (The Devil, That Most Important Thing: Love). I rollerna syns en ung Mark Neill (Jurassic Park) och Isabelle Adjani (Werner Herzogs Nosferatu). Monstereffekterna är gjorda av Carlo Rambaldi som bland annat stod för effekterna i E.T. och Alien. 

Handlingen är inte helt lätt att beskriva, men det här är min tolkning: En man och en kvinna ska separera efter att kvinnan erkänt att hon varit otrogen med en annan man i ett år. Denna separation kastar in båda karaktärerna i total galenskap. Mannen flyr verkligheten och fantiserar ihop (?) en ny perfekt, oskyldig version av kvinnan. Kvinnan börjar göda ett monster i sin nergångna lägenhet i Kreuzberg. Vad som är verklighet, och vad som sker i karaktärernas huvuden är ibland svårt att skilja på. 

Possession är en helt unik film. Jag har aldrig sett något liknande. Den är psykologisk, men lagom jobbig. Den innehåller en hel del våld och blod. Karaktärerna beter sig konstigt, och reagerar inte som en normal människa skulle reagera. Possession är filmad på ett speciellt sätt, och karaktärerna rör sig märkligt. Possession känns som en film som man kanske förstår mer utav, ju fler gånger man ser den. En film om separationer, driven av total galenskap. Den är filmad i Väst-Berlin, och Berlinmuren syns ofta i bakgrunden i flera scener. 

Överlag så var den intressant, men samtidigt väldigt kaosartad och svårbegriplig. Jag kollade upp lite recensioner på nätet och det verkar vara en film som många antingen älskar eller hatar. Jag lägger mig någonstans i mitten. 

3/5

//Wilke

Parasite (2019)

Parasite är en koreansk thriller och mörk komedi från 2019 regisserad av Bong Joon Ho (Okja). I rollerna syns bland annat Song Kang-Ho (The Host), Park So-Dam (The Priests) och Choi Woo-Sik (Okja). 

Handling: En fattig och desperat arbetarklassfamilj försöker infiltrera och ta över en stenrik överklassfamiljs hem. 

Parasite var en väldigt spännande film. Man håller på arbetarfamiljen, även om de porträtteras som en slags anti-hjältar. Filmen är tydligt samhällskritisk, och jag tycker den är väldigt dialektiskt, alltså filosofin om motsatsernas enhet och kamp mot varandra. En underhållande och våldsam thriller med en stor dos mörk humor. Se den! 

4/5

//Wilke

The Elephant Man (1980)

The Elephant Man från 1980 är en mörk dramafilm, regisserad av David Lynch (Twin Peaks, Eraserhead). The Elephant Man är baserad på den verkliga historien om den gravt missbildade mannen Joseph Merrick och hans liv i England i slutet på 1800-talet. I rollerna syns en ung Anthony Hopkins (När Lammen Tystnar), John Hurt (1984, Alien) och Freddie Jones (Dune). 

Handling: Vi får följa "elefantmannen" Joseph Merricks liv från att vara en sevärdhet på en så kallad "freak show" till att han räddas av en ung läkare som vill hjälpa honom. Många människor försöker utnyttja honom längs vägen, och livet som missbildad i 1800-talets England är ingen höjdare. 

The Elephant Man är en stark film som man verkligen blir tagen av. David Lynchs filmer är ofta öppna för tolkning, men denna film är en av hans mer "normala" filmer. The Elephant Man gör misstaget att kalla huvudpersonen för "John Merrick", vilket var ett vanligt fel många gjorde förr, idag är det belagt att han hette Joseph Merrick. The Elephant Man är ingen skräckfilm, men tillräckligt udda för att få en recension på den här bloggen. 

4/5

//Wilke

Eraserhead (1977)

Dags för en så kallad "revisit". Eraserhead är en drama-rysare från 1977 regisserad av David Lynch (Twin Peaks, Lost Highway). I rollerna syns bland annat Jack Nance (för mig känd som Pete i Twin Peaks), Charlotte Stewart (Hotet Från Underjorden) och Jeanne Bates (Mullholland Dr.).

Handling: En man försöker att få sitt liv att fungera efter att hans flickvän fött en mystisk varelse. 

Eraserhead är en mycket atmosfärisk film. Jag gillar verkligen det industriella landskapet, och den drömlika känslan som präglar filmen. Det är 12 år sedan jag såg Eraserhead senast, och denna gång tyckte jag att filmen var mindre obehaglig. Det är intressant att se hur vissa element i från Eraserhead återkommer i flera av David Lynch filmer. 

Ett envist rykte säger att Eraserhead handlar om David Lynch rädsla för att bli pappa. Andra säger att filmen handlar om religion. Jag förstår båda teorierna men låter bli att själv spekulera. Eraserhead är en konstnärlig, mörk, atmosfärisk film. Ett mästerverk! 

5/5

//Wilke